gaṅgadevībhaginīparivarta ekonaviṃśaḥ ── 読誦用テキスト(全文)
第一〜十五章の読誦用テキストと同じ体裁。見出し脇の〈V. 〉は Vaidya 版の頁数。 本章は省略記号を一切用いず、全文を書き出しています。 上から下まで、そのまま唱えられます。
読誦の手引き
行の切り方
- 1行=1息。行末で軽く区切る。
|… 句の切れ目(短い間)||… 段落の終わり(長い間)——… 話者の交替
語の分かち書きについて 複合語でない連声は解いて分かち書きにしてある。唱えるときは続けて発音してよい。
列挙の行分けについて 数え上げは一項目一行にした。そのさい行末の連声は解いてある。一息で続けて唱えるときは元の連声に戻す。
発音の要点
| 表記 | 読み方 |
|---|---|
| ā ī ū | 長母音。短母音の二倍の長さを保つ |
| ṛ / ṝ | そり舌の「リ」。ṝ は長い |
| ṃ | 鼻音。直後の子音の位置で鼻に抜く |
| ḥ | 直前の母音を軽く反響させる。-aḥ =「アハ」 |
| ṭ ḍ ṇ | そり舌音。舌先を上顎の奥に |
| ś / ṣ | ś=シュ(歯茎) / ṣ=シ(そり舌) |
| c / ch | チャ / チャ(強い息) |
| kh gh ch jh ṭh ḍh th dh ph bh | 有気音。息を強く吐く |
| jñ | ギャ(ジュニャではない) |
| ‘ (アヴァグラハ) | 母音 a の脱落。読まない |
抑揚 高低アクセントはつけず、各音節を均等の長さで平板に。長母音だけ確実に伸ばす。
この章の構造
章題の人物が現れるのは、全体の五分の四を過ぎてからです。
gaṅgadevībhaginī(ガンガーデーヴィー姉妹)の名は §21 まで一度も出ません。§20 に登場したときも、彼女はただ anyatarā strī(ある一人の女) とだけ呼ばれます。会衆の中に坐していた、名もない一人の女性。
その人が座より起って言う一句のために、本章の前半すべてが用意されている ── そう読むと構造が通ります。
三語の定型が、人称を変えて渡ってゆく
本章の骨格は次の三語です。
notrasitavyaṃ na saṃtrasitavyaṃ na saṃtrāsam āpattavyam
(驚くべからず、恐るべからず、怖畏に陥るべからず)
三つの動詞が段階的に強まります。utrasyati(はっと驚く)→ saṃtrasyati(震え恐れる)→ saṃtrāsam āpadyate(怖畏そのものに陥る)。一語ずつ深くなる。
この三語が §14 から §20 にかけて十二度くり返され、そのたびに人称が変わってゆきます。
| 段 | 形 | 誰の言葉か |
|---|---|---|
| §14 | notrasyati na saṃtrasyati na saṃtrāsam āpadyate | 三人称・直説法。世尊が菩薩について述べる |
| §15〜§19 | notrasitavyam ... | 未来受動分詞。「〜すべからず」という規定 |
| §20 | notrasiṣyāmi na saṃtrasiṣyāmi na saṃtrāsam āpatsye | 一人称・未来。「わたくしは驚きません」 |
**規定が、一人の女性の誓言に変わる。**この人称の転換が本章の蝶番です。唱えるときにここだけは必ず速度を落としてください。
全体は四つの層に分かれます
第一の層(§1〜§6)── 初心か後心か
須菩提が問います。菩薩は初発心によって成道するのか、後心によってか。前の発心は後の発心と共在せず、後の発心は前の発心と共在しない。それならどうして善根の積集が成り立つのか。
答えは灯心の譬喩です。油灯の焔の最初の一触で灯心は焼けるのか、最後の一触でか。須菩提は四重に否定します ── 最初の一触によってでもなく、最初の一触を経ずしてでもなく、最後の一触によってでもなく、最後の一触を経ずしてでもない。そこで世尊が問う。「では、灯心は焼けたのか」
dagdhā bhagavan, dagdhā sugata(焼けました、世尊よ。焼けました、善逝よ)
**二度言う。**本章でもっとも短く、もっとも強い返答です。
そこから §4 の連問が始まります。§4 と §5 で世尊の問いが十六度、うち no hīdaṃ bhagavan(否、世尊よ)と返るものが十二度。問答そのものが拍になる文体で、本経中でも際立って速い箇所です。
第二の層(§7〜§14)── 夢と、弥勒
話者が交替します。シャーリプトラが須菩提に問う ── 夢の中で三解脱門を修する菩薩の般若波羅蜜は増大するか。「昼の修習によって増大するなら、夢の中でも増大する。世尊は夢と昼とを無分別と説かれたのだから。」
続いて夢中の業。一切法は夢のごとしと説かれた以上、そこに積集はない。ただし目覚めたのちに分別して「ああ殺した、善く殺した、快く殺した、われが殺した」と殺想を起こすなら、そこに積集が生ずる。
シャーリプトラが鋭く切り返します ── **ならば仏世尊も分別して尽想を起こされるのか。**答えは否。如来は一切の計と分別を断じたまえるがゆえ。
そして §11、夢中の布施の回向を問われた須菩提が、答えずに譲ります。
「弥勒菩薩摩訶薩がここにおられる。この方はこの義における身証者である。この方に問われよ。」
弥勒の答えが本章の教理的な頂点です。「弥勒」という名が答えるのか、色が答えるのか、色の空性が答えるのか ── **色の空性は答えるに堪えない。**そして答えるべき法も、答えらるべき法も、それによって答える法も、授記された法も、われは見ない。
シャーリプトラが問う。「あなたはそのように語る通りに、これらの法を証得されたのか。」
na mayā ... ete dharmā evaṃ sākṣātkṛtāḥ, yathainān vācā bhāṣe(語る通りには、これらの法をわたくしは証得していない)
na kāyena spṛśyeta, na vācā bhāṣyeta, na manasā samanvāhriyeta(身をもって触れられず、語をもって語られず、意をもって思念されえない)
第三の層(§15〜§19)── 五つの荒野
ここで文体が変わります。同じ器で五段。各段が一つの波羅蜜の円満に結びつけられています。
| 段 | 荒野 | 起こすべき心 | 円満する波羅蜜 |
|---|---|---|---|
| §15 | 猛獣 vyāla | 獣に食われるなら、それが彼らへの施となれ | 布施 |
| §16 | 盗賊 caura | 資具を奪われ命を奪われても瞋恚を起こさず | 布施・持戒・忍辱 |
| §17 | 水なき pānīya | 一切衆生の渇愛を断たんと学す | 精進 |
| §18 | 飢餓 bubhukṣā | 忉利天のごとく意のままに現ずる国土を | 禅定 |
| §19 | 疾病 vyādhi | 病に悩まさるる法は何一つなく、法という名のものすらない | 般若 |
各段が同じ誓いで閉じます ── わが成道の時、わが仏国土には、この荒野は全き全く、あらゆる仕方であらゆる点で、有ることなく、知られることもないであろう(sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ na bhaviṣyanti, na prajñāsyante)。
§19 には時間についての一節が挟まります。「久しくして成道せん」と思って怖れてはならない。
ekacittakṣaṇasamāyuktā hy eṣā apūrvā koṭir yad uta akoṭiḥ(一刹那にあわさったもの、それがこの無始の際 ── すなわち際なきもの)
難行の想を起こしてはならない。
第四の層(§20〜§24)── 名もなき女から、金華如来へ
一人の女が起って誓います。世尊が金色の微笑を現じ、光は梵天界まで昇り、還って頂に没する。女は金の華を散じ、華は着かずして虚空に留まる。
阿難が微笑の因縁を問い、そこで初めて名が呼ばれます ── ガンガーデーヴィー姉妹。未来世に suvarṇapuṣpa(金華)如来となるであろう。女身を転じて男身を得、ここより没して阿閦如来の妙喜世界に生まれ、以後は仏国土から仏国土へ移りゆく。転輪王が生涯地に足をつけず宮殿から宮殿へ移るように。
§22 で世尊は金華如来の国土を描きます ── そこに猛獣の荒野なく、盗賊の荒野なく、水なき荒野なく、疾病の荒野なく、飢饉の荒野なし。五つの荒野が、そのまま消える。§15〜§19 で立てられた誓いが、ここで果たされた形で戻ってきます。荒野の段と授記の段は、離れた二つの話ではなく一つの弧です。
§23、阿難が初発心の因縁を問う。答えて世尊が語られるのは燃燈仏のもとでの出来事です。かつて世尊自身が五茎の青蓮を燃燈仏に散じて無生法忍を得、「汝は未来世に釈迦牟尼と名づくる如来となるであろう」と授記された ── その授記を聞いていた彼女が、金の華を散じながらこう思った。
aho bata aham apy evaṃ vyākriyeya(ああ、わたくしもまた、このように授記されたい)
**§20 で彼女が散じた金の華は、燃燈仏に散じた金の華と同じものです。**そして未来の彼女の名は suvarṇapuṣpa(金の華)。華が名になる。
章は阿難の一言で閉じます ── kṛtaparikarmā ... kṛtaparyantā(すでに下ごしらえを終え、すでに際まで行き着いた)。世尊がそれをそのまま是認して終わります。
§1 初心か後心か 〈V. 175〉
atha khalv āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat ——
kiṃ punar bhagavan prathamacittotpādena bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate, utāho paścimacittotpādena bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate? ||
paurvako bhagavaṃś cittotpādaḥ paścimakena cittotpādena asamavahitaḥ | paścimakaś cittotpādaḥ paurvakeṇa cittotpādena asamavahitaḥ | kathaṃ bhagavan bodhisattvasya mahāsattvasya kuśalamūlānām upacayo bhavati? ||
§2 灯心の譬喩 〈V. 175〉
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
tat kiṃ manyase subhūte tailapradyotasya jvalato ‘rciṣā prathamābhinipātena sā vartir dagdhā, utāho paścimābhinipātenārciṣā sā vartir dagdhā? ||
subhūtir āha ——
no hīdaṃ bhagavan | na hi bhagavan arciṣā prathamābhinipātena sā vartir dagdhā | na ca prathamābhinipātam anāgamya arciṣā sā vartir dagdhā | na ca bhagavan paścimābhinipātenārciṣā sā vartir dagdhā | na ca paścimābhinipātam anāgamya arciṣā sā vartir dagdhā ||
bhagavān āha ——
tat kiṃ manyase subhūte api nu sā vartir dagdhā? ||
subhūtir āha ——
dagdhā bhagavan, dagdhā sugata ||
bhagavān āha ——
evam eva subhūte na ca prathamacittotpādena bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca prathamacittotpādam anāgamya anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca paścimacittotpādena anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca paścimacittotpādam anāgamya anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca taiś cittotpādair na cānyatra tebhyaś cittotpādebhyo ‘bhisaṃbudhyate | abhisaṃbudhyate ca bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim ||
§3 甚深なる縁起 〈V. 175〉
evam ukte āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat ——
gambhīro ‘yaṃ bhagavan pratītyasamutpādaḥ ||
na ca nāma bhagavan prathamacittotpādenaiva bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca nāma prathamacittotpādam anāgamya anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca nāma paścimacittotpādenaiva bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca nāma paścimacittotpādam anāgamya anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate | na ca nāma taiś cittotpādair na cānyatra tebhyaś cittotpādebhyo ‘bhisaṃbudhyate | abhisaṃbudhyate ca bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim ||
§4 心の生滅をめぐる連問 〈V. 175–176〉
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
tat kiṃ manyase subhūte yac cittaṃ niruddham, api nu tat punar utpatsyate? || subhūtir āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yac cittam anutpannam, api nu tan nirodhadharmi? || āha —— nirodhadharmi bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yan nirodhadharmi, api nu tan nirotsyate? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yac cittam anutpannam, api nu tan nirodhadharmi? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yan nirodhadharmi, api nu tan nirotsyate? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yac cittam anutpādānirodhadharmi, api nu tan nirotsyate? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yo dharmaḥ prakṛtyā svabhāvaniruddha eva, sa dharmo nirotsyate? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yā dharmāṇāṃ dharmatā sā nirotsyate? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte tathaiva sthāsyati yathā tathatā? || āha —— tathaiva bhagavan sthāsyati yathā tathatā ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yadi tathaiva sthāsyati yathā tathatā, tadā mā kūṭasthā bhūt? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
§5 真如と心 〈V. 176〉
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte gambhīrā tathatā? || āha —— gambhīrā bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte tathatāyāṃ cittam? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte cittaṃ tathatā? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte anyat tathatāyāś cittam? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— samanupaśyasi tvaṃ subhūte tathatām? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte ya evaṃ carati sa gambhīre carati? ||
āha ——
yo bhagavan evaṃ carati, sa na kvacic carati | tat kasya hetoḥ? tathā hy asya te samudācārā na pravartante, na samudācaranti ||
§6 勝義における行 ── 相と方便善巧 〈V. 176〉
bhagavān āha ——
yaḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāṃ carati, sa kva carati? ||
āha —— carati bhagavan paramārthe ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte yo bodhisattvo mahāsattvaḥ paramārthe carati, sa nimitte carati? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte api nu tasya nimittam avibhāvitam? || āha —— no hīdaṃ bhagavan ||
bhagavān āha —— tat kiṃ manyase subhūte api nu bodhisattvasya mahāsattvasya prajñāpāramitāyāṃ carato nimittaṃ vibhāvitaṃ bhavati? ||
subhūtir āha ——
na sa bhagavan bodhisattvo mahāsattva evaṃ prayujyate —— katham ahaṃ bodhisattvacaryāṃ carann ihaiva nimittaprahāṇam anuprāpnuyām iti |
sacet punar anuprāpnuyāt, apratipūrṇaiḥ sarvabuddhadharmaiḥ śrāvako bhavet ||
etat tad bhagavan bodhisattvasya mahāsattvasyopāyakauśalyaṃ yat, tac ca nimittaṃ jānāti, yal lakṣaṇaṃ yan nimittam ānimitte ca parijayaṃ karoti ||
§7 夢中の三解脱門 〈V. 176〉
atha khalv āyuṣmān śāriputra āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
ya āyuṣman subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ svapnāntaragatas trīṇi vimokṣamukhāni bhāvayati —— śūnyatām ānimittam apraṇihitaṃ ca, api nu tasya prajñāpāramitā vivardhate? ||
subhūtir āha ——
saced āyuṣman śāriputra divasabhāvanayā vivardhate, evaṃ svapnāntaragatasyāpi vivardhate | tat kasya hetoḥ? avikalpo hi āyuṣman śāriputra svapnaś ca divasaś cokto bhagavatā ||
saced āyuṣman śāriputra bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitālābhī divase divase prajñāpāramitāyāṃ carati, tato ‘sya prajñāpāramitābhyāsataḥ svapnāntaragatasyāpi bodhisattvasya mahāsattvasya prajñāpāramitāvaipulyena bhavitavyam ||
§8 夢中の業と積集 ── 殺想 〈V. 176–177〉
śāriputra āha ——
yat punar āyuṣman subhūte strī vā puruṣo vā svapnāntaragataḥ karma śubham aśubhaṃ vā karoti, kiṃ bhavati tasya karmaṇa ācayo vā upacayo vā? ||
subhūtir āha ——
yathā svapnopamāḥ sarvadharmā uktā bhagavatā, tathā na tasya karmaṇo bhavaty ācayo vā upacayo vā ||
atha punar āyuṣman śāriputra sa puruṣaḥ prativibuddhaḥ san vikalpayan hatasaṃjñām utpādayati, bhavati tasya karmaṇa ācayo vā upacayo vā ||
kathaṃ ca āyuṣman śāriputra vikalpayan hatasaṃjñām utpādayati? | sacet svapnāntaragataḥ prāṇātipātaṃ kṛtvā prativibuddhaḥ sann evaṃ vikalpayati —— aho hataḥ sādhu hataḥ suṣṭhu hataḥ mayā hataḥ, ity evaṃ vikalpayan hatasaṃjñām utpādayati ||
śāriputra āha ——
saced āyuṣman subhūte sa puruṣaḥ prativibuddhaḥ san vikalpayan hatasaṃjñām utpādayati —— aho hataḥ, sādhu hataḥ, suṣṭhu hataḥ, mayā hata iti, bhavati tasya karmaṇa ācayo vā upacayo vā? |
buddho bhagavān api vikalpayan kṣayasaṃjñām utpādayati | tasyāpi karmaṇa ācayo vā upacayo vā bhavet? ||
subhūtir āha ——
no hīdam āyuṣman śāriputra | tat kasya hetoḥ? sarvakalpavikalpaprahīṇo hi tathāgataḥ ||
§9 所縁ある業 〈V. 177〉
tadyathāpi nāma ākāśam eva āyuṣman śāriputra nānārambaṇaṃ karmotpadyate, nānārambaṇaṃ cittam utpadyate ||
tasmāt tarhy āyuṣman śāriputra sārambaṇam eva karmotpadyate, na anārambaṇam | sārambaṇam eva cittam utpadyate, na anārambaṇam ||
dṛṣṭaśrutamatavijñāteṣv āyuṣman śāriputra dharmeṣu buddhiḥ pravartate | tatra kācid buddhiḥ saṃkleśaṃ parigṛhṇāti | kācid buddhir vyavadānaṃ parigṛhṇāti ||
tasmāt tarhi āyuṣman śāriputra sārambaṇaiva cetanotpadyate na anārambaṇā | sārambaṇam eva karmotpadyate na anārambaṇam ||
§10 一切の所縁は遠離 〈V. 177〉
śāriputra āha ——
yad āyuṣman subhūte sarvārambaṇāni viviktāny ākhyātāni bhagavatā, tadā kasmād āyuṣman subhūte sārambaṇaiva cetanotpadyate na anārambaṇā? ||
subhūtir āha ——
nimittīkṛtya āyuṣman śāriputra vidyamānam evārambaṇam ārambaṇīkṛtya sārambaṇaiva cetanotpadyate, na anārambaṇā ||
cetanāpy āyuṣman śāriputra viviktā, nimittam api viviktam | evam avidyāpratyayāḥ saṃskārā api viviktāḥ, saṃskārapratyayaṃ vijñānam api, yāvaj jātipratyayaṃ jarāmaraṇam api viviktam ||
evam eva āyuṣman śāriputra sarvārambaṇāni viviktāni | nimittena viviktā cetanā lokavyavahāram upādāyotpadyata iti ||
§11 夢中の布施 ── 弥勒への付託 〈V. 177〉
śāriputra āha ——
yad āyuṣman subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ svapnāntaragato dānaṃ dadyāt, tac ca dānam anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau pariṇāmayati | pariṇāmitaṃ kiṃ tad dānaṃ vaktavyam? ||
subhūtir āha ——
ayam āyuṣman śāriputra maitreyo bodhisattvo mahāsattvaḥ saṃmukhībhūtaḥ | eṣa tathāgatena vyākṛto ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau | eṣo ‘trārthe kāyasākṣī | eṣa praṣṭavyaḥ | eṣa enam arthaṃ visarjayiṣyati ||
atha khalv āyuṣmān śāriputro maitreyaṃ bodhisattvaṃ mahāsattvam etad avocat ——
ayam āyuṣman maitreya subhūtiḥ sthavira evam āha —— ayaṃ maitreyo bodhisattvo mahāsattvaḥ | eṣa enam arthaṃ visarjayiṣyatīti | visarjaya āyuṣmann ajita enam artham ||
§12 弥勒の問い返し ── 何が答えるのか 〈V. 177–178〉
atha khalu maitreyo bodhisattvo mahāsattva āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——
yad āyuṣmān subhūtir evam āha —— ayaṃ maitreyo bodhisattvo mahāsattvaḥ | eṣa enam arthaṃ visarjayiṣyatīti ||
kiṃ punar āyuṣman subhūte yad etan nāmadheyaṃ maitreya iti, etad enam arthaṃ visarjayiṣyati? | uta rūpaṃ visarjayiṣyati? | uta vedanā saṃjñā saṃskārāḥ? | atha vijñānaṃ visarjayiṣyati? | utāho varṇo visarjayiṣyati? | atha saṃsthānaṃ visarjayiṣyati? | utāho yā rūpasya śūnyatā, sā visarjayiṣyati? | yā vedanāyāḥ śūnyatā, sā visarjayiṣyati? | yā saṃjñāyāḥ śūnyatā, sā visarjayiṣyati? | yā saṃskārāṇāṃ śūnyatā, sā visarjayiṣyati? | yā vijñānasya śūnyatā, sā visarjayiṣyati? ||
yā khalu punar āyuṣman subhūte rūpasya śūnyatā, na sā pratibalā visarjayitum | yā vedanāyāḥ śūnyatā, na sā pratibalā visarjayitum | yā saṃjñāyāḥ śūnyatā, na sā pratibalā visarjayitum | yā saṃskārāṇāṃ śūnyatā, na sā pratibalā visarjayitum | yā khalu punar āyuṣman subhūte vijñānasya śūnyatā, na sā pratibalā visarjayitum ||
tam apy aham āyuṣman subhūte dharmaṃ na samanupaśyāmi, yo dharmo visarjayet | tam apy ahaṃ dharmaṃ na samanupaśyāmi, yo dharmo visarjayitavyaḥ | tam apy ahaṃ dharmaṃ na samanupaśyāmi, yena dharmeṇa visarjayet | tam apy ahaṃ dharmaṃ na samanupaśyāmi, yo dharmo vyākṛto ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ||
§13 語る通りには証得せず 〈V. 178〉
atha khalv āyuṣmān śāriputro maitreyaṃ bodhisattvaṃ mahāsattvam etad avocat ——
kaccit punar āyuṣman maitreya tvayā ete dharmā evaṃ sākṣātkṛtāḥ, yathainān vācā bhāṣase? ||
maitreya āha ——
na mayā āyuṣman śāriputra ete dharmā evaṃ sākṣātkṛtāḥ, yathainān vācā bhāṣe ||
evam apy aham enān āyuṣman śāriputra dharmān na vedmi nopalabhe na samanupaśyāmi, yathā vācā bhāṣe, cittena vā cintayāmi ||
api tu khalu punar āyuṣman śāriputra na kāyena spṛśyeta na vācā bhāṣyeta na manasā samanvāhriyeta | evaṃsvabhāvāḥ sarve dharmā asvabhāvatvāt ||
atha khalv āyuṣmataḥ śāriputrasyaitad abhūt —— gambhīraprajño batāyaṃ maitreyo bodhisattvo mahāsattvaḥ, yathāpi nāma dīrgharātraṃ prajñāpāramitāyāṃ caritāvī nirdiśati ||
§14 世尊の裁定 ── 驚かず、恐れず 〈V. 178〉
atha khalu bhagavān āyuṣmantaṃ śāriputram āmantrayate sma ——
kutas te śāriputra etad abhūt —— gambhīraprajño batāyaṃ maitreyo bodhisattvo mahāsattva iti? | samanupaśyasi tvaṃ śāriputra taṃ dharmaṃ yena dharmeṇa samanvāgato ‘rhann iti prabhāvyate? ||
śāriputra āha —— na hy etad bhagavan ||
bhagavān āha ——
evam eva śāriputra bodhisattvasya mahāsattvasya prajñāpāramitāyāṃ carato naivaṃ bhavati —— ayaṃ dharmo vyākṛto ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau | ayaṃ dharmo vyākariṣyate ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau | ayaṃ dharmo vyākriyate ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau | ayaṃ dharmo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbhotsyate ||
evaṃ caran bodhisattvo mahāsattvaś carati prajñāpāramitāyām ||
sa carann notrasyati na saṃtrasyati na saṃtrāsam āpadyate | labdhabalādhānatvān nāhaṃ nābhisaṃbhotsya ity evaṃ yogam āpadyate | saced evaṃ carati, carati prajñāpāramitāyām ||
§15 荒野 一 ── 猛獣 / 布施波羅蜜 〈V. 178〉
punar aparaṃ śāriputra vyālakāntāramadhyagatena bodhisattvena mahāsattvena notrasitavyam na saṃtrasitavyam na saṃtrāsam āpattavyam | tat kasya hetoḥ? tathā hi tena bodhisattvena mahāsattvena sarvaṃ parityaktavyaṃ sarvasattvānām arthāya ||
tenaivaṃ cittam utpādayitavyam ——
yadi cen māṃ vyālā bhakṣayeyuḥ, tebhya eva tad dānaṃ dattaṃ bhavatu | mama ca dānapāramitāparipūrir bhaviṣyati | anuttarā ca me samyaksaṃbodhir āsannībhaviṣyati |
tathā ca kariṣyāmi, yathā me anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhasya sataḥ tiryagyonigatāḥ sattvāḥ sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ sarvatra me buddhakṣetre na bhaviṣyanti, na prajñāsyante, divyopabhogaparibhogāś ca bhaviṣyantīti ||
§16 荒野 二 ── 盗賊 / 布施・持戒・忍辱 〈V. 178–179〉
punar aparaṃ śāriputra corakāntāramadhyagatena bodhisattvena mahāsattvena notrasitavyam na saṃtrasitavyam na saṃtrāsam āpattavyam | tat kasya hetoḥ? sarvasvaparityāgakuśalābhiratā hi bodhisattvā mahāsattvā bhavanti | utsṛṣṭakāyenāpi ca bodhisattvena mahāsattvena bhavitavyaṃ parityaktasarvapariṣkāropakaraṇena ||
tenaivaṃ cittam utpādayitavyam ——
sacen mama sattvāḥ sarvapariṣkāropakaraṇāni hareyuḥ, tebhya eva tad dānaṃ dattaṃ bhavatu | yadi cen māṃ kecij jīvitād vyaparopayeyuḥ, tatra na mayā vyāpādakrodharoṣā utpādayitavyāḥ | teṣām api ca mayā na kāyena na vācā na manasā aparāddhavyam ||
evaṃ ca me tasmin samaye dānapāramitā ca śīlapāramitā ca kṣāntipāramitā ca paripūriṃ gamiṣyati | anuttarā ca me samyaksaṃbodhir abhyāsannībhaviṣyati ||
tathā ca kariṣyāmi, tathā ca pratipatsye, yathā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhasya sataś corakāntārāṇy api tasmin buddhakṣetre sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ na bhaviṣyanti, na prajñāsyante ||
tathā ca buddhakṣetrapariśuddhaye vyāpatsye, yathā me anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhasya satas tasmin buddhakṣetre ete cānye ca doṣāḥ sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ na bhaviṣyanti, na prajñāsyante ||
§17 荒野 三 ── 水なき荒野 / 精進波羅蜜 〈V. 179〉
punar aparaṃ śāriputra pānīyakāntāramadhyagatena bodhisattvena mahāsattvena notrasitavyaṃ na saṃtrasitavyaṃ na saṃtrāsam āpattavyam | tat kasya hetoḥ? asaṃtrastānutrastadharmāṇo hi bodhisattvā mahāsattvā bhavanti ||
evaṃ cānena cittam utpādayitavyam —— sarvasattvānāṃ mayā sarvatṛṣṇācchedāya śikṣitavyam ||
na ca bodhisattvena mahāsattvenotrasitavyam, na saṃtrasitavyam, na saṃtrāsam āpattavyam —— saced ahaṃ tṛṣṇayā kālaṃ kariṣyāmi, pretaloke mamopapattir bhaviṣyatīti ||
api tu khalu punaḥ sarvasattvānām antike mahākaruṇācittam utpādayitavyam ——
aho bata alpapuṇyā amī sattvāḥ, yad eteṣāṃ loke evaṃrūpāṇi pānīyakāntārāṇi prajñāyante |
tathā punar ahaṃ kariṣyāmi, tathā pratipatsye, yathā me anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhasya satas tasmin buddhakṣetre sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ pānīyakāntārāṇi na bhaviṣyanti, na prajñāsyante |
tathā ca sarvasattvān puṇyaiḥ saṃniyokṣye, yathā aṣṭāṅgopetapānīyalābhino ‘mī bhaviṣyanti |
tathā ca dṛḍhaṃ vīryam ārapsye sarvasattvānāṃ kṛtaśaḥ, yathā vīryapāramitā ca me tasmin samaye paripūriṃ gamiṣyatīti ||
§18 荒野 四 ── 飢餓 / 禅定波羅蜜 〈V. 179–180〉
punar aparaṃ śāriputra bubhukṣākāntāramadhyagatena bodhisattvena mahāsattvena notrasitavyaṃ na saṃtrasitavyaṃ na saṃtrāsam āpattavyam ||
evaṃ cānena saṃnāhaḥ saṃnāhyaḥ ——
tathā dṛḍhaṃ vīryam ārapsye, tathā ca svaṃ buddhakṣetraṃ pariśodhayiṣyāmi, yathā me anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhasya satas tasmin buddhakṣetre evaṃrūpāṇi bubhukṣākāntārāṇi sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ na bhaviṣyanti, na prajñāsyante |
sukhitā eva te sattvā bhaviṣyanti sukhasamaṅginaḥ sarvasukhasamarpitāḥ ||
tathā ca kariṣyāmi, yathā teṣāṃ sattvānāṃ yo ya evābhiprāyo bhaviṣyati, yad yad evākāṅkṣiṣyanti manasā, tat tad eva prādurbhaviṣyati |
tadyathāpi nāma devānāṃ trāyastriṃśānāṃ manasaiva sarvam utpadyate, yathā teṣāṃ sattvānāṃ manasaiva sarvaṃ prādurbhaviṣyati, manasā sarvam utpatsyate, tathā dṛḍhaṃ vīryam ārapsye ||
yathā teṣāṃ sattvānāṃ dhārmikā abhiprāyāḥ paripūriṃ gamiṣyanti, avaikalyaṃ ca jīvitapariṣkāraiḥ sarvasattvānāṃ bhaviṣyati sarvathā sarvataḥ sarvadā, tathā ca svacittapariśuddhaye vyāyaṃsye sarvasattvānāṃ kṛtaśaḥ, yathā dhyānapāramitā ca me tasmin samaye paripūriṃ gamiṣyatīti ||
§19 荒野 五 ── 疾病 / 般若波羅蜜、一刹那と際なきもの 〈V. 180〉
punar aparaṃ śāriputra vyādhikāntāramadhyagatena bodhisattvena mahāsattvena notrasitavyaṃ na saṃtrasitavyaṃ na saṃtrāsam āpattavyam ||
evaṃ cānenopaparīkṣitavyaṃ cintayitavyaṃ tulayitavyam ——
neha sa kaścid dharmo yo vyādhyā bādhyate, nāpi sa kaścid dharmo nāma ||
evaṃ tena śūnyatā pratyavekṣitavyā | na cotrasitavyaṃ na saṃtrasitavyaṃ na saṃtrāsam āpattavyam ||
na ca śāriputra bodhisattvena mahāsattvenaivaṃ cittam utpādayitavyam —— cireṇānuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbhotsya iti | notrasitavyaṃ na saṃtrasitavyaṃ na saṃtrāsam āpattavyam ||
tat kasya hetoḥ? yo hi cittakṣaṇaḥ, iyatī saiṣā apūrvā koṭir yad uta akoṭiḥ ||
evaṃ tena bodhisattvena mahāsattvena na duṣkarasaṃjñotpādayitavyā —— bahvī dīrghā caiṣā apūrvā koṭir iti | ekacittakṣaṇasamāyuktā hy eṣā apūrvā koṭir yad uta akoṭiḥ ||
evaṃ śāriputra bodhisattvena mahāsattvena cireṇānuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbhotsya iti notrasitavyaṃ na saṃtrasitavyaṃ na saṃtrāsam āpattavyam ||
yaḥ khalu punaḥ śāriputra bodhisattvo mahāsattva ebhyaś cānyebhyaś ca dṛṣṭaśrutamatavijñātebhyo bhayabhairavebhyo notrasyati na saṃtrasyati na saṃtrāsam āpadyate, jñātavyam idaṃ śāriputra bhavyo ‘yaṃ kulaputro vā kuladuhitā vā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhum iti ||
evaṃ ca śāriputra bodhisattvena mahāsattvena mahāsaṃnāhaḥ saṃnaddhavyaḥ ——
tathā kariṣyāmi, tathā dṛḍhaṃ vīryam ārapsye, yathā me anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhasya satas tasmin buddhakṣetre sarvasattvānāṃ sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ sarvavyādhayo na bhaviṣyanti, na prajñāsyante |
tathā kariṣyāmi, yathā tathāgatānām uktavādī yathoktakārī ca bhaviṣyāmi |
tathā ca prajñāpāramitāyāṃ parijayaṃ kariṣyāmi sarvasattvānāṃ kṛtaśaḥ, yathā prajñāpāramitāpi me tasmin samaye paripūriṃ gamiṣyatīti ||
§20 名もなき女の誓言 ── 金色の微笑 〈V. 180〉
atha khalu tatra parṣadi anyatarā strī saṃnipatitā saṃniṣaṇṇābhūt |
sā utthāyāsanād ekāṃsam uttarāsaṅgaṃ kṛtvā dakṣiṇaṃ jānumaṇḍalaṃ pṛthivyāṃ pratiṣṭhāpya yena bhagavāṃs tenāñjaliṃ praṇamya bhagavantam etad avocat ——
ahaṃ bhagavan atra sthāne notrasiṣyāmi na saṃtrasiṣyāmi na saṃtrāsam āpatsye | anutrastā ca asaṃtrastā ca sarvasattvebhyo dharmaṃ deśayiṣyāmīti ||
atha khalu bhagavāṃs tasyāṃ velāyāṃ suvarṇavarṇasmitaṃ prādurakarot | tad anantāparyantān lokadhātūn ābhayā spharitvā yāvad brahmalokam abhyudgamya punar eva pratyudāvṛtya bhagavantaṃ triḥ pradakṣiṇīkṛtya bhagavata eva mūrdhni antaradhīyata ||
samanantaraṃ prāduṣkṛte ca bhagavatā tasmin smite atha khalu sā strī suvarṇapuṣpāṇi gṛhītvā bhagavantaṃ suvarṇapuṣpair abhyavākirad abhiprākirat | atha khalu tāni suvarṇapuṣpāṇy asaktāni antarīkṣe vihāyasi sthitāny abhūvan ||
§21 阿難の問いと授記 ── 金華如来 〈V. 180–181〉
atha khalv āyuṣmān ānanda utthāyāsanād ekāṃsam uttarāsaṅgaṃ kṛtvā dakṣiṇaṃ jānumaṇḍalaṃ pṛthivyāṃ pratiṣṭhāpya yena bhagavāṃs tenāñjaliṃ praṇamya bhagavantam etad avocat ——
ko bhagavan hetuḥ, kaḥ pratyayaḥ smitasya prāduṣkaraṇāya? | nāhetukaṃ nāpratyayaṃ tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ smitaṃ prāduṣkurvanti ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantam ānandam etad avocat ——
iyam ānanda gaṅgadevā bhaginī anāgate ‘dhvani suvarṇapuṣpo nāma tathāgato bhaviṣyati arhan samyaksaṃbuddho vidyācaraṇasaṃpannaḥ sugato lokavid anuttaraḥ puruṣadamyasārathiḥ śāstā devānāṃ ca manuṣyāṇāṃ ca buddho bhagavāṃl loka utpatsyate, tārakopame kalpe ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbhotsyate ||
seyam ānanda gaṅgadevā bhaginī strībhāvaṃ vivartya puruṣabhāvaṃ pratilabhya itaś cyutvā akṣobhyasya tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasya buddhakṣetre abhiratyāṃ lokadhātāv upapatsyate ||
tatra copapannā akṣobhyasya tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasyāntike brahmacaryaṃ cariṣyati | tataś cyutā satī buddhakṣetrād buddhakṣetraṃ saṃkramiṣyati avirahitā tathāgatadarśanena | tato ‘pi buddhakṣetrād buddhakṣetrāṇi saṃkramiṣyati | yāny avirahitāni bhaviṣyanti buddhair bhagavadbhis tatra tatra saṃkramiṣyati ||
tadyathāpi nāma ānanda rājā cakravartī prāsādāt prāsādaṃ saṃkrāmet, sa yāvaj jīvaṃ pādatalābhyāṃ dharaṇītalaṃ nākrāmet, sa yāvan maraṇāvasthāyāṃ bhūmitalaṃ padbhyām anākramya kālaṃ kuryāt, evam eva ānanda iyaṃ gaṅgadevā bhaginī buddhakṣetraṃ saṃkramiṣyati | tatra ca avirahitā bhaviṣyati buddhair bhagavadbhir yāvan nānuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate ||
§22 金華如来の国土 ── 五つの荒野は消ゆ 〈V. 181〉
atha khalv āyuṣmata ānandasyaitad abhūt —— ye tatrākṣobhyasya tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasyāntike bodhisattvā mahāsattvā bhaviṣyanti, tathāgatasaṃnipāta eva sa veditavyaḥ ||
atha khalu bhagavān āyuṣmata ānandasya imam evaṃrūpaṃ cetasaiva cetaḥparivitarkam ājñāya āyuṣmantam ānandam etad avocat ——
evam etad ānanda, evam etat | uttīrṇapaṅkās te bodhisattvā mahāsattvāḥ, ye akṣobhyasya tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasya buddhakṣetre brahmacaryaṃ caranti | bodhipariniṣpatyupagatās te ānanda bodhisattvā mahāsattvā veditavyāḥ ||
tasya khalu punar ānanda suvarṇapuṣpasya tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasya na pramāṇabaddhaḥ śrāvakasaṃgho bhaviṣyati | tat kasya hetoḥ? tāvanto hy ānanda tatra śrāvakā bhaviṣyanti yeṣāṃ nāsti pramāṇam | api tv aprameyā asaṃkhyeyā ity evaṃ saṃkhyāṃ gamiṣyanti ||
tena khalu punar ānanda kālena tena samayena tasmin buddhakṣetre na vyālakāntārāṇi bhaviṣyanti | na caurakāntārāṇi | na pānīyakāntārāṇi | na vyādhikāntārāṇi | na durbhikṣakāntārāṇi bhaviṣyanti ||
etāni cānyāni ca ānanda asātakāntārāṇi tasmin buddhakṣetre sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ na bhaviṣyanti, na prajñāsyante ||
suvarṇapuṣpasya khalu punar ānanda tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasya anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbuddhasya imāny evaṃrūpāṇi bhayabhairavakāntārāṇi sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ tadānīṃ na bhaviṣyanti, na prajñāsyante ||
§23 燃燈仏のもとでの初発心 〈V. 181–182〉
evam ukte āyuṣmān ānando bhagavantam etad avocat ——
anayā bhagavan gaṅgadevayā bhaginyā katamasya tathāgatasyāntike prathamacittotpādakuśalamūlam avaropitam anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau? ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantam ānandam etad avocat ——
anayā ānanda gaṅgadevayā bhaginyā dīpaṃkarasya tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasyāntike prathamacittotpādakuśalamūlam avaropitam, anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau pariṇāmitaṃ ca ||
sa ca dīpaṃkaras tathāgato ‘rhan samyaksaṃbuddhaḥ suvarṇapuṣpair evāvakīrṇo ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhiṃ prārthayamānayā ||
yadā mayā pañcabhir utpalair dīpaṃkaras tathāgato ‘rhan samyaksaṃbuddho ‘vakīrṇaḥ, anutpattikeṣu ca mayā dharmeṣu kṣāntiḥ pratilabdhā, tato ‘haṃ dīpaṃkareṇa tathāgatenārhatā samyaksaṃbuddhena vyākṛto ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ——
bhaviṣyasi tvaṃ māṇavaka anāgate ‘dhvani śākyamunir nāma tathāgato ‘rhan samyaksaṃbuddho vidyācaraṇasaṃpannaḥ sugato lokavid anuttaraḥ puruṣadamyasārathiḥ śāstā devānāṃ ca manuṣyāṇāṃ ca buddho bhagavān iti ||
tadā etasyā bhaginyā mama vyākaraṇaṃ śrutvā evaṃ cittam udapādi —— aho bata aham apy evaṃ vyākriyeya anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau yathāyaṃ māṇavako vyākṛto ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ||
evaṃ ca ānanda etasyā bhaginyā dīpaṃkarasya tathāgatasyārhataḥ samyaksaṃbuddhasyāntike prathamacittotpādakuśalamūlam avaropitam abhūd anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ||
§24 章の結び ── すでに際まで行き着けり 〈V. 182〉
evam ukte āyuṣmān ānando bhagavantam etad avocat ——
kṛtaparikarmā bateyaṃ bhagavan kṛtaparyantā gaṅgadevā bhaginī vyākṛtā anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau ||
evam ukte bhagavān āyuṣmantam ānandam etad avocat ——
evam etad ānanda, evam etat yathā vadasi —— kṛtaparikarmā bateyaṃ kṛtaparyantā gaṅgadevā bhaginī vyākṛtā anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhāv iti ||
尾題
āryāṣṭasāhasrikāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ gaṅgadevībhaginīparivarto nāma ekonaviṃśatitamaḥ ||
聖なる八千頌般若波羅蜜におけるガンガーデーヴィー姉妹と名づくる品、第十九
付記 一:訂正した箇所
読誦の妨げになるため、以下は訂正した。左が原ファイルの表記。
| 原ファイル | 訂正 | 理由 |
|---|---|---|
,yo vyādhir (Vaidya(冒頭) | 削除 | 章題の前に紛れ込んだ断片。前後いずれにも接続しない。ファイル結合時の残骸と見られる |
| hatasaṃjñām utpādayati177) bhavati(§8) | utpādayati, bhavati | (Vaidya 177) の頁標記が本文に食い込み、開き括弧と Vaidya が脱落している |
| ayam āyuṣman maitreya subhūtiḥ sthavira evam āha —— mayaṃ maitreyo(§11) | ayaṃ maitreyo | シャーリプトラが須菩提の言を引く箇所。直前の須菩提の言は ayaṃ maitreyo |
| punar aparaṃ śāriputraṃ pānīyakāntāra-(§17) | śāriputra | 呼格。他の四段はすべて śāriputra |
| tadā mā kuṭasthā bhūt(§4) | kūṭasthā | 長母音の脱落 |
| akṣobhyasya tathāgatāsya(§21・§22) | tathāgatasya | 二箇所。長母音の誤り |
| rājā cakravartīṃ prāsādāt(§21) | cakravartī | 主格。対格になっている |
| bhūmitalaṃ pabhdyām anākramya(§21) | padbhyām | 子音の転倒 |
| sarvārambaṇāni viviktāni ākhyātāni(§10) | viviktāny ākhyātāni | 連声 |
| buddho bhagavāṃlloka utpatsyate(§21) | bhagavāṃl loka | 分かち書き |
§4 の yac cittam anutpannam, api nu tan nirodhadharmi? | ※原文どおり | **同じ問いが二度あり、一度目は nirodhadharmi bhagavan(然り)、二度目は no hīdaṃ bhagavan(否)と答えが逆になる。**衍文とも、問い直しとも読める。判断保留 |
bubhukṣākāntāra(§18)/durbhikṣakāntāra(§22) | ※原文どおり | 飢餓の荒野を指す語が二つある。誓いの段と成就の段で語が入れ替わる |
gaṅgadevā bhaginī(本文)/gaṅgadevībhaginī(章題・尾題) | ※原文どおり | 本文はすべて gaṅgadevā。章題のみ gaṅgadevī |
ekonaviṃśaḥ(章題)/ekonaviṃśatitamaḥ(尾題) | ※原文どおり | 序数の形が章頭と章末で異なる |
| na hy etad bhagavan(§14) | ※原文どおり | 他の否定応答はすべて no hīdaṃ bhagavan。ここだけ形が違う |
| labdhabalādhānatvān nāhaṃ nābhisaṃbhotsya iti(§14) | ※原文どおり | 二重否定。「われは覚らぬということはない」。第十七章 §20 と同じ言い回し |
刊本の略記を展開した箇所
- §12 ──
evaṃ yā vedanāyāḥ saṃjñāyāḥ saṃskārāṇām, yā vijñānasya śūnyatā, sā visarjayiṣyatiを五蘊それぞれに開いた。**問いの側で五行、答えの側(na sā pratibalā visarjayitum)でさらに五行になる。**弥勒の問い返しは列挙の勢いが要ですので、ここは開かないと拍が立たない - §4・§5 ── 原文が
āhaとだけ記す応答者を、話者交替が追えるようsubhūtir āha/āhaの別のまま保存し、行を分けた
なお §15〜§19 の五つの荒野は、原文がもともと全段を書き出しており、省略はない。
付記 二:本章で新たに現れる語
本章の骨格をなす三語
| 語 | 意味 |
|---|---|
utrasyati | はっと驚く |
saṃtrasyati | 震え恐れる |
saṃtrāsam āpadyate | 怖畏そのものに陥る |
**一語ずつ深くなります。**唱えるときも三語を同じ強さで並べず、後になるほどわずかに重くすると、段差が音になります。§20 の一人称形(notrasiṣyāmi na saṃtrasiṣyāmi na saṃtrāsam āpatsye)だけは、逆に三語を平らに、静かに。
初心と後心をめぐる語
| 語 | 意味 |
|---|---|
prathamacittotpāda / paścimacittotpāda | 初発心/後心 |
asamavahita | 共在せざる。「重なり合っていない」 |
abhinipāta | 一触。焔が灯心に触れること(§2) |
vartī | 灯心 |
upacaya / ācaya | 積集/積聚。業や善根が積まれること |
時間をめぐる語(§19)
| 語 | 意味 |
|---|---|
cittakṣaṇa | 心の一刹那 |
apūrvā koṭi | 前際なきもの・無始の際 |
akoṭi | 際なきもの。apūrvā koṭi の言い換え |
duṣkarasaṃjñā | 難行の想 |
yo hi cittakṣaṇaḥ, iyatī saiṣā apūrvā koṭir yad uta akoṭiḥ ── 「一刹那、それだけがこの無始の際である。すなわち、際なきものである」。長遠の三阿僧祇劫を一刹那に畳み込む一句で、本章でもっとも凝縮された箇所です。
夢と業をめぐる語
| 語 | 意味 |
|---|---|
svapnāntaragata | 夢の中にある者 |
prativibuddha | 目覚めたる者 |
hatasaṃjñā | 殺想。「殺した」という想い |
kṣayasaṃjñā | 尽想。「尽きた」という想い |
sarvakalpavikalpaprahīṇa | 一切の計と分別を断じたる者。如来の定義 |
sārambaṇa / anārambaṇa | 所縁あるもの/所縁なきもの |
lokavyavahāram upādāya | 世間の言説に依って(§10) |
弥勒の段の語(§12・§13)
| 語 | 意味 |
|---|---|
kāyasākṣī | 身証者。身をもって証した者 |
visarjayati | 答える・解き明かす |
ajita | 阿逸多。弥勒の別名 |
varṇa / saṃsthāna | 顕色/形色 |
asvabhāvatva | 無自性なること |
caritāvin | 久しく行じたる者 |
na kāyena spṛśyeta, na vācā bhāṣyeta, na manasā samanvāhriyeta ── **身・語・意の三つで受け切れないことを、三つの願望法(optative)で言い切る。**三行を同じ長さに揃えて唱えてください。
授記の段の語(§20〜§24)
| 語 | 意味 |
|---|---|
suvarṇavarṇasmita | 金色の微笑 |
abhyavākirat abhiprākirat | 散じ、まき散らした。二語一組 |
asakta | 着かざる。華が虚空に留まるさま |
tārakopama kalpa | 星宿劫。星のごとき劫 |
abhirati | 妙喜。阿閦仏の国土 |
uttīrṇapaṅka | 泥を渡り終えたる者 |
bodhipariniṣpatyupagata | 菩提の成就に近づける者 |
na pramāṇabaddha | 量に縛られざる(声聞衆) |
asātakāntāra | 不快なる荒野。五つの荒野の総称 |
kṛtaparikarman | すでに下ごしらえを終えたる者 |
kṛtaparyanta | すでに際まで行き着きたる者 |
金の華をたどる
本章の最後の三分の一は、金が一本の線として通っています。
suvarṇapuṣpāṇi(彼女が散じた金の華、§20)→ suvarṇavarṇasmita(世尊の金色の微笑、§20)→ suvarṇapuṣpo nāma tathāgataḥ(未来の彼女の名、§21)→ suvarṇapuṣpair evāvakīrṇaḥ(かつて燃燈仏に散じた金の華、§23)
**散じた華が、そのまま名になる。**唱えるときにこの四箇所だけは、suvarṇa- の頭をわずかに立てると線が見えてきます。
唱えかたについて
本章は**前半と後半で拍がまったく違います。**一続きに唱えると単調になりますので、四つに切ってください。
| 区切り | 段 | 性格 |
|---|---|---|
| 一 | §1〜§6 | 連問。速く、短く |
| 二 | §7〜§14 | 三者の応酬。語りの速度 |
| 三 | §15〜§19 | 五つの荒野。同じ器の反復 |
| 四 | §20〜§24 | 誓言と授記。遅く、留めて |
§4・§5 は本経中でもっとも速い箇所です。 問いが十六度続き、うち十二度は no hīdaṃ bhagavan で返ります。**問いと答えを一組で一息にしてください。**間を置くと連打の効果が消えます。
ただし否定の連打の中に、肯定が三度だけ落ちます ── §4 の nirodhadharmi bhagavan(滅を法とするものなり)と tathaiva bhagavan sthāsyati yathā tathatā(真如のごとくに住するでしょう)、そして §5 の gambhīrā bhagavan(甚深なり)。**そこだけ半拍置いてください。**否定が続くなかで肯定が返る位置そのものが、この連問の骨組みです。
§2 の dagdhā bhagavan, dagdhā sugata は、はっきり二度。 一度目と二度目で呼びかけが bhagavan から sugata に変わります。同じ語を繰り返しているのではありません。
§15〜§19 は等速で。 五段が同じ器です。ただし各段の終わりの誓い(sarveṇa sarvaṃ sarvathā sarvaṃ na bhaviṣyanti, na prajñāsyante)だけは、五度とも同じ速さ・同じ高さで。§22 でこの句が世尊の口から戻ってくるとき、五度刻んだ拍が効いてきます。
§20 は全体を落として。 名もなき女が座より起つ場面です。三つの所作(偏袒右肩・右膝を地に・合掌)を一行ずつ、ゆっくり。そして誓言の三語 ── **ここが本章の中心です。**そのあとの微笑の光が梵天界まで昇り、還り、頂に没するまでを一息の流れで唱え、華が虚空に留まるところで完全に止めてください。
§23 の aho bata はためらいをもって。 かつて授記を聞いた彼女が心に思った一句です。願望法(vyākriyeya)で言われており、断言ではありません。「ああ、わたくしもまた」という声の質を、そのまま音にしてください。
コメント