八千頌般若経 第十四章 譬喩 原文

aupamyaparivartaś caturdaśaḥ ── 読誦用テキスト(全文)

第一〜十三章の読誦用テキストと同じ体裁。見出し脇の〈V. 〉は Vaidya 版の頁数。 本章は省略記号を一切用いず、全文を書き出しています。 上から下まで、そのまま唱えられます。


目次

読誦の手引き

行の切り方

  • 1行=1息。行末で軽く区切る。
  • | … 句の切れ目(短い間) || … 段落の終わり(長い間)
  • —— … 話者の交替

語の分かち書きについて 複合語でない連声は解いて分かち書きにしてある。唱えるときは続けて発音してよい。

列挙の行分けについて 数え上げは一項目一行にした。そのさい行末の連声は解いてある。一息で続けて唱えるときは元の連声に戻す。

発音の要点

表記読み方
ā ī ū長母音。短母音の二倍の長さを保つ
ṛ / ṝそり舌の「リ」。ṝ は長い
鼻音。直後の子音の位置で鼻に抜く
直前の母音を軽く反響させる。-aḥ =「アハ」
ṭ ḍ ṇそり舌音。舌先を上顎の奥に
ś / ṣś=シュ(歯茎) / ṣ=シ(そり舌)
c / chチャ / チャ(強い息)
kh gh ch jh ṭh ḍh th dh ph bh有気音。息を強く吐く
ギャ(ジュニャではない)
‘ (アヴァグラハ)母音 a の脱落。読まない

抑揚 高低アクセントはつけず、各音節を均等の長さで平板に。長母音だけ確実に伸ばす。


この章の構造

この章は八つの譬喩でできています。 章題の aupamya(譬喩)そのままです。第十一章の七譬喩が「大を捨てて小に移る」愚を七度くり返したのに対し、本章は四組の対で組まれます。

失う側得る側
破船で何もつかまぬ者(§8)木片・板・死骸をつかむ者(§8)
焼き固めぬ壺(§11)よく焼いた壺(§12)
愚かなる商主(§13)賢き商主(§14)
老人支えなく起つ者(§15)二人に支えられて歩む者(§16)

分かれ目はただ一つです。 般若波羅蜜と方便善巧に摂受されているか否かparigṛhīta / aparigṛhīta)。信も忍も精進も、どれほど揃っていても、それだけでは道の半ばで沈む。

唱えどころは十五の徳の連禱です。

śraddhā / 忍 kṣānti / 楽 ruci / 欲 chanda / 精進 vīrya / 不放逸 apramāda / 勝解 adhimukti / 増上意楽 adhyāśaya / 捨 tyāga / 恭敬 gaurava / 喜 prīti / 悦 prāmodya / 浄信 prasāda / 愛 prema / 不捨軛 anikṣiptadhuratā

この十五が asti X(〜がある)の形で 八度くり返されます。譬喩のたびに、同じ十五が置かれ、最後の一句だけが parigṛhīto bhavatiaparigṛhīto bhavati で分かれる。同じものを持ちながら、一語で運命が裂けるという形です。

さらに §10 では、この十五が指示代名詞つきでもう一度そのままくり返されます ── sā śraddhā sā kṣāntiḥ sā ruciḥ sa cchandaḥ tad vīryaṃ so 'pramādaḥ …。性と数がすべて異なりますので、十五の語尾が順に変化していく。本章でもっとも音の変化に富む一段です。

前半(§1〜§7)は宿世の話です。

聞くと同時に信解する者は、どこから来たのか ── 人間から死没して人間に生まれた者、他の仏国土から来た者、兜率天から来て弥勒に問うた者。そして問わなかった者

paripṛcchaka(質問する者)であったか否かが分岐点として立てられます。聞いただけで問わなかったことが、生を越えて鈍さとして現れる。信は一日から五日の日数で測られ、揺れる智(calācalā buddhi)となり、綿毛tūlapicu)のように風のままに舞う。

§3 の譬喩が短く鋭い一句です。

taruṇavatsā gaur notsṛjati vatsam (生まれたばかりの仔を持つ牝牛は、仔を離さない)

菩薩は、この般若波羅蜜が自らの身に入るか書巻となるまで、説法者を離れない。



§1 須菩提の問い ── その者はどこから来たのか 〈V. 142〉

atha khalv āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat ——

yo bhagavan bodhisattvo mahāsattvaḥ sahaśravaṇenaiva asyāṃ gambhīrāyāṃ prajñāpāramitāyām   adhimucyate   nāvalīyate   na saṃlīyate   nāvatiṣṭhate   na dhandhāyati   na vicikitsati   na kāṅkṣati, abhinandati ca prajñāpāramitām, sa bhagavan kutaś cyutvā kutropapannaḥ? ||


§2 世尊の答え ── 説法者を捨てない 〈V. 142〉

bhagavān āha ——

yaḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ sahaśravaṇenaiva asyāṃ gambhīrāyāṃ prajñāpāramitāyām   adhimokṣyate   nāvaleṣyate   na saṃleṣyate   nāvasthāsyate   na dhandhāyiṣyati   na vicikitsiṣyati   na kāṅkṣiṣyati, abhinandiṣyati ca darśanaṃ śravaṇaṃ ca, dhārayiṣyati bhāvayiṣyaty enāṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitām,

prajñāpāramitāpratisaṃyuktāṃś ca manasikārān na vihāsyati, na vipṛṣṭhīkariṣyati mānasam,

chandaṃ janayiṣyaty   udgrahītuṃ   dhārayituṃ   vācayituṃ   paryavāptuṃ   pravartayitum, kariṣyaty anubandham, anugamiṣyati dharmabhāṇakaṃ notsrakṣyati ||


§3 譬喩 一 ── 仔牛を離さぬ牝牛 〈V. 142〉

tadyathāpi nāma subhūte taruṇavatsā gaur notsṛjati vatsam,

evam eva subhūte yo bodhisattvo mahāsattva enāṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitāṃ śrutvā tāvan na prahāsyati dharmabhāṇakaṃ yāvad asyeyaṃ prajñāpāramitā   kāyagatā vā bhaviṣyati   pustakagatā vā, ayaṃ subhūte bodhisattvo mahāsattvo manuṣyebhya eva cyuto manuṣyeṣv evopapannaḥ ||


§4 他の仏国土から、兜率天から 〈V. 142〉

subhūtir āha ——

syād bhagavan etair eva guṇaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘nyebhyo buddhakṣetrebhyaś cyuta ihopapannaḥ? ||

bhagavān āha ——

syāt subhūte bodhisattvo mahāsattvo ‘nyebhyo buddhakṣetrebhyo ‘nyān buddhān bhagavataḥ   paryupāsya   paripṛcchya   paripraśnīkṛtya tebhyaś cyuta ihopapannaḥ, etair eva guṇaiḥ samanvāgato veditavyaḥ ||

punar aparaṃ subhūte yo bodhisattvo mahāsattvas tuṣitebhyo devebhyaś cyuta ihopapannaḥ, so ‘py etair eva guṇaiḥ samanvāgato veditavyaḥ ||

yena maitreyo bodhisattvo mahāsattvaḥ   paryupāsitaḥ   paripṛṣṭaḥ   paripṛcchitaḥ   paripraśnīkṛtaḥ imāṃ prajñāpāramitām ārabhya, so ‘py etair eva guṇaiḥ samanvāgato veditavyaḥ ||


§5 かつて問わなかった者 〈V. 142〉

yena khalu punaḥ subhūte bodhisattvena mahāsattvena pūrvāntata iyaṃ gambhīrā prajñāpāramitā śrutā, na tu paripṛṣṭā bhavet, na paripṛcchitā, na paripraśnīkṛtā,

tasya punar api manuṣyeṣv evopapannasya asyāṃ gambhīrāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ bhāṣyamāṇāyāṃ   bhavati kāṅkṣāyitatvam |   bhavati dhandhāyitatvam |   bhavati cittasyāvalīnatā ||

veditavyam etat subhūte —— ayaṃ bodhisattvaḥ pūrvāntato ‘py aparipṛcchakajātīyo ‘bhūt ||

tat kasya hetoḥ? tathā hy asyāṃ gambhīrāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ bhāṣyamāṇāyāṃ   bhavati kāṅkṣāyitatvam |   bhavati dhandhāyitatvam |   bhavati cittasyāvalīnateti ||


§6 一日から五日までの信 〈V. 142–143〉

punar aparaṃ subhūte yena bodhisattvena mahāsattvena iyaṃ gambhīrā prajñāpāramitā pūrvāntato ‘pi śrutā bhavati, paryupāsitā paripṛṣṭā paripṛcchitā paripraśnīkṛtā ca bhavati,

  ekaṃ vā dinaṃ   dve vā   trīṇi vā   catvāri vā   pañca vā dināni,

tasya tāvatkālikī śraddhā bhavati, saṃhriyate ca, punar evāsaṃhāryā ca bhavati paripṛcchayā ||


§7 綿毛のごとく揺れる者 〈V. 143〉

tat kasya hetoḥ? evaṃ hy etat subhūte bhavati ——

yena pūrvaṃ na saṃparipṛṣṭā bhavatīyaṃ prajñāpāramitā, na saṃparipṛcchitā, na saṃparipraśnīkṛtā, na cānuvartitā bhavati, tasya kaṃcit kālaṃ chando ‘nuvartate asyāṃ gambhīrāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ śravaṇāya, kaṃcit kālaṃ chando na bhavati ||

sa punar evotkṣipyate ‘vasīdati | tasya calācalā buddhir bhavati | tūlapicūpamaś ca sa bhavati ||

so ‘yaṃ bodhisattvo ‘cirayānasaṃprasthito veditavyaḥ | navena yānenāgataḥ sa bodhisattvas tāṃ śraddhāṃ taṃ prasādaṃ taṃ chandaṃ prahāsyati, yad utaināṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitāṃ   nānugrahīṣyati   nānuvartiṣyate   nānuparivārayiṣyati ||

tasya dvayor bhūmyor anyatarā bhūmiḥ pratikāṅkṣitavyā —— śrāvakabhūmir vā pratyekabuddhabhūmir vā ||


§8 譬喩 二 ── 大海に船破れて 〈V. 143〉

tadyathāpi nāma subhūte mahāsamudragatāyāṃ nāvi bhinnāyāṃ te tatra kāṣṭhaṃ vā na gṛhṇanti phalakaṃ vā, mṛtaśarīraṃ vā nādhyālambante, veditavyam etat —— aprāptā evaite pāram udake kālaṃ kariṣyantīti ||

ye khalu punaḥ subhūte mahāsamudragatāyāṃ nāvi bhinnāyāṃ tatra kāṣṭhaṃ vā gṛhṇanti phalakaṃ vā, mṛtaśarīraṃ vā adhyālambante, veditavyam etat subhūte —— naite udake kālaṃ kariṣyanti, svastinā anantarāyeṇa pāram uttariṣyanti, akṣatāś cānupahatāś ca sthale sthāsyantīti ||


§9 信のみを具えて、つかまぬ者 〈V. 143〉

evam eva subhūte yo bodhisattvaḥ   śraddhāmātrakeṇa   prasādamātrakeṇa   premamātrakeṇa   chandamātrakeṇa samanvāgataḥ, sa ca prajñāpāramitāṃ nādhyālambate,

veditavyam etat subhūte —— antaraivaiṣa vyadhvani vyavasādam āpatsyate, aprāpta eva sarvajñatāṃ śrāvakatve pratyekabuddhatve vā sthāsyatīti ||


§10 十五の徳 ── 般若波羅蜜をつかむ者 〈V. 143〉

yeṣāṃ khalu punaḥ subhūte bodhisattvānāṃ mahāsattvānām

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

te ca prajñāpāramitām adhyālambante ||

evaṃ teṣāṃ

  sā śraddhā |   sā kṣāntiḥ |   sā ruciḥ |   sa cchandaḥ |   tad vīryaṃ |   so ‘pramādaḥ |   sādhimuktiḥ |   so ‘dhyāśayaḥ |   sa tyāgaḥ |   tad gauravaṃ |   sā prītiḥ |   tat prāmodyaṃ |   sa prasādaḥ |   tat prema |   sā anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

te ca prajñāpāramitāṃ prāpya sarvajñatāyāṃ sthāsyanti ||


§11 譬喩 三 ── 焼き固めぬ壺 〈V. 143–144〉

tadyathāpi nāma subhūte strī vā puruṣo vā aparipakvena ghaṭenodakaṃ parivahet, veditavyam etat subhūte —— nāyaṃ ghaṭaś ciram anuvartsyate, kṣipram eva paribhetsyate, pravileṣyata iti ||

tat kasya hetoḥ? yathāpi nāma tad aparipakvatvād ghaṭasya, sa bhūmiparyavasāna eva bhaviṣyatīti ||

evam eva subhūte kiṃ cāpi bodhisattvasya

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

sa ca prajñāpāramitayā upāyakauśalyena ca aparigṛhīto bhavati, veditavyam etat subhūte —— ayaṃ bodhisattvo ‘ntarā vyadhvani vyavasādam āpatsyata iti ||

kaś ca subhūte bodhisattvasyāntarā vyadhvani vyavasādaḥ? śrāvakabhūmir vā pratyekabuddhabhūmir vā ||


§12 譬喩 四 ── よく焼いた壺 〈V. 144〉

tadyathāpi nāma subhūte strī vā puruṣo vā suparipakvena ghaṭena   nadīto vā   sarasto vā   taḍāgato vā   udapānād vā   tato ‘nyebhyo vā udakādhārebhya udakaṃ parivahet, tasya tad udakaṃ parivahato veditavyam etat subhūte —— svastinā anantarāyeṇa ayaṃ ghaṭo gṛhaṃ gamiṣyatīti ||

tat kasya hetoḥ? yathāpi nāma suparipakvatvād ghaṭasya ||

evam eva subhūte yasya bodhisattvasya

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

sa ca prajñāpāramitayā upāyakauśalyena ca parigṛhīto bhavati | veditavyam etat subhūte —— nāyaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘ntarā vyadhvani vyavasādam āpatsyate | akṣato ‘nupahataḥ sarvajñatāyāṃ sthāsyatīti ||


§13 譬喩 五 ── 愚かなる商主の船 〈V. 144〉

tadyathāpi nāma subhūte duṣprajñajātīyaḥ puruṣaḥ sāmudrikāṃ nāvam   anākoṭitām   aparikarmakṛtāṃ   cirabandhanabaddhām udake ‘vatārya samāropitabhāṇḍāṃ paripūrṇāṃ bhārārtām abhirūḍhaḥ syāt,

veditavyam etat subhūte —— evaṃdharmeyaṃ naur bhaviṣyati, yad uta udake ‘saṃtīrṇabhāṇḍaiva saṃsatsyatīti ||

tasyānyena bhāṇḍaṃ bhaviṣyati, anyena sā naur vipatsyata iti | evaṃ sa sārthavāho ‘nupāyakuśalo dauṣprajñena mahatā arthaviyogena samanvāgato bhaviṣyati, mahataś ca ratnākarāt parihīṇo bhaviṣyatīti ||

evam eva subhūte kiṃ cāpi bodhisattvasya

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

sa ca prajñāpāramitayā upāyakauśalyena ca virahito bhavati, veditavyam etat subhūte —— aprāpta evāyaṃ bodhisattvaḥ sarvajñatāratnākaram   antarā saṃsatsyati |   vyavasādam āpatsyate |   mahataḥ svārthāt parihīṇo bhaviṣyati |   mahataś ca parārtharatnarāśeḥ parihīṇo bhaviṣyati, yad uta sarvajñatāmahārtharatnākarāt parihīṇatvād iti ||

kā punaḥ subhūte bodhisattvasya antarā vyadhvani saṃsīdanā? yad uta śrāvakabhūmir vā pratyekabuddhabhūmir vā ||


§14 譬喩 六 ── 賢き商主の船 〈V. 144–145〉

tadyathāpi nāma subhūte paṇḍitajātīyaḥ sārthavāhaḥ sāmudrikāṃ nāvaṃ   subaddhāṃ bandhayitvā   svākoṭitām ākoṭayitvā   suparikarmakṛtāṃ kṛtvā udake ‘vatārya bhāṇḍam āropya pūrṇāṃ kṛtvā samaṃ yojayitvā yuktena vātenābhipretāṃ diśam anupūrveṇa gacchet, tatas tad yānam iti,

veditavyam etat subhūte —— neyaṃ naur udake saṃsatsyati | gamiṣyatīyaṃ naus taṃ pradeśaṃ yatrānayā gantavyam | mahālābhena cāyaṃ sārthavāhaḥ saṃyokṣyate yad uta laukikai ratnair iti ||

evam eva subhūte yasya bodhisattvasya mahāsattvasya

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

sa ca prajñāpāramitayā parigṛhīta upāyakauśalyena cāvirahito bhavati, veditavyam etat subhūte —— nāyaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘ntarā vyadhvani saṃsatsyati, na vyavasādam āpatsyate, sthāsyaty ayaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ||

tat kasya hetoḥ? evaṃ hy etat subhūte bhavati —— yato ‘sya bodhisattvasya mahāsattvasya

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

ete cāsya dharmāḥ prajñāpāramitayā parigṛhītā upāyakauśalyena cāvirahitā na śrāvakabhūmiṃ na pratyekabuddhabhūmiṃ vā pratipatsyante | api tu yena sarvajñatā, tenaite dharmā abhimukhāḥ saṃprasthitāḥ, tato ‘syā anuttarāyāḥ samyaksaṃbodher abhisaṃbodhāya bhaviṣyantīti ||


§15 譬喩 七 ── 百二十歳の老人、支えなく 〈V. 145〉

tadyathāpi nāma subhūte kaścid eva puruṣo jīrṇo vṛddho mahallakaḥ saviṃśativarṣaśatiko jātyā bhavet, tasya kaścid eva śarīre vyādhir utpadyeta   vātato vā   pittato vā   śleṣmato vā   saṃnipātato vā ||

tat kiṃ manyase subhūte api nu sa puruṣo ‘parigṛhīto mañcād uttiṣṭhet? ||

subhūtir āha —— no hīdaṃ bhagavan ||

bhagavān āha —— saced punaḥ subhūte sa puruṣo mañcād uttiṣṭhet, atha ca punar na pratibalo ‘rdhakrośāntaram api prakramitum | sa tayā jarayā tena ca vyādhinā kṣapito yady api mañcād uttiṣṭhet, tathāpi punar apratibalaḥ sa puruṣaḥ prakramaṇāya ||

evam eva subhūte kiṃ cāpi bodhisattvasya

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

sa ca prajñāpāramitayā aparigṛhīta upāyakauśalyena ca virahito bhavati, kiṃ cāpi saṃprasthito ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

atha ca punaḥ subhūte evaṃ veditavyam —— ayaṃ bodhisattvo ‘ntarā vyadhvani saṃsatsyati, vyavasādam āpatsyate, yad uta śrāvakabhūmau vā pratyekabuddhabhūmau vā sthāsyatīti ||

tat kasya hetoḥ? yathāpi nāma prajñāpāramitayā aparigṛhītatvād upāyakauśalyena ca virahitatvāt ||


§16 譬喩 八 ── 二人の強き人に支えられて 〈V. 145〉

tadyathāpi nāma subhūte sa eva puruṣo jīrṇo vṛddho mahallakaḥ saviṃśativarṣaśatiko jātyā bhavet, tasya śarīre kaścid eva vyādhir utpadyeta   vātato vā   pittato vā   śleṣmato vā   saṃnipātato vā, sa ca mañcād uttiṣṭhet ||

tam enaṃ dvau balavantau puruṣau vāmadakṣiṇābhyāṃ pārśvābhyāṃ svadhyālambitam adhyālambya suparigṛhītaṃ parigṛhya evaṃ vadetām ——

gaccha tvaṃ bhoḥ puruṣa yenākāṅkṣasi yāvac cākāṅkṣasi gantum | anuparigṛhītas tvam āvābhyām | na tavāntarāmārge patanabhayaṃ bhaviṣyati, yāvan na tvaṃ tad adhiṣṭhānam anuprāpto bhaviṣyasi, yatra tvayā gantavyam iti ||

evam eva subhūte yasya bodhisattvasya mahāsattvasya

  asti śraddhā |   asti kṣāntiḥ |   asti ruciḥ |   asti chandaḥ |   asti vīryam |   asty apramādaḥ |   asty adhimuktiḥ |   asty adhyāśayaḥ |   asti tyāgaḥ |   asti gauravam |   asti prītiḥ |   asti prāmodyam |   asti prasādaḥ |   asti prema |   asty anikṣiptadhuratā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum |

sa ca prajñāpāramitayā anuparigṛhīto bhavati, upāyakauśalyasamanvāgataś ca bhavati |

veditavyam etat subhūte —— nāyaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘ntarā vyadhvani saṃsatsyati, na vyavasādam āpatsyate | pratibalo ‘yaṃ bodhisattvo mahāsattvas tat sthānam anuprāptuṃ yad utānuttaraṃ samyaksaṃbodhisthānam iti ||


尾題

āryāṣṭasāhasrikāyāṃ prajñāpāramitāyām aupamyaparivarto nāma caturdaśaḥ ||

聖なる八千頌般若波羅蜜における譬喩と名づくる品、第十四


付記 一:訂正した箇所

読誦の妨げになるため、以下は訂正した。左が原ファイルの表記。

原ファイル訂正理由
rūciḥ / asti rūciḥ(§10・§11)ruciḥ長母音の誤り。他の六箇所は短母音
strī va puruṣo vā(§11)strī vā長母音の脱落
asti premaḥ(§12)asti prema不要な visarga
asti ruci chandaḥ(§14)asti ruciḥ, asti chandaḥvisarga と asti の脱落
astyādhyāśayaḥ(§14)asty adhyāśayaḥ長母音の誤り
asti gauravam, asti asti prītiḥ(§14)asti を一つに頁替わりでの重複
asti prītiḥ, asti prāmodyam, asti prema(§15)asti prasādaḥ を補った十五項のうち prasādaḥ が脱落
tathā hi asyāṃ asyāṃ gambhīrāyām(§5)asyāṃ を一つに重複
vyādhitpadyeta(§16)vyādhir utpadyeta長母音の誤り
pravileṣyate iti / vipatsyate iti / āpatsyate itipravileṣyata iti ほか連声。三箇所
aparipakvatvāddhaṭasya / suparipakvatvāddhaṭasyaaparipakvatvād ghaṭasya ほか分かち書きのみ
saṃsīdanā(§13)※原文どおり「沈むこと」。女性名詞の仏教梵語形
tatas tad yānam iti(§14)※原文どおり文意が通りにくい。判断保留
dhandhāyati / dhandhāyitatvam(§1・§5)※原文どおり第六章・第十章・第十一章と同じ異綴
paryupāsitaḥ paripṛṣṭaḥ paripṛcchitaḥ paripraśnīkṛtaḥ(§4)※原文どおり同義語の重複。同段の前半は三語で、数が揃わない
saṃparipṛṣṭā / saṃparipṛcchitā / saṃparipraśnīkṛtā(§7)※原文どおり§4〜§6 の paripṛcchā 系に saṃ- が付いた形

十五項の連禱について

原ファイルでは、十五項の列挙が現れるたびに一〜二項の脱落や語形の揺れがある。読誦では行の数が変わると息が崩れるため、すべて十五項の同一の形に揃えた。 該当は §11・§12・§13・§14(二箇所)・§15・§16。補入・訂正の内訳は上表のとおり。


付記 二:本章で新たに現れる語

意味・注
aupamya譬喩。本章の章題
sahaśravaṇena聞くと同時に。§1
avalīyate / saṃlīyate退き縮む / 縮こまる。§1 の六否定
taruṇavatsā生まれたばかりの仔を持つ(牝牛)。§3
kāyagata / pustakagata身に入った / 書巻となった。§3
aparipṛcchakajātīya質問しない性質の者。§5
tāvatkālikī śraddhāそれだけの時間しか続かぬ信。§6
asaṃhāryā揺るがぬもの。§6
calācalā buddhi揺れ動く智。§7
tūlapicu綿毛。picu は綿。§7
acirayānasaṃprasthita乗に発して間もない者。§7
adhyālambateつかまる・たよる。§8〜§10 の鍵語
vyadhvan道の半ば。§9 以降くり返される
vyavasāda / saṃsīdanā沈むこと・挫けること
anikṣiptadhuratā軛を降ろさぬこと。十五項の最後
adhyāśaya増上意楽。深い志
aparipakva / suparipakva ghaṭa焼き固めぬ壺 / よく焼いた壺。§11〜§12
bhūmiparyavasāna地に終わるもの。§11
udakādhāra水を湛えるもの。井・池など。§12
sārthavāha商主・隊商の長。§13〜§14
ākoṭita / parikarmakṛta打ち固めた / 手入れをした。§13〜§14
bhāṇḍa積荷。§13〜§14
ratnākara宝の鉱。§13
mahallaka老いさらばえた者。§15
saviṃśativarṣaśatika百二十歳の。§15
ardhakrośa半クローシャ。約一キロメートル。§15
anuparigṛhīta支えられた・摂受された。§16
upāyakauśalya方便善巧。本章の分かれ目を成す語

付記 三:出典と利用条件

本文は GRETIL(Göttingen Register of Electronic Texts in Indian Languages)公開の電子テキストに基づく。底本は P. L. Vaidya, Aṣṭasāhasrikā Prajñāpāramitā, Darbhanga: The Mithila Institute, 1960(Buddhist Sanskrit Texts, 4)。入力は Digital Sanskrit Buddhist Canon Input Project による。

GRETIL版は CC BY-NC-SA 4.0(表示・非営利・継承)で配布されている。個人の読誦や研究には自由に使えるが、商用利用は許諾されていない。頒布や販売を考える場合は、Mitra版(1887–88年、Bibliotheca Indica 110)への差し替えか、権利者への許諾申請が必要になる。

よかったらシェアしてね!
  • URLをコピーしました!
  • URLをコピーしました!

コメント

コメントする

CAPTCHA


目次