八千頌般若経 第二十三章 帝釈 原文

śakraparivartas trayoviṃśatitamaḥ ── 読誦用テキスト(全文)

読誦用テキストと同じ体裁。見出し脇の〈V. 〉は Vaidya 版の頁数。 本章は省略記号を一切用いず、全文を書き出しています。 上から下まで、そのまま唱えられます。


目次

読誦の手引き

行の切り方

  • 1行=1息。行末で軽く区切る。
  • | … 句の切れ目(短い間) || … 段落の終わり(長い間)
  • —— … 話者の交替

語の分かち書きについて 複合語でない連声は解いて分かち書きにしてある。唱えるときは続けて発音してよい。

列挙の行分けについて 数え上げは一項目一行にした。そのさい行末の連声は解いてある。一息で続けて唱えるときは元の連声に戻す。

発音の要点

表記読み方
ā ī ū長母音。短母音の二倍の長さを保つ
ṛ / ṝそり舌の「リ」。ṝ は長い
鼻音。直後の子音の位置で鼻に抜く
直前の母音を軽く反響させる。-aḥ =「アハ」
ṭ ḍ ṇそり舌音。舌先を上顎の奥に
ś / ṣś=シュ(歯茎) / ṣ=シ(そり舌)
c / chチャ / チャ(強い息)
kh gh ch jh ṭh ḍh th dh ph bh有気音。息を強く吐く
ギャ(ジュニャではない)
‘ (アヴァグラハ)母音 a の脱落。読まない

抑揚 高低アクセントはつけず、各音節を均等の長さで平板に。長母音だけ確実に伸ばす。


この章の構造

本経中でもっとも短い章のひとつであり、そして話者が入れ替わる章です。

第二十二章まで、問うのは須菩提でした。ここで帝釈天śakro devānām indraḥ)が会衆の中から立ち上がります。呼びかけも subhūte から kauśika(憍尸迦)に変わる。以後、対話の相手は帝釈です。

そして章は九段しかありませんが、その短さのなかで語り手が三度替わります ── 帝釈から、一人の比丘へ。比丘から、また帝釈へ。そして最後に阿難が心中で問い、世尊が答えて閉じる。


三語に三つの理由(§1)

帝釈の第一声は三語です。

甚深なるかなgambhīrā)/見がたくdurdṛśā)/覚りがたきかなduranubodhā

世尊はこれを是認したうえで、三語のそれぞれに理由を一つずつ配ります。

ākāśagambhīratayā gambhīrā    虚空の甚深なるがゆえに、甚深なり
viviktatvād durdṛśā            遠離なるがゆえに、見がたし
śūnyatvād duranubodhā          空なるがゆえに、覚りがたし

第十八章は gambhīra を空性の別名として説きました。ここでは三語が三つの理由に**一対一で配される。**同じ語が章ごとに扱いを変えています。


書写が加わる(§2)

般若波羅蜜に対してなすべきことの列挙は、第二十二章 §4 では十四の動詞でした。ここでは十語に整理され、最後に一語が加わります。

likhiṣyati書写するであろう

聞き、受け、持ち、誦し、通達し、宣べ、説き、教え、挙げ、習い ── **そして書く。**経典が書かれるものとして扱われはじめる箇所です。聞くことから書くことまで、この十一の連なりが本章に七度くり返されます(§2 に二度、§3 に二度、§4 に三度 ── うち §4 の最後の一つだけが未来形ではなく絶対分詞です)。本章の拍はここにあります。


一発心にすら及ばぬ(§4)

章の中ほどで、名もなき一人の比丘が口を開きます。

abhibhūto 'si kauśika憍尸迦よ、汝は凌駕されている

この般若波羅蜜を聞き受持し書写する者に、汝は超えられている ── と。天の主に向かって、一比丘がそう言う。

帝釈の答えが本章でもっとも美しい一句です。

ekacittotpādenaiva aham ārya tena kulaputreṇa vā kuladuhitrā vā abhibhūtaḥ聖者よ、わたくしはただ一たびの発心によってすら、その善男子・善女人に凌駕されているのです

kaḥ punar vādaḥまして言うまでもない)── 聞き受持する者においては。まして言うまでもない ── 聞き受持したうえで真実そのもののために学び、行じ、瑜伽に入る者においては。


凌駕の階梯(§5)

そこから na kevalam ...(ただ〜のみならず)で繋がれた七段が積み上がります。

凌駕される者
天・人・阿修羅を含む世間
預流・一来・不還・阿羅漢・独覚
大施主なる菩薩たち
欠けず・穴なく・汚れなく・円満・清浄・斑なき戒蘊を具えた菩薩たち
焼け残りの切株にすら瞋心を起こさぬ菩薩たち
精進を発し、荷を下ろさず、懈怠せず、身語意の業に沈まぬ菩薩たち
禅を楽しみ、禅に住し、禅に自在なる菩薩たち

**三段目から七段目までは、布施・持戒・忍辱・精進・禅定 ── 五波羅蜜そのものです。**そしていずれにも同じ但し書きが付きます。

prajñāpāramitopāyakauśalyavirahitāḥ般若波羅蜜と方便善巧とを欠ける

第二十二章 §4 の「般若波羅蜜を離れては五波羅蜜は波羅蜜の名すら得ない」が、ここで具体的な階梯として展開されています。

第五段の dagdhasthūṇāyām apy āghātacittaṃ notpādayanti(焼け残りの切株に対してすら瞋心を起こさない)は、忍辱の極を言うのにもはや害を与えようのないものを持ち出した一句です。


四つの鉢(§7)

かく学ぶ菩薩のもとへ、四天王が来て言います。

速やかに学べ、善男子よ。これらは汝の四つの鉢である。 汝が菩提道場に坐して成道したとき、受け取るべきものだ。

四天王が仏に鉢を献じるのは仏伝の一場面ですが、ここでは**未来の仏に対して先んじて差し出されています。**そして帝釈が続けます ── 四天王のみならず、わたくしも参ります、まして他の天子たちは言うまでもない、と。


章題の人物が、自分ではないと言う(§9)

章の閉じ方が印象的です。

阿難が心中に思う ── 「この帝釈天は自らの弁才で語っているのか、それとも仏の威神力によってか。」

帝釈は仏の威神力によって阿難の心を知り、答えます。

buddhānubhāvo 'yam āryānanda veditavyaḥ | buddhādhiṣṭhānam idam api ... veditavyam | **apratibalo hy aham āryānanda bodhisattvān mahāsattvān ārabhya vyāhartum** (これは仏の威神力と知られるべし。仏の加持と知られるべし。聖なる阿難よ、わたくしは菩薩摩訶薩について語る力を持たないのです

世尊がこれを是認して章が終わります。

**帝釈品と名づけられた章が、「帝釈は自分の力で語ってはいなかった」という一句で閉じる。**第十九章で章題のガンガーデーヴィーが終盤まで名を呼ばれなかったのと同じく、章題の人物が中心から静かに退く形です。


§1 帝釈天の登場 ── 甚深・難見・難覚 〈V. 203〉

tena khalu punaḥ samayena śakro devānām indras tasyām eva parṣadi saṃnipatitaḥ saṃniṣaṇṇo ‘bhūt ||

atha khalu śakro devānām indro bhagavantam etad avocat ——

gambhīreyaṃ bhagavan prajñāpāramitā | durdṛśā duranubodhā bateyaṃ bhagavan prajñāpāramitā ||

evam ukte bhagavān śakraṃ devānām indram etad avocat ——

evam etat kauśika, evam etat | gambhīreyaṃ kauśika prajñāpāramitā | durdṛśā duranubodhā bateyaṃ kauśika prajñāpāramitā ||

  ākāśagambhīratayā gambhīreyaṃ prajñāpāramitā |   viviktatvād durdṛśā |   śūnyatvād duranubodheyaṃ prajñāpāramitā ||


§2 劣なる善根にあらず 〈V. 203〉

evam ukte śakro devānām indro bhagavantam etad avocat ——

na te bhagavan sattvā avarakeṇa kuśalamūlena samanvāgatā bhaviṣyanti ya imāṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitāṃ śroṣyanti | śrutvā ca   udgrahīṣyanti   dhārayiṣyanti   vācayiṣyanti   paryavāpsyanti   pravartayiṣyanti   deśayiṣyanti   upadekṣyanti   uddekṣyanti   svādhyāsyanti   likhiṣyanti ||

evam ukte bhagavān śakraṃ devānām indram etad avocat ——

evam etat kauśika, evam etat | na te kauśika sattvā avarakeṇa kuśalamūlena samanvāgatā bhaviṣyanti, ya imāṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitāṃ śroṣyanti | śrutvā ca   udgrahīṣyanti   dhārayiṣyanti   vācayiṣyanti   paryavāpsyanti   pravartayiṣyanti   deśayiṣyanti   upadekṣyanti   uddekṣyanti   svādhyāsyanti   likhiṣyanti ||


§3 十善業道との校量 〈V. 203〉

yāvantaḥ kauśika jambūdvīpe sattvāḥ, te sarve daśakuśalakarmapathasamanvāgatā bhaveyuḥ | tat kiṃ manyase kauśika api nu te sattvās tato nidānaṃ bahu puṇyaṃ prasaveyuḥ? ||

śakra āha —— bahu bhagavan, bahu sugata ||

bhagavān āha ——

ataḥ khalu punaḥ sa kauśika kulaputro vā kuladuhitā vā bahutaraṃ puṇyaṃ prasavati, ya imāṃ prajñāpāramitāṃ śroṣyati | śrutvā ca   udgrahīṣyati   dhārayiṣyati   vācayiṣyati   paryavāpsyati   pravartayiṣyati   deśayiṣyaty   upadekṣyaty   uddekṣyati   svādhyāsyati   likhiṣyati ||

asya kauśika puṇyaskandhasya asau paurvakāṇāṃ jāmbūdvīpakānāṃ sarvasattvānāṃ śīlamayaḥ puṇyaskandhaḥ   śatatamīm api kalāṃ nopaiti |   sahasratamīm api |   śatasahasratamīm api |   koṭītamīm api |   koṭīśatatamīm api |   koṭīsahasratamīm api |   koṭīśatasahasratamīm api |   koṭīniyutaśatasahasratamīm api kalāṃ nopaiti ||

  saṃkhyām api   kalām api   gaṇanām api   upamām api   aupamyam api   upanisām api   upaniṣadam api na kṣamate, yena kuśalamūlena sa kulaputro vā kuladuhitā vā samanvāgato bhavati, ya imāṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitāṃ śroṣyati | śrutvā ca   udgrahīṣyati   dhārayiṣyati   vācayiṣyati   paryavāpsyati   pravartayiṣyati   deśayiṣyaty   upadekṣyaty   uddekṣyati   svādhyāsyati   likhiṣyati ||


§4 一比丘の言と、帝釈の答え 〈V. 203–204〉

atha khalv anyataro bhikṣuḥ śakraṃ devānām indram etad avocat ——

abhibhūto ‘si kauśika tena kulaputreṇa vā kuladuhitrā vā ya imāṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitāṃ śroṣyati | śrutvā ca   udgrahīṣyati   dhārayiṣyati   vācayiṣyati   paryavāpsyati   pravartayiṣyati   deśayiṣyaty   upadekṣyaty   uddekṣyati   svādhyāsyati   likhiṣyati ||

evam ukte śakro devānām indras taṃ bhikṣum etad avocat ——

ekacittotpādenaiva aham ārya tena kulaputreṇa vā kuladuhitrā vā abhibhūtaḥ ||

kaḥ punar vādo ya imāṃ gambhīrāṃ prajñāpāramitāṃ śroṣyati | śrutvā ca   udgrahīṣyati   dhārayiṣyati   vācayiṣyati   paryavāpsyati   pravartayiṣyati   deśayiṣyaty   upadekṣyaty   uddekṣyati   svādhyāsyati   likhiṣyati ||

kaḥ punar vādo ye   śrutvā   udgṛhya   dhārayitvā   vācayitvā   paryavāpya   pravartya   deśayitvā   upadiśya   uddiśya   svādhyāyya   likhitvā tathatvāya śikṣiṣyante, tathatvāya pratipatsyante, tathatvāya yogam āpatsyante ||


§5 凌駕の階梯 ── 七段 〈V. 204〉

te sadevamānuṣāsuraṃ lokam abhibhavanto gamiṣyanti bodhisattvā mahāsattvāḥ ||

na kevalaṃ te sadevamānuṣāsuraṃ lokam abhibhavanto gamiṣyanti | ye ‘pi te   srotaāpannāḥ   sakṛdāgāmino   ’nāgāmino   ’rhantaḥ   pratyekabuddhāḥ, tān api te sarvān abhibhavanto gamiṣyanti bodhisattvā mahāsattvāḥ ||

na kevalaṃ srotaāpannān sakṛdāgāmino ‘nāgāmino ‘rhataḥ pratyekabuddhān abhibhavanto gamiṣyanti | ye ‘pi te bodhisattvā mahāsattvā mahādānapatayaḥ prajñāpāramitopāyakauśalyavirahitāḥ, tān api te sarvān abhibhavanto gamiṣyanti bodhisattvā mahāsattvāḥ ||

na kevalaṃ tān mahādānapatīn bodhisattvān abhibhavanto gamiṣyanti | ye ‘pi te bodhisattvā mahāsattvā pariśuddhaśīlā   akhaṇḍena   acchidreṇa   akalmaṣeṇa   paripūrṇena   pariśuddhena   aśabalena śīlaskandhena samanvāgatāḥ prajñāpāramitopāyakauśalyavirahitāḥ, tān api te sarvān abhibhavanto gamiṣyanti bodhisattvā mahāsattvāḥ ||

na kevalam akhaṇḍenācchidreṇākalmaṣeṇa paripūrṇena pariśuddhena aśabalena śīlaskandhena samanvāgatān bodhisattvān mahāsattvān abhibhavanto gamiṣyanti | ye ‘pi te bodhisattvā mahāsattvāḥ   kṣāntisaṃpannā   upaśamasaṃpannā   apratihatacittā antato dagdhasthūṇāyām apy āghātacittaṃ notpādayanti prajñāpāramitopāyakauśalyavirahitāḥ, tān api te sarvān abhibhavanto gamiṣyanti bodhisattvā mahāsattvāḥ ||

na kevalaṃ kṣāntisaṃpannān upaśamasaṃpannān apratihatacittān bodhisattvān mahāsattvān abhibhavanto gamiṣyanti | ye ‘pi te bodhisattvā mahāsattvā   ārabdhavīryā   anikṣiptadhurā   akusīdā   anavalīnakāyavāṅmanaḥkarmāntāḥ prajñāpāramitopāyakauśalyavirahitāḥ, tān api te sarvān abhibhavanto gamiṣyanti bodhisattvā mahāsattvāḥ ||

na kevalam ārabdhavīryān anikṣiptadhurān akusīdān anavalīnakāyavāṅmanaḥkarmāntān bodhisattvān mahāsattvān abhibhavanto gamiṣyanti | ye ‘pi te bodhisattvā mahāsattvā   dhyānārāmā   dhyānaratā   dhyānabalino   dhyānabalavanto   dhyānapratiṣṭhitā   dhyānavaśinaḥ prajñāpāramitopāyakauśalyavirahitāḥ, tān api te sarvān abhibhavanto gamiṣyanti bodhisattvā mahāsattvāḥ ||


§6 かく行ずる菩薩 ── 一切智の種姓を断たず 〈V. 204〉

yathānirdiṣṭāyāṃ hi prajñāpāramitāyāṃ caran bodhisattvo mahāsattvaḥ   sadevamānuṣāsuralokaṃ   sarvān śrāvakapratyekabuddhayānikān   anupāyakuśalāṃś ca bodhisattvān mahāsattvān abhibhavati, teṣāṃ cānabhibhūto bhavati ||

tat kasya hetoḥ? yo hi bodhisattvo mahāsattvo yathānirdiṣṭāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ carati, prajñāpāramitām anuvartate ——

  ayaṃ bodhisattvo mahāsattvaḥ   sarvajñavaṃśasyānupacchedāya sthito bhavati |   ayaṃ bodhisattvo mahāsattvas tathāgatān na dūrīkariṣyati |   ayaṃ bodhisattvo mahāsattva evaṃ pratipadyamāno   nacirād gamiṣyati bodhimaṇḍam |   ayaṃ bodhisattvo mahāsattva evaṃ śikṣamāṇaḥ   sattvān kleśapaṅke saṃsīdamānān uddhariṣyati |   ayaṃ bodhisattvo mahāsattva evaṃ śikṣamāṇo   bodhisattvaśikṣāyāṃ śikṣate,   na śrāvakaśikṣāyāṃ śikṣate,   na pratyekabuddhaśikṣāyāṃ śikṣate ||


§7 四天王と四つの鉢 〈V. 204–205〉

evaṃ śikṣamāṇaṃ ca prajñāpāramitāyāṃ bodhisattvaṃ mahāsattvaṃ catvāro lokapālā mahārājāna upasaṃkramyaivaṃ vakṣyanti ——

kṣipraṃ tvaṃ kulaputra asyāṃ bodhisattvacaryāyāṃ śikṣasva, laghu śikṣasva | imāni te catvāri pātrāṇi yāni tvayā bodhimaṇḍe niṣadya anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhena pratigrahītavyānīti ||

evaṃ śikṣamāṇaṃ bodhisattvaṃ mahāsattvaṃ yathānirdiṣṭāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ na kevalaṃ catvāro lokapālā mahārājāna upasaṃkramitavyaṃ maṃsyante | aham api bhagavaṃs taṃ bodhisattvaṃ mahāsattvam upasaṃkramiṣyāmi, kaḥ punar vādas tadanye devaputrāḥ ||

tathāgatair api so ‘rhadbhiḥ samyaksaṃbuddhair nityam eva samanvāhṛto bhaviṣyati bodhisattvo mahāsattvaḥ ||


§8 現法の徳 〈V. 205〉

evaṃ prajñāpāramitāyāṃ carato bodhisattvasya mahāsattvasya yāni kānicil laukikāni duḥkhāni paropakramikāṇi vā anyāni vā utpadyeran, tāny asya sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ notpatsyante ||

ayam api bhagavan dṛṣṭadhārmiko guṇas tasya bodhisattvasya mahāsattvasya prajñāpāramitāyāṃ carato bhavati ||


§9 阿難の思念 ── 章の結び 〈V. 205〉

atha khalv āyuṣmata ānandasyaitad abhavat —— kim ayaṃ śakro devānām indraḥ svakena pratibhānena bhāṣate, utāho buddhānubhāveneti? ||

atha khalu buddhānubhāvena śakro devānām indra āyuṣmata ānandasya cetasaiva cetaḥparivitarkam ājñāya āyuṣmantam ānandam etad avocat ——

  buddhānubhāvo ‘yam āryānanda veditavyaḥ |   buddhādhiṣṭhānam idam api āryānanda veditavyam |   apratibalo hy aham āryānanda   bodhisattvān mahāsattvān ārabhya vyāhartum ||

atha khalu bhagavān āyuṣmantam ānandam āmantrayate sma ——

evam etad ānanda, evam etat yathā śakreṇa devānām indreṇa bhāṣitam | tathāgatasyaiṣo ‘nubhāvaḥ, tathāgatasyaitad adhiṣṭhānam, yac chakreṇa devānām indreṇa bhāṣitam iti ||


尾題

āryāṣṭasāhasrikāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ śakraparivarto nāma trayoviṃśatitamaḥ ||

聖なる八千頌般若波羅蜜における帝釈と名づくる品、第二十三


付記 一:訂正した箇所

原ファイル訂正理由
durddaśā duranubodhā bateyaṃ(§1、帝釈の言)durdṛśā世尊が受けてくり返す箇所は durdṛśā。理由の一句も viviktatvād durdṛśā
ye ‘pi te srotaāpannāḥ sakṛdāgāmino ‘nāgāmino ‘rhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ(§5)pratyekabuddhāḥ**直後の受け直しが srotaāpannān ... arhataḥ pratyekabuddhān となっている。**四向四果に正等覚が並ぶのは文脈に合わない
deśayiṣyaty upadekṣaty uddekṣyati(§3 二例目・§4)upadekṣyaty未来形の ya 脱落。他の五例は upadekṣyanti / upadekṣyaty
evamukte bhagavān śakraṃ(§1・§2)※原文どおりbhagavāñ chakram と連声させる版もあるが、原形を保存した
upanisām api upaniṣadam api(§3)※原文どおり同語の異形が並置されている。校量の否定を尽くすための重ねと見て、両方を残した
dhyānabalino dhyānabalavanto(§5)※原文どおり同義語の重ね。-in 語尾と -vant 語尾を並べる語法
ānandasyaitad abhavat(§9)※原文どおり他章の同型は etad abhūt が多いが、abhavat も正しい

刊本の略記を展開した箇所

  • §2・§3・§4 ── deśayiṣyantyupadekṣyantyuddekṣyanti のように連続して組まれた動詞列を、一語一行に分けた。この十一語の連なりが本章に七度現れる(§2 に二度、§3 に二度、§4 に三度)
  • §5 ── 戒蘊の六形容詞(akhaṇḍa 以下)を、初出の箇所のみ一語一行に開いた。**受け直しの箇所は原文が続けて組んでおり、そのまま残した。**同じ列が二度目には速く流れる形が原文に備わっているため

なお §3 の分数の階梯、§3 の七つの否定、§5 の七段は、原文がもともと全項を書き出しており、省略はない。


付記 二:本章で新たに現れる語

帝釈をめぐる語

意味
śakro devānām indraḥ帝釈天。「神々の主なる釈」
kauśika憍尸迦。帝釈の別名。本章で世尊が呼びかける語
pratibhāna弁才。とっさに言葉が出る力
anubhāva威神力
adhiṣṭhāna加持

難見・難覚の三語(§1)

意味理由
gambhīra甚深虚空の甚深なるがゆえ
durdṛśa見がたし遠離なるがゆえ
duranubodha覚りがたし空なるがゆえ

校量を尽くす七語(§3)

saṃkhyā(数)/kalā(分)/gaṇanā(計算)/upamā(譬喩)/aupamya(比類)/upanisā(近似)/upaniṣad(優波尼沙陀)

最後の二語は同じ語の異形で、いずれも「近づけて比べること」を意味します。七語を並べて「いずれにも堪えない」と言い切るのが般若経の校量の定型です。

戒蘊の六形容詞(§5)

akhaṇḍa(欠けず)/acchidra(穴なく)/akalmaṣa(汚れなく)/paripūrṇa(円満)/pariśuddha(清浄)/aśabala斑なく

前三語が否定、後三語のうち二語が肯定、最後にまた否定 ── aśabala(まだらでない)は布の喩えから来る語で、部分的に染まりの悪い箇所がないことを言います。

精進と禅定の語(§5)

意味
anikṣiptadhura荷を下ろさざる者
akusīda懈怠せざる
anavalīna沈まざる・退縮せざる
dhyānārāma禅を園とする者
dhyānavaśin禅に自在なる者

§6・§7 の語

意味
sarvajñavaṃśasyānupaccheda一切智の種姓を断たざること
kleśapaṅka煩悩の泥沼
uddharati引き上げる・救い出す
bodhimaṇḍa菩提道場
catvāro lokapālā mahārājānaḥ四天王
catvāri pātrāṇi四つの鉢
dṛṣṭadhārmika guṇa現法の徳。今生において得られる利
paropakramika duḥkha他者の加害による苦

dagdhasthūṇā焼け残りの切株)は §5 の忍辱の段に現れます。もはや害を与えようのないものに対してすら瞋心を起こさない ── 忍辱の極を、対象の側から言った語です。


唱えかたについて

**短い章ですので、通しで唱えられます。**ただし内側で三度、語り手が替わります。

区切り語り手
§1〜§3帝釈と世尊
§4一比丘と帝釈
§5〜§8帝釈(世尊に向かって)
§9阿難の心・帝釈・世尊

§1 の三語と三つの理由は、対にして。 gambhīrā / durdṛśā / duranubodhā を並べたあと、ākāśagambhīratayā / viviktatvāt / śūnyatvāt同じ順・同じ速さで返してください。三語が三つの理由に一対一で配されていることが、そこで音になります。

十一の動詞列は速く、機械的に。 本章に七度現れます。śroṣyati から likhiṣyati まで、一語一息では長すぎますので、**五語ずつをひとまとまりにして、likhiṣyati だけを独立させてください。**書写の一語が末尾に立ちます。

§3 の分数は加速して。 百分の一から百千万億分の一まで、**数が大きくなるほど速く。**そして七つの否定(saṃkhyām api ... upaniṣadam api)で速度を戻し、na kṣamate(堪えない)で止めてください。

§4 は本章の中心です。 一比丘の abhibhūto 'si kauśika(憍尸迦よ、汝は凌駕されている)を、遠慮なく、はっきりと。そして帝釈の答え ekacittotpādenaiva(ただ一たびの発心によってすら)を**低く、静かに。**天の主が一比丘に向かって認める一句です。続く二つの kaḥ punar vādaḥ(まして言うまでもない)は、一度目より二度目を強く。

§5 は階梯を昇るように。 七段が na kevalam ... で繋がれています。**一段ごとにわずかに高く。そして各段の終わりの prajñāpāramitopāyakauśalyavirahitāḥ(般若波羅蜜と方便善巧とを欠ける)だけは、五度とも同じ高さで平らに。**そこが階梯を貫く柱です。

§7 の四天王の言葉は明るく。 「これらは汝の四つの鉢である」── 未来の仏に向かって鉢が差し出される場面です。速く、弾ませて。

§9 は落として、そのまま終えて。 apratibalo hy aham(わたくしは力を持たない)── **章題の人物が、自分の力ではないと言う。**ここで速度を完全に落とし、世尊の是認を静かに置いて閉じてください。

よかったらシェアしてね!
  • URLをコピーしました!
  • URLをコピーしました!

コメント

コメントする

CAPTCHA


目次