kalyāṇamitraparivarto dvāviṃśatitamaḥ ── 読誦用テキスト(全文)
第一〜十五章の読誦用テキストと同じ体裁。見出し脇の〈V. 〉は Vaidya 版の頁数。 本章は省略記号を一切用いず、全文を書き出しています。 上から下まで、そのまま唱えられます。
読誦の手引き
行の切り方
- 1行=1息。行末で軽く区切る。
|… 句の切れ目(短い間)||… 段落の終わり(長い間)——… 話者の交替
語の分かち書きについて 複合語でない連声は解いて分かち書きにしてある。唱えるときは続けて発音してよい。
列挙の行分けについて 数え上げは一項目一行にした。そのさい行末の連声は解いてある。一息で続けて唱えるときは元の連声に戻す。
発音の要点
| 表記 | 読み方 |
|---|---|
| ā ī ū | 長母音。短母音の二倍の長さを保つ |
| ṛ / ṝ | そり舌の「リ」。ṝ は長い |
| ṃ | 鼻音。直後の子音の位置で鼻に抜く |
| ḥ | 直前の母音を軽く反響させる。-aḥ =「アハ」 |
| ṭ ḍ ṇ | そり舌音。舌先を上顎の奥に |
| ś / ṣ | ś=シュ(歯茎) / ṣ=シ(そり舌) |
| c / ch | チャ / チャ(強い息) |
| kh gh ch jh ṭh ḍh th dh ph bh | 有気音。息を強く吐く |
| jñ | ギャ(ジュニャではない) |
| ‘ (アヴァグラハ) | 母音 a の脱落。読まない |
抑揚 高低アクセントはつけず、各音節を均等の長さで平板に。長母音だけ確実に伸ばす。
この章の構造
**前章は、善知識を軽んじる者を六つの名で呼んで閉じました。**菩薩の旃陀羅、菩薩を汚す者、菩薩の似せもの、菩薩の贋金、菩薩のなかの籾殻、そして沙門の姿をした盗賊。かかる者に親近すべからず、と。
本章はそこから始まります ── では、善知識とは誰か。
第二十章と第二十一章が真実語をはさんで繋がっていたのと同じく、ここでも章の接ぎ目が繋がっています。
十三の呼び名(§1・§3)
答えはまず人を挙げます ── **諸仏世尊、および菩薩行に善巧なる不退転の菩薩たち。**波羅蜜において教誡し、般若波羅蜜を説き示す者たち。
しかしそこで止まりません。般若波羅蜜そのものが善知識である。六波羅蜜そのものが善知識である。
そして十三の呼び名が畳みかけられます。
ṣaḍ eva pāramitāḥ śāstā 六波羅蜜は師なり
ṣaṭ pāramitā mārgaḥ 道なり
ṣaṭ pāramitā ālokaḥ 光なり
ṣaṭ pāramitā ulkā 炬なり
ṣaṭ pāramitā avabhāsaḥ 明なり
ṣaṭ pāramitās trāṇam 護なり
ṣaṭ pāramitāḥ śaraṇam 帰依なり
ṣaṭ pāramitā layanam 洞窟なり
ṣaṭ pāramitāḥ parāyaṇam 究竟の趣なり
ṣaṭ pāramitā dvīpaḥ 洲なり
ṣaṭ pāramitā mātā 母なり
ṣaṭ pāramitāḥ pitā 父なり
そして十三番目 ── 智へ、覚へ、無上正等覚へと導くもの。
**この列挙が §1 と §3 で二度くり返されます。**間にはさまるのが理由(§2)です。過去の諸仏の一切智も、未来の諸仏の一切智も、現在十方の諸仏の一切智も、ここより生じた。そして ──
aham api subhūte tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ ... mamāpi hi subhūte itonirjātaiva sarvajñatā(われもまた如来・応供・正等覚である。わが一切智もまた、ここより生じたのである)
**世尊が自らを列に加える。**そのあとに §3 の再説が来ると、同じ十三句がまるで違う重みで戻ってきます。
般若波羅蜜は先導者(§4)
六波羅蜜を学ばんとする者は、まずこの般若波羅蜜を ── 聞き、受け、持ち、誦し、通達し、宣べ、説き、教え、挙げ、習い、そして義により、法により、理趣によって考察し、思念し、問い、問いただすべし。
なぜなら般若波羅蜜は六波羅蜜の
pūrvaṃgamā 先導者
nāyikā 導師
pariṇāyikā 引導者
saṃdarśikā 開示者
avadarśikā 顕示者
janayitrī 生母
dhātrī 養母
**七語がすべて女性形です。**そして ── 般若波羅蜜を離れては五波羅蜜は知られず、波羅蜜の名すら得ない。
ゆえに **aparapraṇeyatā(他に導かれざること)**に至らんと欲する者は、まさにこの般若波羅蜜において学ぶべし。第十七章で aparapraṇeya(他に導かれざる者)として二度置かれた語が、ここで抽象名詞として戻ってきます。
染浄はいかにして知られるか(§5〜§9)
本章の教理的な中心です。
般若波羅蜜は何を相とするか ── **asaṅgalakṣaṇā(無著を相とする)。**その同じ無著相によって一切法もまた在る。一切法は遠離であり、空であるがゆえ。
そこでスブーティが詰めます。**遠離なるものは染まらず浄まらず。空なるものは染まらず浄まらず。遠離も空も成道しない。**空性を離れて成道する法は得られない。ならば衆生の雑染と清浄は、どうして知られるのか。
deśayatu bhagavan, deśayatu sugata(説きたまえ、世尊よ。説きたまえ、善逝よ)
世尊は三問で返します。
| 問い | 答え |
|---|---|
| 衆生は長夜のあいだ我執・我所執に行ずるか | 然り |
| 我執・我所執は空なりや | 空なり |
| 我執・我所執によって衆生は輪廻するか | 然り |
**空なるものによって輪廻する。**それが答えです。
yathā sattvānām udgraho 'bhiniveśaḥ, tathā saṃkleśaḥ | **na cātra kaścit saṃkliśyate**(衆生に取著あるごとく、そのごとくに雑染あり。しかもそこに染まる者は誰もいない)
yathā sattvānām anudgraho 'nabhiniveśaḥ, tathā vyavadānam | **na cātra kaścid vyavadāyati**(取著なきごとく、そのごとくに清浄あり。しかもそこに浄まる者は誰もいない)
**§8 でスブーティが讃嘆し、§9 で世尊がその文言をそっくりそのままくり返して是認します。**呼びかけが bhagavan から subhūte に変わるだけで、あとは一語も違いません。本経に散在する同文反復のなかでも、これほど長く完全に一致する例は多くありません。
一日と、失われた宝珠(§10〜§13)
閻浮提の一切衆生がことごとく人身を得て発心し、命ある限り一切如来を供養し、一切衆生に布施して回向したとしても ── 般若波羅蜜相応の作意をもって一日でも住する者は、それより多くの福を生ずる。
理由は応供性です。諸仏世尊を除いて、その菩薩のごとき慈倶なる心をもつ衆生は他にない。
ではその福はいかにして生ずるのか。§11 が本章でもっとも強い一句を置きます。
vadhyagatān iva sarvasattvān paśyati(一切衆生を、屠所に引かれてゆく者のごとく見る)
天眼をもって観じ、無間業を具えた者、無暇に堕ちた者、殺されゆく者、見の網に覆われて道を得ざる者を見る。また有暇を得ながらその暇を空しくしている者を見る。**そのとき大いなる厭離(saṃvega)が起こる。**そして大慈大悲をもって一切衆生を遍く照らして念ずる ── われこれら一切衆生の依怙とならん。われこれらを一切の苦より解脱せしめん。
**しかも相と共に住しない。**この最後の一句がなければ、これはただの悲願です。
§12 では、かかる菩薩が施主の施を清めると説かれます。ゆえに国の施食を空しく受けたくない者は、この作意をもって住すべし。
§13 の大摩尼宝珠の譬喩が章の情感の頂点です。宝珠を見分ける眼をもつ男が、未曾有の大摩尼宝珠を得て大いに喜ぶ。**それを失う。**以後その男の作意は絶えずそこへ向かう ──
aho batāhaṃ tena mahāmaṇiratnena viprayuktaḥ(ああ、われはあの大摩尼宝珠を離れてしまった)
**同じ徳・同じ種類のものを得るまで、その宝珠を忘れない。**菩薩もまた、般若波羅蜜という大摩尼宝珠を落とした者として、それを得るまで作意を離れてはならない。
増減せざるものによる成道(§14〜§15)
譬喩のあと、スブーティがすぐ切り返します。一切法・一切作意は自性として遠離であり空であると説かれた。ならばどうして「作意を離れない」ということがありうるのか。
答えが鮮やかです ── 「一切法は自性として遠離、一切法は自性として空」と作意すること、それがそのまま般若波羅蜜相応の作意を離れないことである。
そして般若波羅蜜は空であり、**増しもせず減りもしない。**ならばどうして成道するのか ──
般若波羅蜜が空にして増減せざるがごとく、菩薩もまた空にして増減しない。そのゆえに菩提に至る。
第十八章 §27 の「真如は増しもせず減りもしない」が、ここで般若波羅蜜と菩薩の双方について言い直されています。
章を閉じる否定(§16〜§18)
章は問いで始まり、問い返しで終わります。
§16、スブーティが十問を重ね(五蘊を開いて唱えれば十六問)、世尊はことごとく no hīdaṃ subhūte と返します。般若波羅蜜が般若波羅蜜に行ずるのか。空性が空性に行ずるのか。色が行ずるのか。色を離れて行ずる法が得られるのか。── すべて否。
そこでスブーティが「では菩薩はいかにして行ずるのか」と問うと、**§17 で世尊が問い返します。**汝はその法を見るか。その般若波羅蜜を見るか。不可得なる法 ── その法は、生じたか、生ずるであろうか、生じつつあるか。滅したか、滅するであろうか、滅しつつあるか。
否。そこが無生法忍である。
§18、最後の問答。一切法の無生なる法性が授記されるのか ── 否。ならばこの法の授記はいかにして成り立つのか ── **再び世尊が問い返します。**汝は、その法の授記が成り立つところの、その法を見るか。
スブーティの答えが章の結びです。
授記された法も、授記されるであろう法も、授記されつつある法も、われは見ません。 覚らるる法も、覚らるべき法も、それによって覚る法も、われは見ません。
第十九章 §12 で弥勒が「答えるべき法も、答えらるべき法も、それによって答える法も、われは見ない」と語った同じ三重の型が、ここではスブーティの口から、授記と菩提について言われています。
§1 誰が善知識か ── 六波羅蜜の十三の呼び名 〈V. 197〉
atha khalu bhagavān punar apy āyuṣmantaṃ subhūtim āmantrayate sma ——
iha subhūte bodhisattvena mahāsattvena adhyāśayasaṃprasthitena anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhukāmena ādita eva kalyāṇamitrāṇi sevitavyāni bhaktavyāni paryupāsitavyāni ||
subhūtir āha ——
katamāni tāni punar bhagavan bodhisattvasya mahāsattvasya kalyāṇamitrāṇi veditavyāni, yāni bodhisattvena mahāsattvena adhyāśayasaṃprasthitena anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhukāmena ādita eva kalyāṇamitrāṇi sevitavyāni bhaktavyāni paryupāsitavyāni? ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
buddhā eva subhūte bhagavantaḥ, ye ca te ‘vinivartanīyā bodhisattvā mahāsattvā bodhisattvacaryākuśalāḥ, ya enaṃ pāramitāsv avavadanti anuśāsati, ye ‘smai prajñāpāramitāṃ deśayanty upadiśanti | imāni tāni subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya kalyāṇamitrāṇi veditavyāni ||
prajñāpāramitaiva subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya kalyāṇamitraṃ veditavyam | sarvā eva ca subhūte ṣaṭ pāramitā bodhisattvasya mahāsattvasya kalyāṇamitrāṇi veditavyāni ||
ṣaḍ eva pāramitāḥ śāstā | ṣaṭ pāramitā mārgaḥ | ṣaṭ pāramitā ālokaḥ | ṣaṭ pāramitā ulkā | ṣaṭ pāramitā avabhāsaḥ | ṣaṭ pāramitās trāṇam | ṣaṭ pāramitāḥ śaraṇam | ṣaṭ pāramitā layanam | ṣaṭ pāramitāḥ parāyaṇam | ṣaṭ pāramitā dvīpaḥ | ṣaṭ pāramitā mātā | ṣaṭ pāramitāḥ pitā | ṣaṭ pāramitā jñānāya bodhāya anuttarāyai samyaksaṃbodhaye saṃvartante ||
tat kasya hetoḥ? atra hi subhūte prajñāpāramitā pariniṣṭhitā bhavati yad uta ṣaṭpāramitāsu ||
§2 三世の諸仏の一切智もここより生ず 〈V. 197〉
ye ‘pi te subhūte atīte ‘dhvani tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhya parinirvṛtāḥ, teṣām api buddhānāṃ bhagavatām itonirjātaiva sarvajñatā, yad uta ṣaḍbhyaḥ pāramitābhyaḥ ||
ye ‘pi te subhūte bhaviṣyanty anāgate ‘dhvani tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbhotsyante, teṣām api buddhānāṃ bhagavatām itonirjātaiva sarvajñatā, yad uta ṣaḍbhyaḥ pāramitābhyaḥ ||
ye ‘pi te subhūte aprameyeṣv asaṃkhyeyeṣv aparimāṇeṣv acintyeṣu lokadhātuṣu tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhā etarhy anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhās tiṣṭhanti dhriyante yāpayanti dharmaṃ ca deśayanti, teṣām api buddhānāṃ bhagavatām itonirjātaiva sarvajñatā, yad uta ṣaḍbhyaḥ pāramitābhyaḥ ||
aham api subhūte tathāgato ‘rhan samyaksaṃbuddha etarhy anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhaḥ | mamāpi hi subhūte itonirjātaiva sarvajñatā, yad uta ṣaḍbhyaḥ pāramitābhyaḥ ||
tat kasya hetoḥ? āsu hi subhūte ṣaṭsu pāramitāsu saptatriṃśad bodhipakṣā dharmā antargatāḥ | catvāro brahmavihārāḥ | catvāri saṃgrahavastūni ||
yāvāṃś ca kaścid buddhadharmo buddhajñānaṃ svayaṃbhūjñānam acintyajñānam atulyajñānam aprameyajñānam asaṃkhyeyajñānam asamajñānam asamasamajñānaṃ sarvajñajñānam, sarvaṃ tat ṣaṭsu pāramitāsv antargatam ||
§3 十三の呼び名 ── 再説 〈V. 197–198〉
tasmāt tarhi subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya ṣaṭ pāramitā eva kalyāṇamitrāṇi veditavyāni ||
ṣaḍ eva pāramitāḥ śāstā | ṣaṭ pāramitā mārgaḥ | ṣaṭ pāramitā ālokaḥ | ṣaṭ pāramitā ulkā | ṣaṭ pāramitā avabhāsaḥ | ṣaṭ pāramitās trāṇam | ṣaṭ pāramitāḥ śaraṇam | ṣaṭ pāramitā layanam | ṣaṭ pāramitāḥ parāyaṇam | ṣaṭ pāramitā dvīpaḥ | ṣaṭ pāramitā mātā | ṣaṭ pāramitāḥ pitā | ṣaṭ pāramitā jñānāya bodhāya sarvajñatāyai anuttarasamyaksaṃbodhiprāptaye saṃvartante ||
sarvasattvānām apratyupakāriṇām api upakāribhūto bhavati, yadā bodhisattvo mahāsattvaḥ ṣaṭpāramitāsu śikṣate ||
§4 般若波羅蜜は先導者なり 〈V. 198〉
āsu khalu punaḥ subhūte ṣaṭsu pāramitāsu śikṣitukāmena bodhisattvena mahāsattvena iyam eva prajñāpāramitā śrotavyā udgrahītavyā dhārayitavyā vācayitavyā paryavāptavyā pravartayitavyā deśayitavyā upadeṣṭavyā uddeṣṭavyā svādhyātavyā, arthataś ca dharmataś ca nayataś copaparīkṣitavyā upanidhyātavyā paripraṣṭavyā paripraśnayitavyā ||
tat kasya hetoḥ? eṣā hi prajñāpāramitā ṣaṇṇāṃ pāramitānāṃ pūrvaṃgamā nāyikā pariṇāyikā saṃdarśikā avadarśikā janayitrī dhātrī ||
tat kasya hetoḥ? prajñāpāramitāvirahitā hi pañca pāramitā na prajñāyante, nāpi pāramitānāmadheyaṃ labhante ||
tasmāt tarhi subhūte aparapraṇeyatāṃ gantukāmena bodhisattvena mahāsattvena aparapraṇeyatāyāṃ sthātukāmena ihaiva prajñāpāramitāyāṃ śikṣitavyam ||
§5 無著相 〈V. 198〉
subhūtir āha ——
kiṃlakṣaṇā bhagavan prajñāpāramitā? ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
asaṅgalakṣaṇā subhūte prajñāpāramitā ||
subhūtir āha ——
syād bhagavan paryāyo yena paryāyeṇa yenaivāsaṅgalakṣaṇena prajñāpāramitā saṃvidyate, tenaiva asaṅgalakṣaṇena sarvadharmāḥ saṃvidyeran? ||
bhagavān āha ——
evam etat subhūte, evam etat | syāt subhūte paryāyo yena paryāyeṇa yenaiva asaṅgalakṣaṇena prajñāpāramitā saṃvidyate, tenaiva asaṅgalakṣaṇena sarvadharmāḥ saṃvidyante ||
tat kasya hetoḥ? sarvadharmā hi subhūte viviktāḥ | sarvadharmā hi subhūte śūnyāḥ ||
tasmāt tarhi subhūte yenaiva asaṅgalakṣaṇena prajñāpāramitā viviktā śūnyā, tenaiva asaṅgalakṣaṇena sarvadharmā viviktāḥ śūnyāḥ ||
§6 然らば染浄はいかに 〈V. 198〉
subhūtir āha ——
yadi bhagavan sarvadharmā viviktāḥ, sarvadharmāḥ śūnyāḥ, kathaṃ bhagavan sattvānāṃ saṃkleśaḥ prajñāyate, kathaṃ bhagavan sattvānāṃ vyavadānaṃ prajñāyate? ||
na ca bhagavan viviktaṃ saṃkliśyate | na bhagavan viviktaṃ vyavadāyati | na ca bhagavan śūnyaṃ saṃkliśyate | na ca bhagavan śūnyaṃ vyavadāyati | na ca bhagavan viviktaṃ vā śūnyaṃ vā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate ||
anyatrāpi bhagavan śūnyatāyāḥ sarvadharmo nopalabhyate, yo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddho vā, abhisaṃbhotsyate vā, abhisaṃbudhyate vā ||
kathaṃ vā vayaṃ bhagavan asya bhāṣitasyārtham ājānīmaḥ? | deśayatu bhagavan, deśayatu sugata ||
§7 我執による答え 〈V. 198–199〉
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
tat kiṃ manyase dīrgharātraṃ sattvā ahaṃkāre mamakāre caranti? ||
subhūtir āha ——
evam etad bhagavan, evam etat sugata | dīrgharātraṃ sattvā ahaṃkāre mamakāre caranti ||
bhagavān āha ——
tat kiṃ manyase subhūte api nu ahaṃkāramamakārau śūnyau? ||
subhūtir āha —— śūnyau bhagavan, śūnyau sugata ||
bhagavān āha ——
tat kiṃ manyase subhūte ahaṃkāreṇa mamakāreṇa ca sattvāḥ saṃsāre saṃsaranti? ||
subhūtir āha ——
evam etad bhagavan, evam etat sugata | ahaṃkāreṇa mamakāreṇa ca sattvāḥ saṃsāre saṃsaranti ||
bhagavān āha ——
evaṃ khalu subhūte sattvānāṃ saṃkleśaḥ prajñāyate | yathā sattvānām udgraho ‘bhiniveśaḥ, tathā saṃkleśaḥ | na cātra kaścit saṃkliśyate ||
yathā ca subhūte anudgraho ‘nabhiniveśaḥ, tathā nāhaṃkāramamakārau prajñāyete | evaṃ khalu subhūte sarvasattvānāṃ vyavadānaṃ prajñāyate | yathā sattvānām anudgraho ‘nabhiniveśaḥ, tathā vyavadānam | na cātra kaścid vyavadāyati ||
evaṃ khalu subhūte caran bodhisattvo mahāsattvaś carati prajñāpāramitāyām | evaṃ khalu subhūte sarvadharmeṣu vivikteṣu sarvadharmeṣu śūnyeṣu sattvānāṃ saṃkleśo vyavadānaṃ ca prajñāyate ||
§8 スブーティの讃嘆 〈V. 199〉
subhūtir āha ——
āścaryaṃ bhagavan yāvad yad idaṃ sarvadharmeṣu vivikteṣu sarvadharmeṣu śūnyeṣu sattvānāṃ saṃkleśo vyavadānaṃ ca prajñāyate | evaṃ ca bhagavaṃś caran bodhisattvo mahāsattvaś carati prajñāpāramitāyām ||
evaṃ hi caran bodhisattvo mahāsattvo na rūpe carati | na vedanāyāṃ carati | na saṃjñāyāṃ carati | na saṃskāreṣu carati | na vijñāne carati ||
evaṃ caran bhagavan bodhisattvo mahāsattvo ‘navamardanīyo bhavati sadevamānuṣāsureṇa lokena | evaṃ caran bhagavan bodhisattvo mahāsattvaḥ sarveṣāṃ śrāvakayānikānāṃ pratyekabuddhayānikānāṃ ca pudgalānāṃ caryām abhibhavati, anabhibhūtaṃ ca sthānaṃ pratilabhate ||
tat kasya hetoḥ? anabhibhūtaṃ hi bhagavan buddhatvaṃ tathāgatatvaṃ svayaṃbhūtvaṃ sarvajñatvam ||
anenāpi bhagavan manasikāreṇa prajñāpāramitāpratisaṃyuktena vihāreṇa viharan bodhisattvo mahāsattvo rātriṃdināny atināmayet, āsannaḥ syād anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ, kṣipraṃ cānuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyeta ||
§9 世尊の是認 ── 同じ言葉をそのまま 〈V. 199〉
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
evam etat subhūte, evam etat | evaṃ caran subhūte bodhisattvo mahāsattvaś carati prajñāpāramitāyām ||
evaṃ hi caran subhūte bodhisattvo mahāsattvo na rūpe carati | na vedanāyāṃ carati | na saṃjñāyāṃ carati | na saṃskāreṣu carati | na vijñāne carati ||
evaṃ caran subhūte bodhisattvo mahāsattvo ‘navamardanīyo bhavati sadevamānuṣāsureṇa lokena | evaṃ caran subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ sarveṣāṃ śrāvakayānikānāṃ pratyekabuddhayānikānāṃ ca pudgalānāṃ caryām abhibhavati, anabhibhūtaṃ ca sthānaṃ pratilabhate ||
tat kasya hetoḥ? anabhibhūtaṃ hi subhūte buddhatvaṃ tathāgatatvaṃ svayaṃbhūtvaṃ sarvajñatvam ||
anenāpi subhūte manasikāreṇa prajñāpāramitāpratisaṃyuktena vihāreṇa viharan bodhisattvo mahāsattvo rātriṃdināny atināmayet, āsannaḥ syād anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ, kṣipraṃ ca anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyeta ||
§10 一日の作意の校量 〈V. 199〉
sacet khalu punaḥ subhūte ye jambūdvīpe sattvāḥ, te sarve ‘pūrvācaramaṃ mānuṣyakam ātmabhāvaṃ pratilabheran, mānuṣyakam ātmabhāvaṃ pratilabhya anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau cittam utpādayeran, anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau cittam utpādya yāvajjīvaṃ tiṣṭheyuḥ, yāvajjīvaṃ tiṣṭhanto yāvajjīvaṃ sarvatathāgatān satkuryur gurukuryur mānayeyuḥ pūjayeyur arcayeyur apacāyeyuḥ, evaṃ sarvasattvebhyo ‘pi dānaṃ dadyuḥ, tac ca dānam anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau pariṇāmayeyuḥ ||
tat kiṃ manyase subhūte api nu te bodhisattvā mahāsattvās tato nidānaṃ bahu puṇyaṃ prasaveyuḥ? ||
subhūtir āha —— bahu bhagavan, bahu sugata ||
bhagavān āha ——
ataḥ khalu punaḥ subhūte sa kulaputro vā kuladuhitā vā bahutaraṃ puṇyaṃ prasavati, yo bodhisattvo mahāsattvo ‘ntataḥ ekadivasam api prajñāpāramitāpratisaṃyuktair manasikārair viharati ||
tat kasya hetoḥ? yathā yathā hi subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāpratisaṃyuktair manasikārai rātriṃdivaṃ viharati, tathā tathā sarvasattvānāṃ dakṣiṇīyatāṃ gacchati ||
tat kasya hetoḥ? tathā hi subhūte nāsti tad anyeṣāṃ sattvānāṃ tādṛśaṃ maitrīsahagataṃ cittaṃ yathā tasya bodhisattvasya mahāsattvasya, sthāpayitvā buddhān bhagavataḥ ||
tat kasya hetoḥ? apratipudgalā hi subhūte tathāgatāḥ | nirupamā hi subhūte tathāgatāḥ | acintyadharmasamanvāgatā hi subhūte tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ ||
§11 屠所に牽かるる衆生 ── 大いなる智慧の光 〈V. 200〉
kathaṃ ca subhūte sa kulaputro vā kuladuhitā vā tāvat tat puṇyam abhinirharati? ||
tādṛśyā subhūte prajñayā samanvāgataḥ sa bodhisattvo mahāsattvo bhavati, yādṛśyā prajñayā samanvāgato vadhyagatān iva sarvasattvān paśyati | tena tasyāṃ velāyāṃ mahākaruṇāparigṛhīto bhavati ||
sa divyena cakṣuṣā vyavalokayann aprameyān asaṃkhyeyān aparimeyān aparimāṇān sattvān ānantaryakarmasamanvāgatān paśyati | akṣaṇaprāptāṃś ca | vihanyamānāṃś ca | dṛṣṭijālapraticchannāṃś ca mārgam apratilabhamānān | aparāṃś ca kṣaṇaprāptān paśyati, kṣaṇāṃś ca virāgayataḥ paśyati ||
tasya tasyāṃ velāyāṃ mahān saṃvega utpadyate ||
te cāsya sarvasattvās tayā mahāmaitryā tayā ca mahākaruṇayā sphāritvā manasikṛtā bhavanti —— aham eteṣāṃ sarveṣāṃ sattvānāṃ nātho bhaviṣyāmi | aham enān sarvasattvān sarvaduḥkhebhyo mocayiṣyāmīti ||
na ca tena vā anyena vā nimittena sārdhaṃ saṃvasati ||
ayam api subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya mahān prajñāloko ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum ||
§12 施主の施を清める 〈V. 200〉
anena hi subhūte vihāreṇa viharanto bodhisattvā mahāsattvāḥ sarvalokasya dakṣiṇīyatāṃ parigṛhṇanti, na ca vivartante ‘nuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ ||
yeṣāṃ ca dāyakānāṃ dānapatīnāṃ ca paribhuñjate cīvarapiṇḍapātaśayanāsanaglānapratyayabhaiṣajyapariṣkārān, asyāṃ prajñāpāramitāyāṃ sūpasthitacittāḥ, teṣāṃ dāyakānāṃ dānapatīnāṃ ca dānadakṣiṇāṃ viśodhayanti | sarvajñatā caiṣām āsannībhavati ||
tasmāt tarhi subhūte bodhisattvena mahāsattvena amoghaṃ rāṣṭrapiṇḍaṃ paribhoktukāmena sarvasattvānāṃ mārgam upadeṣṭukāmena vipulam avabhāsaṃ kartukāmena saṃsāragatān sattvān saṃsārāt parimocayitukāmena sarvasattvānāṃ cakṣur viśodhayitukāmena anena prajñāpāramitāpratisaṃyuktena manasikāreṇa vihartavyam ||
saced anena manasikāreṇa vihartum icchati, tena prajñāpāramitāpratisaṃyuktā manasikārāḥ samanvāhartavyāḥ | tat kasya hetoḥ? yo hy enān samanvāhartavyān maṃsyate, sa evāsya manasikāro bhaviṣyati ||
tato ‘nyeṣāṃ manasikārāṇāṃ prajñāpāramitāvirahitānām avakāśo na dātavyaḥ | tathā ca kartavyaṃ yathāyaṃ prajñāpāramitāpratisaṃyuktair manasikārai rātriṃdivāni kṣapayet ||
§13 大摩尼宝珠の譬喩 〈V. 200–201〉
tadyathāpi nāma subhūte kenacid eva puruṣeṇa maṇiratnajñāne vartamānena maṇiratnajātijñena apratilabdhapūrvaṃ mahāmaṇiratnaṃ pratilabdhaṃ bhavet | sa tan mahāmaṇiratnaṃ pratilabhya mahatodāreṇa prītiprāmodyena samanvāgato bhavet ||
tasya tan mahāmaṇiratnaṃ punar eva praṇaśyet | sa tato nidānaṃ mahatā duḥkhadaurmanasyena saṃyujyeta ||
tasya satatasamitaṃ tan mahāmaṇiratnaṃ pratisaṃyuktā eva manasikārāḥ pravarteran —— aho batāhaṃ tena mahāmaṇiratnena viprayukta iti |
hi sa puruṣas tasya mahāmaṇiratnasya na vismaret yāvat tad vā anyad vā tadguṇaṃ tajjātikaṃ tena mahāmaṇiratnaṃ pratilabdhaṃ bhavet ||
evam eva subhūte bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāmahāmaṇiratnaparibhraṣṭena mahāmaṇiratnaparibhraṣṭeneva mahāmaṇiratnena ratnasaṃjñinā prajñāpāramitāmanasikārāviprayuktena prajñāpāramitāmanasikārāvirahitasarvajñatācittena tāvad anveṣṭavyā, yāvat sā vā anyā vā pratilabdhā bhavati ||
tāvat tena prajñāpāramitāmahāmaṇiratnapratilambhapratisaṃyuktair manasikāraiḥ sarvajñatāmahāmaṇiratnapratilambhapratisaṃyuktair manasikārair avirahitena bhavitavyam ||
§14 空との矛盾は ── 増減せず 〈V. 201〉
subhūtir āha ——
yat punar bhagavan sarvadharmāḥ sarvamanasikārāḥ svabhāvena virahitāḥ śūnyā uktā bhagavatā, tat kathaṃ bhagavan bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāpratisaṃyuktair manasikāraiḥ sarvajñatāpratisaṃyuktair manasikārair avirahito bhavati? ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
sacet subhūte bodhisattvo mahāsattva evaṃ manasi karoti —— sarvadharmāḥ svabhāvena viviktāḥ, sarvadharmāḥ svabhāvena śūnyā iti, evam etan manasi kurvan prajñāpāramitāpratisaṃyuktair manasikāraiḥ sarvajñatāpratisaṃyuktair manasikārair avirahito bhavati ||
tat kasya hetoḥ? prajñāpāramitā hi subhūte śūnyā | sā naiva vivardhate, na ca parihīyate ||
§15 増減せざるものによる成道 〈V. 201〉
subhūtir āha ——
saced bhagavan prajñāpāramitā śūnyā, sā naiva vivardhate na ca parihīyate, kathaṃ bhagavan bodhisattvo mahāsattvo ‘vivardhamānayā prajñāpāramitayā bodhaye samudāgacchati, kathaṃ ca anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate? ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
na khalu punaḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ caran vivardhate vā parihīyate vā ||
yathaiva subhūte prajñāpāramitā śūnyā, sā naiva vivardhate na ca parihīyate, evam eva subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ śūnyaḥ | sa naiva vivardhate, na ca parihīyate ||
yataḥ subhūte yathaiva prajñāpāramitā śūnyā, sā naiva vivardhate na ca parihīyate, evam eva subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ śūnyaḥ | sa naiva vivardhate, na ca parihīyate | tato bodhisattvo mahāsattvo bodhaye samudāgacchati, evaṃ ca anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate ||
sacet subhūte bodhisattvo mahāsattva evaṃ bhāṣyamāṇe notrasyati na saṃtrasyati na saṃtrāsam āpadyate na saṃsīdati, veditavyam etat subhūte carity ayaṃ bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyām iti ||
§16 誰が般若波羅蜜に行ずるのか ── 十の否定 〈V. 201–202〉
subhūtir āha —— kiṃ punar bhagavan prajñāpāramitā carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan yā prajñāpāramitāyāḥ śūnyatā, sā carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan anyatra prajñāpāramitāśūnyatāyāḥ sa kaścid dharma upalabhyate, yaś carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan śūnyatā carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan śūnyatāyāṃ sa kaścid dharma upalabhyate yaś carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan śūnyatā carati śūnyatāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan rūpaṃ carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan vedanā carati prajñāpāramitāyām? | kiṃ punar bhagavan saṃjñā carati prajñāpāramitāyām? | kiṃ punar bhagavan saṃskārāś caranti prajñāpāramitāyām? | kiṃ punar bhagavan vijñānaṃ carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan anyatra rūpāt sa dharmaḥ kaścid upalabhyate, yaś carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
āha —— kiṃ punar bhagavan anyatra vedanāyāḥ anyatra saṃjñāyāḥ anyatra saṃskārebhyaḥ anyatra vijñānāt sa dharmaḥ kaścid upalabhyate, yaś carati prajñāpāramitāyām? || bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
§17 世尊の問い返し ── 無生法忍 〈V. 202〉
subhūtir āha ——
kathaṃ punar bhagavan bodhisattvo mahāsattvaś carati prajñāpāramitāyām? ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
kiṃ punaḥ subhūte samanupaśyasi tvaṃ taṃ dharmaṃ yaś carati prajñāpāramitāyām? || subhūtir āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— samanupaśyasi tvaṃ subhūte tāṃ prajñāpāramitāṃ yatra prajñāpāramitāyāṃ bodhisattvo mahāsattvaś carati? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yo dharmo ‘nupalambhaḥ, taṃ dharmaṃ samanupaśyasi? | api nu sa eva dharma utpanno vā utpatsyate vā utpadyate vā, niruddho vā nirotsyate vā nirudhyate vā? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha ——
evaṃ khalu subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya anutpattikeṣu dharmeṣu kṣāntir evaṃrūpā bhavati | evaṃrūpayā ca subhūte kṣāntyā samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo vyākriyate ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ||
iyaṃ subhūte tathāgatasya vaiśāradyapratipad yāṃ pratipadyamāno bodhisattvo mahāsattva evaṃ caran evaṃ ghaṭamāna evaṃ vyāyacchamāno ’nuttaraṃ buddhajñānaṃ sarvajñajñānaṃ mahāsārthavāhajñānaṃ nānuprāpsyatīti naitat sthānaṃ vidyate ||
§18 授記の法もまた見ず ── 章の結び 〈V. 202〉
subhūtir āha ——
yā bhagavan sarvadharmāṇām anutpattikadharmatā, sā vyākriyate ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau? ||
bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte ||
subhūtir āha ——
katham asyedānīṃ bhagavan dharmasya vyākaraṇaṃ bhavaty anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau? ||
bhagavān āha ——
kiṃ punaḥ subhūte samanupaśyasi tvaṃ taṃ dharmaṃ yasya dharmasya vyākaraṇaṃ bhavaty anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau? ||
subhūtir āha ——
no hīdaṃ bhagavan | nāhaṃ bhagavaṃs taṃ dharmaṃ samanupaśyāmi yo dharmo vyākṛto vyākariṣyate vyākriyate vā anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ||
tam apy ahaṃ bhagavan dharmaṃ na samanupaśyāmi, yo dharmo ‘bhisaṃbudhyate | tam apy ahaṃ dharmaṃ na samanupaśyāmi, yo dharmo ‘bhisaṃboddhavyaḥ | tam apy ahaṃ dharmaṃ na samanupaśyāmi, yena vā dharmeṇābhisaṃbudhyate ||
tat kasya hetoḥ? sarvadharmeṣu bhagavan anupalabhyamāneṣu na me evaṃ bhavati —— ayaṃ dharmo ‘bhisaṃbudhyate, ayaṃ dharmo ‘bhisaṃboddhavyaḥ, anena vā dharmeṇābhisaṃbudhyata iti ||
尾題
āryāṣṭasāhasrikāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ kalyāṇamitraparivarto nāma dvāviṃśatitamaḥ ||
聖なる八千頌般若波羅蜜における善知識と名づくる品、第二十二
付記 一:訂正した箇所
| 原ファイル | 訂正 | 理由 |
|---|---|---|
| bhagavānāhano hīdaṃ subhūte(§16 冒頭) | bhagavān āha —— no hīdaṃ subhūte | 語が続けて組まれている。以下十例はすべて分かたれている |
| evamukte – bhagavānāyuṣmantaṃ(§17) | evam ukte bhagavān | 余分なハイフン |
| janayitrī dhatrī(§4) | dhātrī | 長母音の脱落 |
| amoghaṃ rāṣṭraṃ piṇḍaṃ paribhoktukāmena(§12) | rāṣṭrapiṇḍaṃ | 複合語が分かたれている |
| tan mahāmaṇiratnaṃ prati saṃyuktā eva manasikārāḥ(§13) | pratisaṃyuktā | 複合語が分かたれている。本経の定型は pratisaṃyukta |
| yathā ca subhūte anudgaho ‘nabhiniveśaḥ(§7) | anudgraho | r の脱落。直後の同一句は anudgraho |
| §1 と §3 の十三句の結び | ※原文どおり | §1 は jñānāya bodhāya anuttarāyai samyaksaṃbodhaye、§3 は jñānāya bodhāya sarvajñatāyai anuttarasamyaksaṃbodhiprāptaye。二度の列挙は末尾だけが一致しない |
§1 ṣaṭ pāramitāḥ avabhāsaḥ / §3 ṣaṭ pāramitā avabhāsaḥ | ṣaṭ pāramitā avabhāsaḥ | 連声を §3 の形に統一した |
| mahāmaṇiratnaparibhraṣṭeneva mahāmaṇiratnena ratnasaṃjñinā(§13) | ※原文どおり | 「大摩尼宝珠を落とした者のごとく、大摩尼宝珠において宝珠の想をなす者として」と読めるが、語の重複が著しい。判断保留 |
| hi sa puruṣas tasya mahāmaṇiratnasya na vismaret(§13) | ※原文どおり | iti hi sa puruṣaḥ の iti を前文の引用終わりに送った。文頭の hi は落ち着かないが、原形を保存した |
carity ayaṃ(§15) | ※原文どおり | carati + ayam の連声 |
kṣaṇāṃś ca virāgayataḥ(§11) | ※原文どおり | 「有暇を空しくしている者たちを」 |
刊本の略記を展開した箇所
- §8・§9 ──
na vedanāyāṃ na saṃjñāyāṃ na saṃskāreṣuを各行に開いた - §16 ── 第八問
kiṃ punar bhagavan vedanā saṃjñā saṃskārāḥ, kiṃ punar bhagavan vijñānaṃ caratiと第十問anyatra vedanāyāḥ saṃjñāyāḥ saṃskārebhyaḥ, anyatra vijñānātを五蘊に開いた。原文の十問が、展開すると十六問になる
なお §1・§3 の十三句、§2 の九智、§4 の十四の動詞と七つの呼び名、§10 の六つの供養語は、原文がもともと全項を書き出しており、省略はない。
付記 二:本章で新たに現れる語
六波羅蜜の十三の呼び名
| 語 | 意味 |
|---|---|
śāstṛ | 師 |
mārga | 道 |
āloka | 光 |
ulkā | 炬。手に持つ松明 |
avabhāsa | 明・照らすもの |
trāṇa | 護 |
śaraṇa | 帰依 |
layana | 洞窟・隠れ処 |
parāyaṇa | 究竟の趣・行き着く先 |
dvīpa | 洲。水中の陸地 |
mātṛ / pitṛ | 母/父 |
layana と dvīpa は、**どちらも「水や危難から逃れる場所」**を指します。trāṇa(護)śaraṇa(帰依)と合わせて四語が避難の系列をなし、āloka ulkā avabhāsa の三語が光の系列をなす ── 十三句は無秩序な並びではなく、光・避難・行方・親という四つの群です。
般若波羅蜜の七つの呼び名(§4)
| 語 | 意味 |
|---|---|
pūrvaṃgamā | 先導者。先を行くもの |
nāyikā | 導師 |
pariṇāyikā | 引導者。導き回すもの |
saṃdarśikā | 開示者 |
avadarśikā | 顕示者 |
janayitrī | 生母 |
dhātrī | 養母・乳母 |
**七語すべてが女性形です。**般若波羅蜜(prajñāpāramitā)が女性名詞であることに支えられた語法で、最後の二語で母の比喩に落ちる形になっています。
染浄をめぐる語
| 語 | 意味 |
|---|---|
saṃkleśa / vyavadāna | 雑染/清浄 |
ahaṃkāra / mamakāra | 我執/我所執 |
udgraha / abhiniveśa | 取/著。二語で「取著」 |
asaṅgalakṣaṇa | 無著を相とするもの |
vivikta | 遠離。第二十一章の viveka と同根 |
応供と施をめぐる語
| 語 | 意味 |
|---|---|
dakṣiṇīyatā | 応供性。施を受けるにふさわしいこと |
dānadakṣiṇā | 施の供物 |
dāyaka / dānapati | 施者/施主 |
amogha rāṣṭrapiṇḍa | 空しからざる国の施食 |
apratipudgala | 比べうる者なき |
nirupama | 譬えなき |
§11 の語
| 語 | 意味 |
|---|---|
vadhyagata | 屠所に引かれてゆく者 |
akṣaṇaprāpta | 無暇に堕ちたる者 |
vihanyamāna | 殺されつつある者 |
dṛṣṭijālapraticchanna | 見の網に覆われたる者 |
kṣaṇaṃ virāgayati | 有暇を空しくする |
saṃvega | 厭離。突き上げるような衝迫 |
nātha | 依怙・主 |
prajñāloka | 智慧の光 |
§17 の語
| 語 | 意味 |
|---|---|
vaiśāradyapratipad | 無畏の道 |
mahāsārthavāhajñāna | 大隊商主の智。荒野を越えて隊商を導く者の智 |
第十九章・第二十章の荒野の段を経てきた耳には、mahāsārthavāha(大隊商主)が単なる比喩以上に響きます。荒野を渡し切る者の智 ── それが仏智の呼び名として置かれています。
唱えかたについて
**本章は第二十一章から続けて唱えるのが自然です。**前章が善知識を軽んじる者を六つの名で呼んで閉じ、本章が「では善知識とは誰か」から始まります。
| 区切り | 段 | 性格 |
|---|---|---|
| 一 | §1〜§4 | 十三の呼び名と、その理由。畳みかけて |
| 二 | §5〜§9 | 染浄の問答。問いを立て、答えを受け、そのまま返す |
| 三 | §10〜§13 | 校量・大悲・宝珠。語りの速度 |
| 四 | §14〜§18 | 空と授記。否定の連打で閉じる |
§1 と §3 の十三句は、二度とも同じ速さで。 ただし §1 では淡々と、§3 ではやや重く。あいだに §2 の「われもまた ── わが一切智もまた、ここより生じたのである」が入るからです。**同じ十三句が、世尊が自らを列に加えたあとで違って聞こえる。**それが二度くり返されている理由です。
§4 の十四の動詞は一息で。 śrotavyā から svādhyātavyā まで、すべて -tavyā で終わります。**十語が同じ語尾で流れ、そのあと arthataś ca dharmataś ca nayataś ca(義により、法により、理趣により)で三拍に切り替わる。**この切り替わりを聞かせてください。
§7 の三問は、間を詰めて。 「長夜のあいだ我執に行ずるか」「我執は空なりや」「我執によって輪廻するか」── **三つ目まで一気に運び、そのあとの na cātra kaścit saṃkliśyate(しかもそこに染まる者は誰もいない)で完全に止める。**本章の要はこの一行です。
§8 と §9 は同じ速さ・同じ抑揚で。 スブーティの讃嘆を世尊がそっくりくり返します。**変わるのは呼びかけの bhagavan が subhūte になるところだけ。**唱え分けようとせず、機械的に同じに唱えてください。同じであることがこの二段の意味です。
§11 は落として。 vadhyagatān iva sarvasattvān paśyati(一切衆生を、屠所に引かれてゆく者のごとく見る)── ここから mahān saṃvega utpadyate(大いなる厭離が起こる)まで、本章でもっとも遅く。そして誓いの二句を置いたあと、**na ca tena vā anyena vā nimittena sārdhaṃ saṃvasati(しかも相と共に住しない)を、付け足しのように軽く。**重く唱えると悲願が相に堕ちます。
§13 の aho batāham はためらいをもって。 宝珠を失った男の嘆きです。第十九章 §23 の aho bata と同じ声の質で。
§16 は速く、機械的に。 十問(開いて十七問)がすべて no hīdaṃ subhūte で返ります。**問いと答えを一組で一息に。**とくに śūnyatā carati śūnyatāyām(空性が空性に行ずるのか)は列の折り返し点ですので、そこだけ半拍置いてください。
§18 の最後の三行は完全に止めて。 「この法が覚らるる、この法が覚らるべき、この法によって覚る ── そういう思いは、わたくしには起こりません」。**章が問いで始まり、問い返しで終わる。**最後の一語 iti を落として、そのまま静かにしてください。
コメント