avinivartanīyākāraliṅganimittaparivartaḥ saptadaśaḥ ── 読誦用テキスト(全文)
第一〜十五章の読誦用テキストと同じ体裁。見出し脇の〈V. 〉は Vaidya 版の頁数。 本章は省略記号を一切用いず、全文を書き出しています。 上から下まで、そのまま唱えられます。
読誦の手引き
行の切り方
- 1行=1息。行末で軽く区切る。
|… 句の切れ目(短い間)||… 段落の終わり(長い間)——… 話者の交替
語の分かち書きについて 複合語でない連声は解いて分かち書きにしてある。唱えるときは続けて発音してよい。
列挙の行分けについて 数え上げは一項目一行にした。そのさい行末の連声は解いてある。一息で続けて唱えるときは元の連声に戻す。
発音の要点
| 表記 | 読み方 |
|---|---|
| ā ī ū | 長母音。短母音の二倍の長さを保つ |
| ṛ / ṝ | そり舌の「リ」。ṝ は長い |
| ṃ | 鼻音。直後の子音の位置で鼻に抜く |
| ḥ | 直前の母音を軽く反響させる。-aḥ =「アハ」 |
| ṭ ḍ ṇ | そり舌音。舌先を上顎の奥に |
| ś / ṣ | ś=シュ(歯茎) / ṣ=シ(そり舌) |
| c / ch | チャ / チャ(強い息) |
| kh gh ch jh ṭh ḍh th dh ph bh | 有気音。息を強く吐く |
| jñ | ギャ(ジュニャではない) |
| ‘ (アヴァグラハ) | 母音 a の脱落。読まない |
抑揚 高低アクセントはつけず、各音節を均等の長さで平板に。長母音だけ確実に伸ばす。
この章の構造
本章はまるごと一つの問いへの答えです。 須菩提が「不退転の菩薩には、どのような相・徴・特徴があるのか。われらはどうやってそれと知りうるのか」と問い、世尊が二十三段にわたって答え続ける。そのあいだ須菩提が口を挟むのは二度だけ(§6・§23)。本経中で世尊の独語がもっとも長く続く章です。
したがって唱え方も他章とは性格が変わります。問答の応酬ではなく、同じ結句が繰り返し戻ってくる連禱として組まれています。
結句 ── 十六度
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato
bodhisattvo mahāsattvo 'vinivartanīyo
'nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
(これらの相によって、これらの徴によって、これらの特徴によって具えた菩薩摩訶薩は、無上正等覚から退転せざる者と受持されるべし)
この三行が 十六度戻ってきます。本テキストでは字下げして置いてあります。段の中身がどれほど変わっても、必ずここへ帰る ── その戻り方そのものが本章の拍です。
正確には、冒頭 §1 の一度だけが ebhir api(これらもまた)ではなく ebhiḥ(これらによって)で始まります。最初の一度だけ「もまた」が付かない ── 数え上げがそこから始まるのですから当然ですが、唱えると耳に残ります。
そのほかに結句が形を変える箇所が三つ。§15 は avinivartanīyalakṣaṇaṃ veditavyam(不退転の相と知られるべし)、§23 は imāny api ... ākāraliṅganimittāni veditavyāni(これらもまた相・徴・特徴と知られるべし)、そして §12 の中ほどでは ebhir api ... samanvāgato の前半を落として ayaṃ bodhisattvo mahāsattvo 'vinivartanīyo ... と短く切り上げます。
また §16 だけは主語が複数になり samanvāgatā bodhisattvā mahāsattvā ... dhārayitavyāḥ と受けます。在家の菩薩たちを説く段だけが複数形です。
内容は四つの層に分かれます。
第一の層(§1〜§7)── 日常のふるまいに現れる相
答えは真如(tathatā)から始まります。凡夫地・声聞地・独覚地・仏地 ── この四つがそのまま真如の地と呼ばれる。 それらはすべて不二・無分別であり、そこに悟入した者は真如に住しながら真如を分別しない。
そこから相が下りてきます。他の沙門・婆羅門の顔色をうかがわない。他の神々に華香を供えない。十善業道を自ら行じ他に勧め、夢の中でさえ十善業道が現前する(§3)。そして§5では歩き方にまで及びます ── 足をぐずぐずと上げない、ぐずぐずと下ろさない、いきなり上げない、いきなり下ろさない、地面を見て踏む。
§5 の終わりが本章の名高い一句です。
他の衆生の身には八万の虫の群れが生ずるが、その者の身にはまったく生じない
aśītiḥ kṛmikulasahasrāṇi kāye saṃbhavanti, tāni tasya kāye ... na saṃbhavanti
§6 で須菩提が唯一の質問を挟み、心の清浄が定義されます ── 心の所作の少なさ、諂いのなさ、偽りのなさ、屈曲のなさ、歪みのなさ。
第二の層(§8〜§14)── 魔の六つの試み
ここが本章の劇的な中心です。波旬が六度、姿と手を変えて現れます。
| 段 | 姿 | 言うこと |
|---|---|---|
| §8 | 八大地獄を化作 | 不退転と授記された菩薩はみなここに生まれた。菩提心を捨てよ |
| §9 | 沙門の姿 | 汝が聞いたものは仏説にあらず。詩人の作った詩である |
| §10 | (誰かが) | これは輪廻の行であって菩薩の行ではない。今ここで苦を尽くせ |
| §11 | 波旬みずから | 恒河沙の仏に仕えた菩薩たちですら未だ成仏していない |
| §12 | 比丘たちを化作 | 菩提に発趣した者どもが阿羅漢果に住した |
| §14 | 比丘の姿 | 一切智は虚空に等しい。誰が覚るのか。無駄に苦しんでいる |
答えはすべて同じ二語です ── na kṣubhyati na calati(動揺せず、揺らがず)。
そして §9 に阿羅漢の譬喩が置かれます。漏尽の比丘が他人の信に随って行かない(na parasya śraddhayā gacchati)ように、不退転の菩薩も他に導かれない ── aparapraṇeya。この語が本章の核です。
§13 は魔の列のただ中に挟まれた教理の一段で、五蘊の想を作さず生ぜず、自相空なる法によって菩薩正性離生に入る。ゆえに anutpādajñānakṣāntika(無生法忍を得た者)こそ不退転であると結ばれます。
第三の層(§15〜§19)── 生き方に現れる相
四禅に自在に入りながら、禅の力によって色界に生まれない(§15)。あえて欲界の法を縁じる。
§16 は在家の菩薩を説きます。盗賊の荒野を行く者の譬喩 ── そこを通る者が食事をとるとき、怯えながら、早く抜け出したいとばかり思いながら、心を落ち着けずに食べる。在家の菩薩が五欲を受用するのもそのようである、と。
そのあとに 十六の呼び名が畳みかけられます。satpuruṣa(善士)から puruṣadamyasārathi(調御丈夫)まで、puruṣa- を軸にした十六句。本章でもっとも唱えごたえのある箇所です。
§17 では金剛手大夜叉が常に随従する。§18 は不退転の菩薩が耽らない談義の列挙 ── 王の話、盗賊の話、軍の話、戦の話、村里国土の話、大臣の話、男女の話、園林宮殿池沼の話、夜叉羅刹の話、飲食衣服香華の話、街路市場の話、歌舞演劇の話、海河洲島の話。二十項が同じ -kathāyogānuyogam anuyuktā viharanti で終わります。§12 の魔の列と並ぶ、本章の二大連禱です。
第四の層(§20〜§23)── 自らの地への不疑
§20 に二つの譬喩。預流果を得た者が自らの地を疑わないように。そして 無間業を犯した者がその心を死の瞬間まで払い落とせないように ── **不退転の心もまた、そのように離れない。**譬喩の材が悪業から取られているのが目を引きます。
§21 で魔が最後に仏の姿で現れ「ここで阿羅漢果を証せよ、汝は授記されていない」と言う。ここで心が変われば授記されていない証。「これは波旬が仏の姿を化作して来たのだ」と見抜けば、授記されている証。
§22、正法摂受のために身命を捨てる。その理由がこう置かれます ── **dharmakāyā buddhā bhagavantaḥ(諸仏世尊は法を身とする)。**ゆえに法への愛敬をもって正法を摂受する。それは過去仏の正法摂受であるだけでなく、現在仏の、未来仏の、そして「われもまた未来仏の数に入っている」がゆえにわが正法摂受でもある。
§23、如来が法を説くときも、声聞が法を説くときも疑わない ── 無生法忍を得ており、一切法の法性を、それに逆らわぬものとして聞くがゆえに。
§1 問いと真如の地 〈V. 161〉
atha khalv āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat ——
avinivartanīyasya bhagavan bodhisattvasya mahāsattvasya ke ākārāḥ, kāni liṅgāni, kāni nimittāni? | kathaṃ vā bhagavan vayaṃ jānīyāma ayam avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattva iti? ||
bhagavān āha ——
yā ca subhūte pṛthagjanabhūmiḥ, yā ca śrāvakabhūmiḥ, yā ca pratyekabuddhabhūmiḥ, yā ca buddhabhūmiḥ, iyaṃ tathatābhūmir ity ucyate ||
sarvāś caitās tathatāyā advayā advaidhīkārā avikalpā nirvikalpā iti tāṃ tathatāṃ tāṃ dharmatām avataranti ||
tathatāyāṃ sthitas tathatāṃ na kalpayati na vikalpayati | evam avatarati ||
evam avatīrṇo yathātathatāṃ śrutvāpi tato ‘pi cāpakramya na kāṅkṣati na vimatiṃ karoti na vicikitsati naivam iti na dhandhāyati, api tu evam etat tathataivety adhimuñcaty avagāhate ||
na ca yatkiṃcanapralāpī bhavati | arthasaṃhitām eva vācaṃ bhāṣate nānarthasaṃhitām | na ca pareṣāṃ kṛtākṛtāni vyavalokayati ||
ebhiḥ subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§2 他の沙門・神々を仰がず 〈V. 161〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo nānyeṣāṃ śramaṇānāṃ brāhmaṇānāṃ vā mukham ullokayati —— ime bhagavantaḥ śramaṇā brāhmaṇā vā jñeyaṃ jānanti, dṛśyaṃ paśyantīti ||
na cānyān devān namaskaroti |
na cānyebhyo devebhyaḥ puṣpaṃ vā dhūpaṃ vā gandhaṃ vā mālyaṃ vā vilepanaṃ vā cūrṇaṃ vā vastraṃ vā chatraṃ vā dhvajaṃ vā ghaṇṭāṃ vā patākāṃ vā dīpaṃ vā dātavyaṃ manyate |
na cānyaṃ devaṃ vyapāśrayate ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
sa khalu punaḥ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo nāpāyeṣūpapadyate, na ca strībhāvaṃ parigṛhṇāti ||
§3 十善業道 ── 夢の中にも現前す 〈V. 161–162〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo daśakuśalān karmapathān samādāya vartate ||
sa ātmanā ca prāṇātipātāt prativirato bhavati, parān api ca prāṇātipātaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca adattādānāt prativirato bhavati, parān api ca adattādānaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca kāmamithyācārāt prativirato bhavati, parān api ca kāmamithyācāraviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca surāmaireyamadyapramādasthānāt prativirato bhavati, parān api surāmaireyamadyapramādasthānaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca anṛtavacanāt prativirato bhavati, parān api ca anṛtavacanaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca piśunavacanāt prativirato bhavati, parān api ca piśunavacanaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca paruṣavacanāt prativirato bhavati, parān api ca paruṣavacanaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca saṃbhinnapralāpāt prativirato bhavati, parān api ca saṃbhinnapralāpaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca abhidhyātaḥ prativirato bhavati, parān api ca abhidhyānaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca vyāpādāt prativirato bhavati, parān api ca vyāpādaviramaṇāya samādāpayati |
ātmanā ca mithyādarśanāt prativirato bhavati, parān api ca mithyādarśanaviramaṇāya samādāpayati ||
evaṃ khalu subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvaḥ svayaṃ ca daśakuśalān karmapathān samādāya vartate, parān api ca daśakuśaleṣu karmapatheṣu saṃdarśayati samādāpayati samuttejayati saṃpraharṣayati pratiṣṭhāpayati dṛḍhīkaroti ||
sa svapnāntaragato ‘pi daśakuśalān karmapathān ekaikato vā bāhulyato vā sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ nādhyāpadyate, cittenāpi na samudācarati ||
tasya khalu punaḥ subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya svapnāntaragatasyāpi daśakuśalāḥ karmapathā āmukhībhavanti ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§4 法を学び施すときの心 〈V. 162〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo yaṃ yaṃ dharmaṃ paryavāpnoti dadāti ca, taṃ taṃ evaṃcittaḥ paryavāpnoti dadāti ca ——
imam ahaṃ dharmaṃ sarvasattvānām arthāya paryavāpnomi dadāmi ca, hitāya sukhāya ca | iti caiṣa bhavatu, anayā dharmadeśanayā dhārmikā abhiprāyāḥ sarvasattvānāṃ paripūryantām iti ||
tac ca dharmadānaṃ sarvasattvasādhāraṇaṃ karoti ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§5 甚深の法・歩みかた・身の清浄 〈V. 162〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo gambhīreṣu dharmeṣu bhāṣyamāṇeṣu na kāṅkṣati na vimatiṃ karoti na vicikitsati na dhandhāyati |
hitavacanaś ca bhavati mitavacanaś ca bhavati snigdhavacanaś ca bhavati alpastyānamiddhaś ca bhavati niranuśayaś ca bhavati ||
so ‘bhikrāman vā pratikrāman vā na bhrāntacitto ‘bhikrāmati vā pratikrāmati vā | upasthitasmṛtir abhikrāmati, upasthitasmṛtiḥ pratikrāmati ||
na vilambitaṃ pādaṃ bhūmer utkṣipati | na vilambitaṃ pādaṃ bhūmau nikṣipati | sukham evotkṣipati | sukhaṃ nikṣipati | na ca sahasā pādaṃ bhūmer utkṣipati | na ca sahasā pādaṃ bhūmau nikṣipati | paśyann eva bhūmipradeśam ākrāmati ||
tasya khalu punaḥ subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya śarīre cīvaraparibhogo na yūkilo bhavati |
sa caukṣasamudācāraś ca bhavati | alpābādhaś ca bhavati | alpādīnavaś ca bhavati ||
yāni khalu punar anyeṣāṃ sattvānām aśītiḥ kṛmikulasahasrāṇi kāye saṃbhavanti, tāni tasya kāye sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ na saṃbhavanti ||
tat kasya hetoḥ? tathā hi tasya tāni kuśalamūlāni sarvalokābhyudgatāni bhavanti ||
§6 身・語・心の清浄 ── 須菩提の問い 〈V. 162–163〉
yathā yathā ca tasya tāni kuśalamūlāni vivardhante, tathā tathā sa bodhisattvo mahāsattvaḥ kāyapariśuddhiṃ ca parigṛhṇīte vākpariśuddhiṃ ca parigṛhṇīte cittapariśuddhiṃ ca parigṛhṇīte ||
subhūtir āha ——
kā punar bhagavaṃs tasya bodhisattvasya mahāsattvasya cittapariśuddhir veditavyā? ||
bhagavān āha ——
yathā yathā subhūte tasya bodhisattvasya mahāsattvasya tāni kuśalamūlāni vivardhante, tathā tathā sa bodhisattvo mahāsattvaḥ cittālpakṛtyatāṃ ca parigṛhṇīte cittāśāṭhyatāṃ ca cittāmāyāvitāṃ ca cittākuṭilatāṃ cittāvaṅkatāṃ ca parigṛhṇīte ||
yayā ca subhūte cittapariśuddhyā śrāvakapratyekabuddhabhūmim atikrānto bhavati | iyaṃ subhūte tasya bodhisattvasya mahāsattvasya cittapariśuddhir veditavyā ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§7 利養に執せず ── 一切を般若波羅蜜に会通す 〈V. 163〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo na lābhasatkāraślokaguruko bhavati | na cīvarapiṇḍapātaśayanāsanaglānapratyayabhaiṣajyapariṣkāraguruko bhavati | nerṣyāmātsaryabahulo bhavati | na ca gambhīreṣu dharmeṣu bhāṣyamāṇeṣu saṃsīdati | sthirabuddhiś ca bhavati | gambhīrabuddhiś ca bhavati | satkṛtya ca parato dharmaṃ śṛṇoti ||
yaṃ ca satkṛtya parato dharmaṃ śṛṇoti, taṃ sarvaṃ prajñāpāramitāyāṃ saṃsyandayati ||
yāni ca laukikāni śilpasthānakarmasthānāni, tāni sarvāṇi prajñāpāramitām āgamya dharmatayā saṃsyandayati ||
na ca kaṃcid dharmaṃ samanupaśyati yaṃ na dharmadhātunā yojayati | sarvam eva ca taṃ prayujyamānaṃ samanupaśyati ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§8 魔事 一 ── 八大地獄の化作 〈V. 163〉
punar aparaṃ subhūte māraḥ pāpīyān aṣṭau mahānirayān abhinirmāya tatra ekaikasmin mahāniraye bahūni bodhisattvaśatāni bahūni bodhisattvasahasrāṇi bahūni bodhisattvaśatasahasrāṇy abhinirmāya avinivartanīyaṃ bodhisattvaṃ mahāsattvam evaṃ vadet ——
ye tathāgatena avinivartanīyā bodhisattvā mahāsattvā vyākṛtāḥ, te eteṣu mahānirayeṣūpapannāḥ | tvam apy evaṃ mahānirayeṣu prapatsyase, yatas tvam avinivartanīyo vyākṛtaḥ |
punar eva tvam etad bodhicittaṃ pratideśaya, pratiniḥsṛja | kiṃ te buddhatvena? | evaṃ tvaṃ na nirayeṣūpapatsyase | evaṃ tvaṃ kurvan svargopago bhaviṣyasīti ||
saced evam api bodhisattvasya mahāsattvasya cittaṃ na kṣubhyati na calati, evaṃ jānāti —— asthānam etad anavakāśo yad avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo ‘pāyeṣūpapadyata iti ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§9 魔事 二 ── 沙門の姿・「詩人の作った詩」 〈V. 163–164〉
punar aparaṃ subhūte māraḥ pāpīyān śramaṇaveṣeṇa avinivartanīyaṃ bodhisattvaṃ mahāsattvam upasaṃkramyaivaṃ vakṣyati ——
yad etat tvayā pūrvaṃ śrutaṃ tat pratideśaya | yat tvayā pūrvaṃ parigṛhītaṃ tat pratiniḥsṛja | sacet tvam evaṃ pratideśayiṣyasi, sacet tvam evaṃ pratiniḥsrakṣyasi, evaṃ vayaṃ tvāṃ punaḥ punar upasaṃkramiṣyāmaḥ |
yad etat tvayedānīṃ śrutam, naitad buddhavacanam | kavikṛtaṃ kāvyam etat | yat punar idam ahaṃ bhāṣe, etad buddhabhāṣitam, etad buddhavacanam iti ||
etac chrutvā saced bodhisattvaḥ kṣubhyati calati, veditavyam etat subhūte —— nāyaṃ vyākṛto bodhisattvas tathāgataiḥ | aniyato ‘yaṃ bodhisattvo ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau | nāyam avinivartanīyadhātau sthita iti ||
sacet punaḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvo na kṣubhyati na calati, śrutvāpi cemāṃ vācaṃ mārasya pāpīyaso dharmatām eva pratisarati, anutpādam eva anirodham eva anabhisaṃskāram eva pratisarati, na parasya śraddhayā gacchati ||
tadyathāpi nāma subhūte arhan bhikṣuḥ kṣīṇāsravo na parasya śraddhayā gacchati dharmatāyāṃ pratyakṣakārī | asaṃhāryo bhavati māreṇa pāpīyasā ||
evam eva subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo ‘navamardanīyaḥ śrāvakayānikaiḥ pudgalaiḥ pratyekabuddhayānikaiś ca | apratyudāvartanīyadharmā bhavati | śrāvakabhūmau vā pratyekabuddhabhūmau vā niyato bhavati sarvajñatāyāṃ samyaksaṃbodhiparāyaṇaḥ ||
sa khalu punaḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvo yadā avinivartanīyadhātau sthito bhavati, tadā aparapraṇeyo bhavati ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§10 魔事 三 ── 「これは輪廻の行なり」 〈V. 164〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyaṃ bodhisattvaṃ mahāsattvam upasaṃkramya kaścid evaṃ vakṣyati ——
saṃsāracārikaiṣā, naiṣā bodhisattvacārikā | ihaiva tvaṃ duḥkhasyāntaṃ kuru | na bhūyas tāni saṃsārāvacarāṇi duḥkhadaurmanasyāni pratyanubhaviṣyasīti |
aho bata tavāyam ihaiva tāvad ātmabhāvo ‘nabhinirvṛtto bhaviṣyati, kutaḥ punas tvam anyam ātmabhāvaṃ parigrahītavyaṃ manyasa iti vā ||
§11 魔事 四 ── 恒河沙の仏に事えし菩薩ら 〈V. 164〉
saced evam api na kṣubhyati na calati, tam enaṃ māraḥ pāpīyān svayam evaṃ vakṣyati ——
icchasi tvaṃ draṣṭuṃ tān bodhisattvān mahāsattvān yair gaṅgānadīvālukopamān kalpān buddhā bhagavantaḥ pratyupasthitāś cīvarapiṇḍapātaśayanāsanaglānapratyayabhaiṣajyapariṣkāraiḥ, gaṅgānadīvālukopamānāṃ buddhānāṃ bhagavatām antikeṣu brahmacaryaṃ caritam, gaṅgānadīvālukopamā eva buddhā bhagavantaḥ paryupāsitāḥ paripṛṣṭāḥ paripraśnīkṛtāś ca asyaiva bodhisattvayānasyārthāya kathaṃ bodhisattvair mahāsattvaiḥ sthātavyam iti? ||
yathā ca bodhisattvair mahāsattvaiḥ sthātavyam, tathā ca tais tathāgatair evākhyātam | tathāpi sthitvā tathā caritvā tathaiva yogam āpadya adyāpi tair eva tāvan na anuttarā samyaksaṃbodhir abhisaṃbuddhā | tathā avavādānuśāsanyāṃ sthitais tathā śikṣamāṇaiḥ sarvajñatā nānuprāptā | kutaḥ punas tvam anuttarāṃ samyaksaṃbodhim anuprāpsyasīti ||
§12 魔事 五 ── 阿羅漢と成れる比丘の化作 〈V. 164–165〉
saced evam api na kṣubhyati na calati, taṃ māraḥ pāpīyāṃs tasminn eva pṛthivīpradeśe bhikṣūn abhinirmāyaivaṃ vakṣyati ——
ete bhikṣavo ‘rhantaḥ kṣīṇāsravāḥ saṃvṛttāḥ, ye bodhaye saṃprasthitā abhūvan, tatra tarhi arhattvam anuprāptā arhattve sthitāḥ | kutaḥ punas tvam anuttarāṃ samyaksaṃbodhim anuprāpsyasīti ||
sacet khalu punar evam api bhāṣyamāṇe evaṃ nirdiśyamāne bodhisattvasya mahāsattvasya cittaṃ na kṣubhyati na calati, ayaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
saced bodhisattvasya mahāsattvasya cittaṃ parataḥ śrutvaivaṃ vivekapadāni dharmatāyā na parihīyate, na pratyudāvartate ‘sya mānasam, na cānyathābhāvaś cittasya bhavati, tāni ca sarvāṇi mārakarmāṇi tathā saṃjānāti ——
asthānaṃ subhūte anavakāśo yat sa bodhisattvo mahāsattvas tathā caran pāramitāsu na sarvajñatām anuprāpnuyāt |
asthānam etad anavakāśo yat tathā caratas tathā śikṣamāṇasya bodhisattvasya mahāsattvasya yathā tathāgatair ākhyātaṃ tayā caryayā avirahitasya ebhiḥ pāramitāpratisaṃyuktair manasikārair viharato māraḥ pāpīyān nāvatāraṃ lapsyate ||
saced bodhisattvo mahāsattvo mārakarmāṇi budhyate, parataś ca śrutvā vivekapadāni na parihīyate, na pratyudāvartate ‘sya mānasam, na cāsya cittam anyathā bhavati, tāni ca mārakarmāṇi tathā saṃjānāti ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§13 五蘊の想を作さず ── 無生法忍 〈V. 165〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo na rūpasaṃjñām abhisaṃskaroti, na rūpasaṃjñām utpādayati | na vedanāsaṃjñām abhisaṃskaroti, na vedanāsaṃjñām utpādayati | na saṃjñāsaṃjñām abhisaṃskaroti, na saṃjñāsaṃjñām utpādayati | na saṃskārasaṃjñām abhisaṃskaroti, na saṃskārasaṃjñām utpādayati | na vijñānasaṃjñām abhisaṃskaroti, na vijñānasaṃjñām utpādayati ||
tat kasya hetoḥ? tathā hi avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvaḥ svalakṣaṇaśūnyair dharmair bodhisattvanyāmāvakrāntaḥ | tam api dharmaṃ nopalabhate nābhisaṃskaroti notpādayati |
tata ucyate anutpādajñānakṣāntiko bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīya iti ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§14 魔事 六 ── 「一切智は虚空に等し」 〈V. 165〉
punar aparaṃ subhūte māraḥ pāpīyān bhikṣuveṣeṇopasaṃkramya bodhisattvaṃ mahāsattvam evaṃ vicchandayiṣyati ——
ākāśasamaiṣā yad uta sarvajñatā | asann eṣa dharmo yad uta sarvajñatā | asaṃvidyamāna eṣa dharmo yad uta sarvajñatā |
ko ‘trājñāsyati, ko ‘trābhisaṃbhotsyate? | naitena kaścin niryāsyati —— yaś cābhisaṃbudhyeta, yac cābhisaṃboddhavyam, yaś ca ājānīyāt, yac ca ājñātavyam | sarvatra te dharmā ākāśasamāḥ | nirarthakaṃ tvaṃ vihanyase |
mārakarmair vaitat paridīpitaṃ yad uta anuttarā samyaksaṃbodhir abhisaṃboddhavyeti, naitad buddhabhāṣitam iti ||
tena kulaputreṇa vā kuladuhitrā vā evaṃ jñātavyam evaṃ samanvāhartavyam evaṃ veditavyam —— mārakarmaivaitat, yeyaṃ vivecanatā ||
evaṃ cintayitvā tatra dṛḍhacittena bhavitavyam aprakampyacittena asaṃhāryacittena bhavitavyam ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§15 四禅に自在 ── されど禅により生ぜず 〈V. 165〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvaḥ śrāvakapratyekabuddhabhūminirvṛttaḥ sarvajñatāyāṃ pravṛtto bhavati ||
sa ākāṅkṣan prathamaṃ dhyānaṃ samāpadyate | tathā dvitīyaṃ | tathā tṛtīyaṃ | tathā caturthaṃ dhyānaṃ samāpadyate ||
sa ebhiś caturbhir dhyānair viharati, dhyānaparijayaṃ ca karoti, dhyānāni ca samāpadyate, na ca dhyānavaśenopapadyate | sa punar eva kāmāvacarān dharmān adhyālambate ||
idam api subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya avinivartanīyalakṣaṇaṃ veditavyam ||
§16 在家の菩薩 ── 盗賊の荒野の譬喩 〈V. 165–166〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvo na nāmaguruko bhavati | na kīrtiśabdaślokaguruko bhavati | na nāmni sajjate | so ‘saṃkṣubhitacitto bhavati, sarvasattveṣu hitacittaś ca bhavati ||
so ‘bhikrāman vā pratikrāman vā abhrāntacitto ‘bhikrāmati, abhrāntacittaḥ pratikrāmati | smṛtimān evābhikrāmati, smṛtimān eva pratikrāmati ||
sacet so ‘gāram adhyāvasati, nāsya bhavaty adhimātraḥ kāmeṣu kāmābhiṣvaṅgo vā abhiprāyo vā | sa nirvitsaṃjñy eva kāmān paribhuṅkte | sa utrastasaṃjñy eva kāmān paribhuṅkte ||
tadyathāpi subhūte caurakāntāramadhyagataḥ puruṣaḥ āhārakṛtyaṃ kurvann utrastasaṃjñy evāhāraṃ kuryāt, gamanasaṃjñy evāhāraṃ kuryāt, kadā nu khalu nāma aham itaś caurakāntārād atikrānto bhaviṣyāmīty evaṃsaṃjñy aviśrabdham āhāram āharati ||
evam eva subhūte avinivartanīyā bodhisattvā mahāsattvā agāram adhyāvasanto yān yān eva kāmān paribhuñjate, tāṃs tān anarthikā eva agṛddhā eva asaktā eva kāmān paribhuñjate | anarthikā eva ca te bhavanti priyarūpasātarūpaiḥ pañcabhiḥ kāmaguṇaiḥ ||
te ‘gāram adhyāvasanto na samaviṣameṇa jīvikāṃ kalpayanti | dharmeṇaiva jīvikāṃ kalpayanti nādharmeṇāpi | maraṇam upagacchanti na tv eva pareṣām apamardanaṃ kurvanti ||
tat kasya hetoḥ? tathā hi taiḥ satpuruṣair mahāpuruṣair atipuruṣaiḥ puruṣapravarair puruṣaśobhanaiḥ puruṣarṣabhaiḥ puruṣodārair puruṣaśauṭīraiḥ puruṣapuṃgavaiḥ puruṣadhuryaiḥ puruṣapadmaiḥ puruṣapuṇḍarīkaiḥ puruṣājāneyaiḥ puruṣanāgaiḥ puruṣasiṃhaiḥ puruṣadamyasārathibhiḥ sarvasattvāḥ paramasukhe niyojayitavyāḥ ||
evaṃ hi subhūte agāram adhyāvasanti bodhisattvā mahāsattvā yathāpi nāma prajñāpāramitābalādhānaprāptatvāt ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgatā bodhisattvā mahāsattvā avinivartanīyā anuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyāḥ ||
§17 金剛手の常随 ── 諸根具足 〈V. 166〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya vajrapāṇir mahāyakṣo nityānubaddho bhavati ||
sa durdharṣo bhavati, anatikramaṇīyaś ca bhavati manuṣyair vā amanuṣyair vā, durāsadaḥ sarvasattvānām ||
sa na vikṣiptacitto bhavati | na vikalendriyo bhavati | paripūrṇendriyaś ca bhavati nāparipūrṇendriyaḥ | puruṣavṛṣabhendriyasamanvāgataś ca bhavati nāsatpuruṣaḥ ||
sa yānīmāni strīṇāṃ vaśīkaraṇāni mantrajāpyauṣadhividyābhaiṣajyādīni, tāni sarvāṇi sarveṇa sarvaṃ na prayojayati ||
śuddhājīvaś ca bhavati na mithyājīvaḥ | na vigrahavivādaśīlaḥ | ṛjudṛṣṭikaś ca bhavati | nātmotkarṣī na parapaṃsakaḥ | sa ebhiś cānyaiś ca guṇaiḥ samanvāgato bhavati ||
sa na striyaṃ na ca puruṣaṃ vyākaroti —— putro vā te bhaviṣyati, duhitā vā te bhaviṣyatīti | tasyaivamādikā evaṃrūpā ādeyatādoṣā na bhavanti ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§18 耽らざる談義 ── 二十の列 〈V. 166–167〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya ye ākārā yāni liṅgāni yāni nimittāni, yair ākārair yair liṅgair yair nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo veditavyo ‘nuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ, tān ākārāṃs tāni liṅgāni tāni nimittāni deśayiṣyāmi | te punaḥ katame? tadyathā ——
na te skandhāyatanadhātupratītyasamutpādayogānuyogam anuyuktā viharanti | na saṃgaṇikārāmakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na rājakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na caurakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na senākathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na yuddhakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na grāmanagaranigamajanapadarāṣṭrarājadhānīkathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | nātmakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | nāmātyamahāmātrakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na strīpuruṣanapuṃsakakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na yānodyānavihāraprāsādahradasarastaḍāgapuṣkariṇīvanārāmaśailakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na yakṣarākṣasapretapiśācakaṭapūtanakumbhāṇḍakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | nānnapānavastrābharaṇagandhamālyavilepanakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na vīthīcatvaraśṛṅgāṭakaviśikhāpaṇaśibikākuṭumbakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na gītanṛtyākhyāyikānaṭanartakacāraṇakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na sāgaranadīdvīpakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na dharmaviruddhakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | na pṛthagjanaratikathāyogānuyogam anuyuktā viharanti |
api tu prajñāpāramitākathāyogānuyogam anuyuktā viharanti | avirahitāś ca bhavanti sarvajñatāpratisaṃyuktair manasikāraiḥ ||
na ca te kalahabhaṇḍanavigrahavivādakathāyogānuyogam anuyuktā viharanti ||
dharmakāmā eva ca te bhavanti, nādharmakāmāḥ | abhedavarṇavādinaś ca te bhavanti, na bhedavarṇavādinaḥ | mitrakāmāś ca te bhavanti, nāmitrakāmāḥ | dharmavādinaś ca te bhavanti, nādharmavādinaḥ ||
te tathāgatadarśanam evākāṅkṣanta ākāṅkṣanti anyeṣu lokadhātuṣu ye tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhās tiṣṭhanti dhriyante yāpayanti, teṣām antike upapattaye cittam utpādayanti | te ākāṅkṣantas tatropapadyante ||
evaṃ te avirahitā bhavanti tathāgatadarśanena tathāgataparyupāsanena tathāgataparyupasthānena ca ||
§19 中国に生まる 〈V. 167〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyā bodhisattvā mahāsattvāḥ kāmāvacarebhyo devebhyaś cyutā rūpāvacarebhya ārūpyāvacarebhyo vā devebhyaś cyutāḥ santa ihaiva madhyadeśe jambūdvīpe pratyājāyante ||
yatra sattvāḥ kalāsu kovidāḥ kāvyeṣu kovidāḥ mantreṣu kovidāḥ vidyāsu kovidāḥ śāstreṣu kovidāḥ nimitteṣu kovidāḥ dharmārthakovidāḥ ||
alpakāḥ pratyantajanapadeṣu pratyājāyante, yadbhūyastvena madhyadeśe pratyājāyante | ye ‘pi pratyanteṣu janapadeṣu pratyājāyante, te ‘pi mahānagareṣu pratyājāyante | ete ‘pi teṣāṃ guṇāḥ saṃvidyante ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§20 自らの地を疑わず ── 預流と無間業者の譬喩 〈V. 167–168〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya naivaṃ bhavati —— avinivartanīyo vāham, na vāham avinivartanīya iti |
nāsyaivaṃ vicikitsotpadyate, na cāsya saṃśayo bhavati, svasyāṃ bhūmau nāpy asya saṃsīdanā bhavati ||
tadyathāpi nāma subhūte srotaāpannaḥ srotaāpattiphale svakāyāṃ bhūmau na kāṅkṣati na vicikitsati | na cāsya saṃśayo bhavati | svasyāṃ bhūmau nāpy asya saṃsīdanā bhavati | utpannotpannāni ca mārakarmāṇi kṣipram evābudhyate | na cotpannotpannānāṃ mārakarmaṇāṃ vaśena gacchati ||
tadyathāpi nāma subhūte puruṣa ānantaryakārī ānantaryacittena avirahito bhavati yāvan maraṇāvasthāyām | na tac cittaṃ śaknoti prativinodayituṃ vā viṣkambhayituṃ vā | anuvartata evāsya tac cittaṃ yāvan maraṇakālasamaye ‘pi ||
evam eva subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya avinivartanīyacittaṃ sthitaṃ bhavati, svakāyām avinivartanīyāyāṃ bhūmāv avikampyaṃ bhavati | sadevamānuṣāsureṇāpi lokena na śakyaṃ cālayituṃ vā kampayituṃ vā | utpannotpannāni ca mārakarmāṇy eva budhyate | na cotpannotpannānāṃ mārakarmaṇāṃ vaśena gacchati ||
tasya svasyāṃ bhūmau niṣkāṅkṣasya nirvicikitsasya jātivyativṛttasyāpi na śrāvakacittaṃ na pratyekabuddhacittaṃ votpadyate |
jātivyativṛttasyāpy evaṃ bhavati —— nāhaṃ nābhisaṃbhotsye | abhisaṃbhotsye evāham anuttarāṃ samyaksaṃbodhiṃ svasyāṃ bhūmau sthitaḥ ||
aparapraṇeyo bhavati, anavamardanīyaś ca bhavati svasyāṃ bhūmau | tat kasya hetoḥ? tathā hi sa sthito ‘saṃhāryeṇa cittena asaṃhāryeṇa jñānena samanvāgato bhavati ||
§21 魔事 七 ── 仏の姿の波旬 〈V. 168〉
sacet khalu punar māraḥ pāpīyān buddhaveṣeṇopasaṃkrāmet, tam upasaṃkramyaivaṃ vadet ——
ihaiva tvam arhattvaṃ sākṣātkuru | na tvaṃ vyākṛto ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau | na tava te ākārās tāni liṅgāni tāni nimittāni vā saṃvidyante, yair ākārair yair liṅgair yair nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | kiṃ vātra tvaṃ carasīti? ||
sacet punar bodhisattvasya mahāsattvasya anyathā cittaṃ bhavati, veditavyam etat subhūte —— nāyaṃ bodhisattvo vyākṛtaḥ paurvakais tathāgatair arhadbhiḥ samyaksaṃbuddhair anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhāv iti ||
sacet punar evaṃ samanvāharati —— māro batāyaṃ pāpīyān buddhaveṣam abhinirmāyopasaṃkrāntaḥ, mārādhiṣṭhito vā māranirmito veti, nāyaṃ tathāgataḥ | yathoktaṃ tathāgatenārhatā samyaksaṃbuddhena tathā tan nānyathā ||
saced evaṃ pratyavekṣate, evaṃ samanvāharati —— māro batāyaṃ pāpīyān buddhādhiṣṭhānaṃ kṛtvā māṃ vivecayitukāmo ‘nuttarāyāḥ samyaksaṃbodhita iti ||
sacen māraḥ pratyudāvartate, veditavyam etat subhūte —— vyākṛto ‘yaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau paurvakais tathāgatair arhadbhiḥ samyaksaṃbuddhaiḥ | sthito ‘yaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyāyāṃ bodhisattvabhūmau ||
sacet subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya ime ākārā imāni liṅgāni imāni nimittāni saṃvidyante, veditavyam etat subhūte yathā asyeme guṇāḥ | addhā batāyaṃ bodhisattvo mahāsattvo vyākṛtaḥ paurvakais tathāgatair arhadbhiḥ samyaksaṃbuddhaiḥ | sthito ‘yaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyāyāṃ bodhisattvabhūmau ||
tat kasya hetoḥ? tathā hy asya te ākārās tāni liṅgāni tāni nimittāni saṃvidyante, yāni avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§22 正法摂受のために身命を捨つ 〈V. 168–169〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvaḥ saddharmaparigrahasya kṛtaśa ātmaparityāgam api karoti, jīvitaparityāgam api karoti ||
tasmād bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyaḥ saddharmaparigrahāya paramodyogam āpadyate atītānāgatapratyutpannānāṃ buddhānāṃ bhagavatāṃ premṇā ca gauraveṇa ca ||
dharmakāyā buddhā bhagavanta iti dharme prema ca gauravaṃ copādāya saddharmaparigrahaṃ karoti ||
nāyaṃ kevalam atītānām eva buddhānāṃ bhagavatāṃ saddharmaparigrahaḥ | pratyutpannānām api buddhānāṃ bhagavatām eṣa eva saddharmaparigrahaḥ | anāgatānām api buddhānāṃ bhagavatām eṣa eva saddharmaparigrahaḥ ——
aham api tatra teṣām anāgatānāṃ buddhānāṃ bhagavatāṃ saṃkhyāṃ gaṇanāṃ praviṣṭa iti, aham api tatra vyākṛto ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau, mamāpy eṣa eva saddharmaparigraha iti ||
sa imam apy arthavaśaṃ saṃpaśyan saddharmaparigrahasya kṛtaśa ātmaparityāgam api karoti, jīvitaparityāgam api karoti | na ca tatra saṃsīdati, na ca kausīdyam āpadyate ||
ebhir api subhūte ākārair ebhir liṅgair ebhir nimittaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo ’nuttarāyāḥ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ ||
§23 説法に疑わず ── 章の結び 〈V. 169〉
punar aparaṃ subhūte avinivartanīyo bodhisattvo mahāsattvas tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasya dharmaṃ deśayato na kāṅkṣati na vicikitsati ||
subhūtir āha ——
kiṃ tathāgatasyaiva bhagavan dharmaṃ deśayato na kāṅkṣati na vicikitsati, na śrāvakasya? ||
bhagavān āha ——
śrāvakasyāpi subhūte dharmaṃ deśayato na kāṅkṣati na vicikitsati | tat kasya hetoḥ? tathā hi tena bodhisattvena mahāsattvena anutpattikeṣu dharmeṣu kṣāntiḥ pratilabdhā | tena sarvadharmāṇāṃ dharmatām aviruddhāṃ śṛṇoti | śṛṇvaṃś ca na kāṅkṣati na vicikitsati ||
ebhiḥ subhūte guṇaiḥ samanvāgato bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyo bhavati ||
imāny api subhūte avinivartanīyasya bodhisattvasya mahāsattvasya ākāraliṅganimittāni veditavyāny anuttarāyāḥ samyaksaṃbodher iti ||
尾題
āryāṣṭasāhasrikāyāṃ prajñāpāramitāyām avinivartanīyākāraliṅganimittaparivarto nāma saptadaśaḥ ||
聖なる八千頌般若波羅蜜における不退転の相・徴・特徴と名づくる品、第十七
付記 一:訂正した箇所
読誦の妨げになるため、以下は訂正した。左が原ファイルの表記。
| 原ファイル | 訂正 | 理由 |
|---|---|---|
| ‘vinivartanīyo ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodher dhārayitavyaḥ(§6) | ‘nuttarāyāḥ | 属格 saṃbodher を受けるので属格。他の十五箇所はすべて 'nuttarāyāḥ |
| na ca kaṃciddharma samanupaśyati(§7) | kaṃcid dharmaṃ | 対格の語尾脱落 |
| na rūpasaṃjñām abhisaṃskāroti(§13) | abhisaṃskaroti | 長母音の誤り。同じ文中の nābhisaṃskaroti は正しい形 |
| kutaḥ punas tvam anuttarāṃ samyaksaṃbodhim anuprāpsyatīti(§12) | anuprāpsyasīti | 二人称。直前の §11 の同一文は anuprāpsyasīti |
| bodhisattvo mahāsattvaḥ avinivartanīyo(§7) | mahāsattvo ‘vinivartanīyo | 連声 |
| mārasya pāpīyasaḥ(§9) | pāpīyaso | 連声 |
| paripūrṇaindriyaś ca bhavati(§17) | paripūrṇendriyaś | 連声。直後の nāparipūrṇendriyaḥ は正しい |
| paramudyogam āpadyate(§22) | paramodyogam | 連声(parama + udyoga) |
| ātmanā ca abhidhyātaḥ prativirato bhavati(§3) | ※原文どおり | 他の十項は -āt(奪格)。abhidhyātaḥ は接尾辞 -tas による奪格相当。仏教梵語では通用する |
| surāmaireyamadyapramādasthānāt(§3) | ※原文どおり | 十善業道と言いながら飲酒を加えて十一項になっている。本経の伝承どおり |
| cittākuṭilatāṃ cittāvaṅkatāṃ ca(§6) | ※原文どおり | 四項目だけ ca を欠く |
| mārakarmair vaitat paridīpitam(§14) | ※原文どおり | 「魔業によってこれは説き明かされている」。直後の mārakarmaivaitat と形が揺れており、判断保留 |
| cittaṃ parataḥ śrutvaivaṃ vivekapadāni dharmatāyā na parihīyate(§12) | ※原文どおり | cittaṃ が浮いて構文が崩れている。同段末の再説は cittaṃ を欠いて整う。判断保留 |
| nāsatpuruṣaḥ(§17) | ※原文どおり | 「非善士にあらず」。前句の puruṣavṛṣabhendriya- と対にならない。判断保留 |
| na samaviṣameṇa jīvikāṃ kalpayanti(§16) | ※原文どおり | 「平不平によって生計を立てない」= 邪な手段を用いない |
| nāhaṃ nābhisaṃbhotsye(§20) | ※原文どおり | 二重否定。「われは覚らぬということはない」 |
| sattvānāṃ gatir bhaviṣyanti 型の数の不一致 | ※原文どおり | 本章にも ete 'pi teṣāṃ guṇāḥ saṃvidyante(§19) など同様の揺れがある |
刊本の略記を展開した箇所
§13 の evaṃ na vedanāsaṃjñāṃ na saṃjñāsaṃjñāṃ na saṃskārasaṃjñām は、そのままでは唱えられないため、五蘊それぞれについて abhisaṃskaroti / utpādayati の二句を補って五段に開いた。原文の一行が、展開すると五行になる。
§15 の tathā dvitīyaṃ tathā tṛtīyaṃ tathā caturthaṃ も四行に分けた。
なお §3 の十一項、§16 の十六の呼び名、§18 の二十の談義は、原文がもともと全項を書き出しており、省略はない。 本章は本経中でも例外的に peyālaṃ を用いない章である。
付記 二:本章で新たに現れる語
章題の三語
| 語 | 意味 |
|---|---|
ākāra | 相。ありよう・かたち |
liṅga | 徴。それと見分けるしるし |
nimitta | 特徴。目印 |
三語はほぼ同義で重ねられており、「それと知られるためのしるし」を三重に言い切る定型である。訳し分けるより、三つでひとまとまりの音として唱えるのがよい。
不退転をめぐる語
| 語 | 意味 |
|---|---|
avinivartanīya | 不退転。退き還らざる者 |
avinivartanīyadhātu | 不退転の界(§9) |
avinivartanīyā bodhisattvabhūmi | 不退転の菩薩地(§21) |
aparapraṇeya | 他に導かれざる者(§9・§20)。本章の核 |
anavamardanīya | 踏みにじられざる者 |
asaṃhārya | 奪われざる者 |
apratyudāvartanīyadharman | 引き還さざるを法とする者 |
真如の地
| 語 | 意味 |
|---|---|
tathatābhūmi | 真如の地。凡夫地・声聞地・独覚地・仏地の四つがそのままこれ |
advaidhīkāra | 二分せざるもの。advaya(不二)と対で用いられる |
bodhisattvanyāma | 菩薩の正性離生。声聞の samyaktvanyāma に対する語 |
anutpādajñānakṣāntika | 無生法忍を得たる者(§13) |
anutpattikeṣu dharmeṣu kṣānti | 無生法忍(§23)。同じ内容の別表現 |
身体と生活の語
| 語 | 意味 |
|---|---|
yūkila | 虱のたかった。衣の描写に用いられる稀語(§5) |
caukṣasamudācāra | 清らかなふるまい |
kṛmikulasahasrāṇi | 虫の群れの千(§5)。八万とされる |
alpastyānamiddha | 惛沈睡眠の少なき者 |
niranuśaya | 随眠なき者 |
caurakāntāra | 盗賊の荒野(§16)。譬喩の舞台 |
samaviṣama | 平と不平。転じて正邪の手段(§16) |
ādeyatādoṣa | 人に受け入れられることの過失(§17)。占いなどで信を得ようとすること |
§16 の十六の呼び名
satpuruṣa(善士)/mahāpuruṣa(大士)/atipuruṣa(超えたる士)/puruṣapravara(最勝の士)/puruṣaśobhana(士の華)/puruṣarṣabha(人中の牡牛)/puruṣodāra(士の大なる者)/puruṣaśauṭīra(士の勇者)/puruṣapuṃgava(人中の牛王)/puruṣadhurya(士の軛を負う者)/puruṣapadma(人中の蓮)/puruṣapuṇḍarīka(人中の白蓮)/puruṣājāneya(人中の良馬)/puruṣanāga(人中の龍象)/puruṣasiṃha(人中の師子)/puruṣadamyasārathi(調御丈夫)
**十六句のうち十四句が puruṣa- で始まります。**唱えるときは頭の puruṣa を同じ高さ・同じ長さで揃えると、そこだけが柱のように立ち上がります。
魔をめぐる語
| 語 | 意味 |
|---|---|
vicchandayati | 意欲を挫く。厭離させる(§14) |
vivecanatā | 引き離すこと(§14) |
vivecayitukāma | 引き離さんと欲する者(§21) |
mārādhiṣṭhita / māranirmita | 魔に加持されたる/魔に化作されたる(§21) |
buddhādhiṣṭhāna | 仏の加持(を装うこと)(§21) |
avatāraṃ labhate | 隙を得る(§12)。魔の常套句 |
vivekapada | 遠離の句(§12) |
§22 の一句
dharmakāyā buddhā bhagavantaḥ(諸仏世尊は法を身とする)── **本経における dharmakāya の重要な用例。**ここでは後世の三身説ではなく、「仏の本体は色身ではなく法である、ゆえに法を守ることが仏を敬うことである」という文脈で用いられている。
唱えかたについて
本章は長いので、一度に通す必要はありません。 四つの層で切るのが自然です。
| 区切り | 段 | おおよその長さ |
|---|---|---|
| 一 | §1〜§7 | 日常の相 |
| 二 | §8〜§14 | 魔の六試 |
| 三 | §15〜§19 | 生き方の相 |
| 四 | §20〜§23 | 自地への不疑と結び |
結句が来たら必ず間を置く。 十六度の結句は本章の呼吸そのものです。字下げした三行を、他の行より気持ちゆっくり、同じ速さで唱える。段の中身がどれほど変わっても結句だけは変わらない ── その不変が、そのまま avinivartanīya(退き還らざること)の音の姿になります。
連禱の三箇所は速度を上げてよい。
- §3 の十一項(
ātmanā ca ... prativirato bhavati / parān api ca ... samādāpayati) - §16 の十六の呼び名
- §18 の二十の談義(すべて
-kathāyogānuyogam anuyuktā viharantiで終わる)
いずれも器が完全に同じで中身だけが入れ替わる形です。一項一息で刻むと拍が立ちます。とくに §18 は語がきわめて長い複合語ですので、途中で息を継がず一息で言い切れる速さを探ってください。
§5 と §20 の譬喩は、逆にゆっくり。 歩みかたの描写(足を上げる・下ろす)と、無間業者の心の描写は、内容そのものが遅い。速度を落とすことで章に緩急がつきます。
コメント