八千頌般若経 第二十八章 散華 原文

avakīrṇakusumaparivarto ‘ṣṭāviṃśatitamaḥ ── 読誦用テキスト(全文)

第一〜二十七章の読誦用テキストと同じ体裁。見出し脇の〈V. 〉は Vaidya 版の頁数。 本章は省略記号を一切用いず、全文を書き出しています。 上から下まで、そのまま唱えられます。


目次

読誦の手引き

行の切り方

  • 1行=1息。行末で軽く区切る。
  • | … 句の切れ目(短い間) || … 段落の終わり(長い間)
  • —— … 話者の交替

語の分かち書きについて 複合語でない連声は解いて分かち書きにしてある。唱えるときは続けて発音してよい。

列挙の行分けについて 数え上げは一項目一行にした。そのさい行末の連声は解いてある。一息で続けて唱えるときは元の連声に戻す。

発音の要点

表記読み方
ā ī ū長母音。短母音の二倍の長さを保つ
ṛ / ṝそり舌の「リ」。ṝ は長い
鼻音。直後の子音の位置で鼻に抜く
直前の母音を軽く反響させる。-aḥ =「アハ」
ṭ ḍ ṇそり舌音。舌先を上顎の奥に
ś / ṣś=シュ(歯茎) / ṣ=シ(そり舌)
c / chチャ / チャ(強い息)
kh gh ch jh ṭh ḍh th dh ph bh有気音。息を強く吐く
ギャ(ジュニャではない)
‘ (アヴァグラハ)母音 a の脱落。読まない

抑揚 高低アクセントはつけず、各音節を均等の長さで平板に。長母音だけ確実に伸ばす。


この章の構造

本章は、これまでの章のなかで最も長く、最も多くのものを抱えています。

散華、微笑と光、六百人の比丘への授記、阿難への付嘱、阿閦如来の神変、縁起の無尽観察、そして魔の嘆き。別々の章になっていてもおかしくないものが、一つの章に収められている。

しかし通っている糸があります。「隠没させないこと」です。


章題の語は、未来の名(§4)

avakīrṇakusuma(散華)は §4 に一度だけ現れます。しかもそれは、六百人の比丘が未来において名乗る仏名です。

§1 で比丘たちが華を散じ、§4 でその華が名になり、§5 でその名の如来たちの行くところに華が降る。**華 → 名 → 華。**章題は、この三段を束ねる語として置かれています。


微笑と光(§2)

**世尊が微笑を現じる。**そして dharmatā khalu punar eṣāṃ buddhānāṃ bhagavatāmこれは諸仏の法性である)と断ってから、光の描写が入ります。

nīla        青
pīta        黄
lohita      赤
avadāta     白
māñjiṣṭha   茜
sphaṭika    水晶
rajata      銀
suvarṇa     金

光は無辺無際の世界を照らし、梵天界にまで昇り、また還って世尊を三度右繞し、頭頂に没する。

光が「出て、行って、戻って、没する」までを一文で追うのが、この定型の形です。


授記 ── すべて同じ名(§4〜§5)

六百人の比丘は、未来世の tārakopama(星喩)劫において証得し、すべて同じ名 avakīrṇakusuma を名乗る。

そして等質性が畳まれます。

何が等しいか
声聞衆 ── すべて等しい
寿量 ── すべて等しく、二万劫
教法 ── ことごとく広まり、天人のあいだに普及する
正法の住 ── すべて等しく、各々二万劫
華の雨 ── どこから出ようと、どこで法輪を転じようと、どこに住しようと、そのつど五色の華が降る

**六百人が、一人と区別できない。**授記が個別化ではなく等質化として与えられるのが、この段の特徴です。


付嘱 ── 章の中心(§12〜§22)

本章の重心はここにあります。

parīndāmi anuparīndāmiわれは汝に付嘱し、重ねて付嘱する

そして受持のしかたが指定されます ── akṣarasaṃnipātād(文字の連なりに至るまで)、久しく住して隠没せざるようにyatheyaṃ nāntardhīyeta)。

§13 が、本経でもっとも激しい比較の一つです。

般若波羅蜜を除いて、わが説いた法のすべてを受持しながら、 また失い、捨て、忘れたとしても ── それだけでは、汝はわれに背いたことにならない

しかし 般若波羅蜜に相応する一句、あるいは句の一部padaṃ vā padasāmantakaṃ vā)を失い、捨て、忘れたならば ── それだけで、汝はわれに背いた者となる

**「一切の法」と「一句の一部」が秤にかけられ、後者が重い。**さらに ── 般若波羅蜜を失う者は、如来を恭敬せず・尊重せず・敬わず・供養せず・崇めず・礼せざる者となる。三世の諸仏をも、そうしなかったことになる。

理由は一句です。

prajñāpāramitā ... mātā jananī janayitrī sarvajñatāyā āhārikā (般若波羅蜜は三世諸仏の母、生みの母、産みの母、一切智性を運び来たらすもの


十一の「べし」、そして十七(§15〜§16)

§15 で十一の動作が並びます。

udgrahītavyā     受持すべし
dhārayitavyā     護持すべし
vācayitavyā      読誦すべし
paryavāptavyā    通達すべし
pravartayitavyā  宣布すべし
deśayitavyā      演説すべし
upadeṣṭavyā      教示すべし
uddeṣṭavyā       示誦すべし
svādhyātavyā     諷誦すべし
likhitavyā       書写すべし
bhāvayitavyā     修習すべし

§16 で、この十一に六つが加わります ── satkartavyā(恭敬すべし)/gurukartavyā(尊重すべし)/mānayitavyā(敬うべし)/pūjayitavyā(供養すべし)/arcayitavyā(崇むべし)/apacāyitavyā(礼すべし)。十七。

そしてその条件が置かれます。

今、現に住したもう如来に対して、 利益を願い、愛し、敬い、善意をもち、快く住せしむるために なすべきこと・与うべきこと・思念すべきことと汝が思うところ ── まさしくそのように、この般若波羅蜜を

経巻に対する態度が、生きた師に対する態度と同一に置かれます。

そして §17 ──

もし阿難よ、われが汝にとって愛しく、意に適い、捨てられざる如来であるならば ── この般若波羅蜜が、汝にとって愛しく、意に適い、捨てられざるものとなれかし。 一句すら失われぬように。隠没せぬように。

§18 の要約が、それを一句に締めます。

yādṛśas tavāhaṃ śāstā, tādṛśī te prajñāpāramitā śāstāわれが汝の師であるごとく、そのごとくに般若波羅蜜が汝の師である


母、二度(§14・§21)

mātā jananī janayitrī が本章に二度現れます。

誰の母か
§14三世諸仏の母
§21菩薩たちの母

そして §43 で、魔が父母を喪った者に喩えられます。

菩薩が般若波羅蜜に行ずるとき、波旬は最上の憂いの箭に貫かれる あたかも人が、父母の亡くなりしとき、最上の憂いの箭に貫かれるがごとく

**諸仏の母が現前するとき、魔は父母を喪った者のように嘆く。**譬喩の選びかたが、章の前半と正確に呼応しています。


阿難よ、声聞の務めとは(§23〜§25)

付嘱の相手が阿難であることが、ここで効いてきます。

汝が声聞乗の人々に声聞地の法を説き、 その説法によって三千大千世界の一切衆生が阿羅漢果を証得したとしても ── それでもなお、わが声聞としての務めを果たしたことにはならない

しかし、菩薩に般若波羅蜜に相応する法をただ一つでも説き示すならば ── それによって、われは汝に満足させられる

そして福徳が三段で積まれ、時間が刻まれていきます。

ekadivasam api          一日でも      → tiṣṭhatu(措け)
purobhaktam api         午前でも      → tiṣṭhatu
ekanālikām api          一ナーリカーでも → tiṣṭhatu
muhūrtam api            一瞬時でも     → tiṣṭhatu
ekalavam api            一ラヴァでも   → tiṣṭhatu
ekakṣaṇalavam api       一刹那の間でも

**tiṣṭhatu(措け)を挟んで、単位が六度縮んでいく。**縮むほど福徳は大きくなる ── 他の菩薩に、ただ一刹那のあいだでも般若波羅蜜相応の法を説く菩薩は、それよりもなお遥かに多くの福徳を生ずる。

そして §25 ── asthānam etat anavakāśaḥ(そのような処は無く、余地も無い)。退転はありえない。


見えることと、見えないこと(§26〜§28)

章の蝶番です。

§26 で世尊が神変を現じ、四衆と八部衆のすべてが**阿閦如来を見る。**比丘僧に囲まれ、菩薩衆を前に立て、海に喩えらるる甚深にして動ぜざる会衆において法を説きたもう姿。そして阿羅漢たちの十六の形容が続きます。

§27 で、世尊がその神変を収める。

もはや阿閦如来は見えない。 かの菩薩たちも、大声聞たちも、かの仏国土も、 眼の見えるところに来ないna cakṣuṣa ābhāsam āgacchanti

§28 で、その事実がそのまま一切法の在りように重ねられます。

かくのごとく阿難よ、一切法は眼の見えるところにも来ない。 法は法の見えるところに来ない。法は法を見ない。法は法を知らない。

理由が四段。

ajānakā apaśyakāḥ, na kāryasamarthāḥ     知る者なく、見る者なく、はたらきをなしえない
nirīhakā ... ākāśanirīhakatayā           動かず、把えがたい ── 虚空の動かざるがごとく
acintyā ... māyāpuruṣopamāḥ              不可思議なり ── 幻の人に喩えらるるがゆえに
avedakā ... asadbhāvatām upādāya         感受する者なし ── 実有ならざることによって

第二十六章 §22 の māyāpuruṣa(幻の人)が、ここでは一切法そのものの喩えとして戻ります。

**神変が消えたことを、消えたまま教えに変える。**見せてから収め、収めたことを説く ── この順序が本章でいちばん巧みな運びです。


十一の最上語、二度(§30・§32)

第二十七章 §31 では「住」について十一語が並びました。本章では「学び」について並びます。

一度目(§30)── この学びは、一切の学びのうち最上……無等等と称される。そして五つの句が加わります。

sarvalokahitāvahā     一切世間に利益をもたらし
sarvalokasukhāvahā    一切世間に安楽をもたらし
anāthānāṃ nāthakarī   依なき者の依となし
buddhānujñātā         諸仏の許したまえるところ
buddhapraśastā        諸仏の讃えたまえるところ

二度目(§32)── 三世にあるかぎりの一切の学びのうち、この般若波羅蜜の学びこそが最上……無等等。

そのあいだに §31 の足の親指が挟まります。

この学びに住して、如来たちは この三千大千世界を、ただ一つの足の親指をもって持ち上げ、また置くであろう しかも諸仏に**「持ち上げた」とも「置いた」とも思いはない**


文字でありながら、文字ではない(§34)

§12 で「文字の連なりに至るまで」付嘱され、§15 で「明晰なる字・句・文をもって受持すべし」と説かれた、その同じ般若波羅蜜が ──

名身・句身・文身は、量に縛られているpramāṇabaddhāḥしかしこの般若波羅蜜は、量に縛られていない ── 名身・句身・文身が般若波羅蜜なのではないから

**書写し伝持すべきものでありながら、その文字ではない。**付嘱の章が、その両面を並べて置いています。


三世に、われを加えて四(§36)

過去・未来・現在の諸仏は、まさにこの般若波羅蜜から顕現した/するであろう/しつつある。しかもこの般若波羅蜜は尽きず、尽き果てない。

そして四度目 ──

aham apy ānanda etarhi tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥわれもまた、今、如来・応供・正等覚であるわれの顕現もまた、まさにこの般若波羅蜜から

**三世で閉じずに、自らを四番目として加える。**本経で世尊が自分を三世諸仏の列に並べて数える、数少ない箇所です。


無尽より引き出す(§37〜§40)

須菩提が心に思う ── **「甚深なる処を如来は説きたもうた。これを問おう」**と。そして問う ── 般若波羅蜜は無尽なりや。

答えは二つの根拠 ── 虚空の無尽なるがゆえに、一切法の無生なるがゆえに。

そして「いかにして引き出す(abhinirhartavya)べきか」が、二段の無尽で答えられます。

五蘊の無尽(§38)── 色・受・想・行・識の無尽性によって。

十二支の無尽(§39)── 無明・行・識・名色・六処・触・受・愛・取・有・生・老死・愁悲苦憂悩の無尽性によって。

そして §40 の三つの断案。

これが菩薩の、二辺を離れたる縁起の観察である かく観察して、縁起を **anādyantamadhya(初めも終わりも中間もなきもの)**として観る

これこそ、菩提道場に坐したる菩薩の不共の法āveṇiko dharmaḥ) かく観察する菩薩にとって、縁起はそのまま一切智智の獲得となる この無尽の引き出しによって観察する者は、声聞地にも独覚地にも住さず、一切智性に住する

「縁起の観察」が菩薩の不共法とされるのが、この段の要です。


退転の分かれ目(§41)

そして §40 の直後に、退転の理由が置かれます。

退転する菩薩は、これらの作意とこの方便善巧に依らなかったために知らないのである ── いかにして無尽の引き出しによって般若波羅蜜を引き出すべきか、 いかにして無尽の引き出しによって縁起を観察すべきか

退転した者・しつつある者・するであろう者は、すべてこの方便善巧に依らなかったがゆえに。 退転しなかった者・していない者・しないであろう者は、すべてこの般若波羅蜜に依ったがゆえに。

第二十五章 §15 で「方便善巧とは何か ── すなわちこの般若波羅蜜そのもの」と説かれた語が、ここで分岐点として置かれます。


魔は一人か(§44〜§45)

須菩提が問う ── 一人の波旬か、多くの波旬か、それとも三千大千世界の一切の波旬が悉くか。

答え ── **一切の波旬が悉く。**そして一句が加わります。

svakasvakeṣv āsaneṣu na ramanteおのおのの座に、安んじられなくなる

理由 ── 天・人・阿修羅を含む世間が、この菩薩を捉える隙を得ず、足がかりを得ないavatāraṃ na labhate grahaṇāya, gādhaṃ na labhate)。

**avatāraṃ labhate(隙を得る)は、第二十四章 §3〜§8 で六度反復された句です。**そこでは魔が隙を得た。**ここでは得られない。**そして gādha(足がかり・浅瀬)が新たに加わります。


章の結び ── 名前一つで(§49)

弾指の間ほどでも発心する者の徳が数え上げられ、そして章は譬喩ひとつで閉じます。

あたかも、いま阿閦如来のもとに梵行を修する gandhahastin(香象)菩薩のように

第二十七章 §16・§18 の宝幢菩薩・尸棄菩薩に続いて、阿閦仏国の菩薩がまた挙げられ、今度は譬喩の位置に置かれます。§26 で阿閦如来が実際に見られたことと合わせて、本章は阿閦仏国に触れて始まり、触れて終わる。

華で始まった章が、名前で閉じます。


§1 六百の比丘、華を散じて誓う 〈V. 226〉

atha khalu tasmin samaye ‘nyataro devaputras trāyastriṃśair devaputraiḥ sārdhaṃ māndāravāṇi mahāmāndāravāṇi ca puṣpāṇi gṛhītvā yena bhagavāṃs tena upasaṃkrāntaḥ ||

ṣaṣṭhaṃ śataṃ ca bhikṣūṇāṃ tasminn eva samaye tasyām eva parṣadi saṃnipatitaṃ saṃniṣaṇṇaṃ ca abhūt ||

te utthāya āsanebhya ekāṃsāny uttarāsaṅgāni kṛtvā dakṣiṇāni jānumaṇḍalāni pṛthivyāṃ pratiṣṭhāpya yena bhagavāṃs tena añjaliṃ praṇamayām āsuḥ ||

teṣāṃ bhikṣūṇāṃ buddhānubhāvena te ‘ñjalipragrahā māndāravamahāmāndāravāṇāṃ puṣpāṇāṃ paripūrṇā abhūvan ||

te tair māndāravair mahāmāndāravaiś ca puṣpais tathāgatam arhantaṃ samyaksaṃbuddham   avākiran,   abhyavākiran,   abhiprākiran, evaṃ ca vācam abhāṣanta ——

vayaṃ bhagavan asyāṃ prajñāpāramitāyāṃ cariṣyāmaḥ | vayaṃ bhagavan anena anuttareṇa prajñāpāramitāvihāreṇa vihariṣyāma iti ||


§2 微笑と光 〈V. 226〉

atha khalu bhagavāṃs tasyāṃ velāyāṃ smitaṃ prādurakarot ||

dharmatā khalu punar eṣāṃ buddhānāṃ bhagavatām —— yadā smitaṃ prāduṣkurvanti, atha tadā nānāvarṇā anekavarṇā raśmayo bhagavato mukhadvārān niścaranti ——

tad yathā   nīla-   pīta-   lohita-   avadāta-   māñjiṣṭha-   sphaṭika-   rajata-   suvarṇavarṇāḥ ||

te niścarya anantāparyantān lokadhātūn ābhayā avabhāsya yāvad brahmalokam abhyudgamya punar eva pratyudāvṛtya bhagavantaṃ triḥ pradakṣiṇīkṛtya bhagavato mūrdhany antardhīyante ||


§3 阿難の問い 〈V. 226〉

atha khalv āyuṣmān ānanda utthāya āsanād ekāṃsam uttarāsaṅgaṃ kṛtvā dakṣiṇaṃ jānumaṇḍalaṃ pṛthivyāṃ pratiṣṭhāpya yena bhagavāṃs tena añjaliṃ praṇamayya bhagavantam etad avocat ——

na ahetukaṃ na apratyayaṃ tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ smitaṃ prāduṣkurvanti | ko bhagavan hetuḥ, kaḥ pratyayaḥ smitasya prāduṣkaraṇāya? ||


§4 授記 ── 星喩劫、散華と名づくる如来 〈V. 226〉

evam ukte bhagavān āyuṣmantam ānandam etad avocat ——

idam ānanda bhikṣūṇāṃ ṣaṣṭhaṃ śatam anāgate ‘dhvani tārakopame kalpe anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbhotsyate, abhisaṃbudhya ca sattvebhyo dharmaṃ deśayiṣyati ||

sarve ca ekanāmāno bhaviṣyanti yad uta avakīrṇakusumanāmānaḥ | tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ śāstāro loke bhaviṣyanti ||

teṣāṃ khalu punar ānanda avakīrṇakusumanāmnāṃ tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ sarveṣāṃ samaḥ śrāvakasaṃgho bhaviṣyati ||

sarveṣāṃ ca teṣām avakīrṇakusumanāmnāṃ tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ samam eva āyuḥpramāṇaṃ bhaviṣyati viṃśatikalpasahasrāṇi ||

sarveṣām eva ca ekaikasya vaistārikaṃ pravacanaṃ bhaviṣyati pṛthuvaipulyaprāptaṃ devamanuṣyeṣu ||

sarveṣām eva ca saddharmaḥ samaṃ sthāsyati, viṃśatim eva kalpasahasrāṇy ekaikasya ||


§5 五色の華の雨 〈V. 226〉

sarve ca te yato yata eva grāmanagaranigamajanapadarāṣṭrarājadhānīto ‘bhiniṣkramiṣyanti, abhiniṣkramya yatra yatra dharmacakraṃ pravartayiṣyanti, pravartya ca yatra yatra ca vihariṣyanti, yato yataś ca yatra yatraiva ca pravekṣanti, yena yena ca yato yata eva ca abhiniṣkramiṣyanti,

tatas tatas tatra tatra teṣāṃ praviśatām abhiniṣkrāmatāṃ viharatāṃ ca pañcavarṇikānāṃ puṣpāṇāṃ puṣpavarṣāḥ pravartiṣyante ||


§6 最上の住、如来の住 〈V. 226–227〉

tasmāt tarhi ānanda bodhisattvair mahāsattvair uttamena vihāreṇa vihartukāmaiḥ prajñāpāramitāvihāreṇa vihartavyam ||

tathāgatavihāreṇa ānanda vihartukāmaiḥ prajñāpāramitāvihāreṇa vihartavyam ||


§7 どこから来るか ── 人間界と兜率天 〈V. 227〉

ye hi kecid ānanda bodhisattvā mahāsattvāḥ prajñāpāramitāyāṃ cariṣyanti, niṣṭhā tatra gantavyā —— manuṣyebhya evaite cyutā bhaviṣyanti |

te iha upapannās tuṣitebhya eva vā devanikāyebhyaś cyutā bhaviṣyanti manuṣyeṣv eva upapannāḥ ||

tat kasya hetoḥ? tathā hi manuṣyeṣu tuṣiteṣu ca deveṣu iyaṃ prajñāpāramitā vistareṇa pracariṣyatīti ||


§8 如来に見られたる者 〈V. 227〉

tathāgatāvalokitāḥ khalu punar ānanda te bodhisattvā mahāsattvā veditavyāḥ, ya iha prajñāpāramitāyāṃ cariṣyanti, ya imāṃ prajñāpāramitām   udgrahīṣyanti,   dhārayiṣyanti,   vācayiṣyanti,   paryavāpsyanti,   pravartayiṣyanti,   deśayiṣyanti,   upadekṣyanti,   uddekṣyanti,   svādhyāsyanti,   antaśo likhiṣyanti,

udgṛhya dhārayitvā vācayitvā paryavāpya pravartya deśayitvā upadiśya uddiśya svādhyāyya antaśo likhitvā bodhisattvān mahāsattvān   avavadiṣyanti,   anuśāsiṣyanti,   saṃdarśayiṣyanti,   samādāpayiṣyanti,   samuttejayiṣyanti,   saṃpraharṣayiṣyanti ||


§9 善根はいずこに植えられたか 〈V. 227〉

avaropitakuśalamūlās te ānanda bodhisattvā mahāsattvā veditavyās tathāgateṣv arhatsu samyaksaṃbuddheṣu ||

na kevalaṃ śrāvakapratyekabuddhānām antike taiḥ kuśalamūlāny avaropitāni iha prajñāpāramitāyāṃ śikṣitum |

niḥsaṃśayaṃ khalu punar ānanda tathāgateṣv arhatsu samyaksaṃbuddheṣu taiḥ kuśalamūlāny avaropitāni bodhisattvair mahāsattvaiḥ, ya iha prajñāpāramitāyāṃ śikṣante, na ca utrāsam āpadyante ||


§10 二つの決着 ── 面前にありし者、功を積みし者 〈V. 227〉

ye ca ānanda enāṃ prajñāpāramitām udgrahīṣyanti dhārayiṣyanti vācayiṣyanti paryavāpsyanti pravartayiṣyanti deśayiṣyanti upadekṣyanti uddekṣyanti svādhyāsyanti likhiṣyanti ca, arthataś ca dharmataś ca nayataś ca anugamiṣyanti,

niṣṭhā ānanda tatra gantavyā —— saṃmukhībhūtās te abhūvan bodhisattvā mahāsattvās tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānām iti ||

ye ca enāṃ prajñāpāramitāṃ   na pratikrośanti,   na prativahanti,   na pratikopayanti,   na pratisaṃharanti,   na pratiṣedhayanti,   na pratikṣipanti,   na pratibādhitavyāṃ maṃsyante,

te ‘py ānanda bodhisattvā mahāsattvāḥ pūrvajinakṛtādhikārā veditavyāḥ ||


§11 知恩の者たるべし 〈V. 227〉

kiṃ ca api ānanda bodhisattvena mahāsattvena tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānām antike kuśalamūlam avaropitam, evaṃ hi tan na śrāvakapratyekabuddhatvāya dāsyati vipākam, sacet bodhisattvo mahāsattvo ‘nuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau na visaṃvādayiṣyati praṇidhānam ||

api tu khalu punar ānanda prāyeṇa tena bodhisattvena mahāsattvena kṛtajñena bhavitavyaṃ prajñāpāramitāyāṃ caritavatā ||


§12 付嘱 ── われは汝に付嘱し、重ねて付嘱す 〈V. 227〉

tasmāt tarhi te ānanda parīndāmi anuparīndāmi imāṃ prajñāpāramitāṃ bhūyasyā mātrayā akṣarasaṃnipātād   udgrahaṇāya   dhāraṇāya   vācanāya   paryavāptaye   pravartanāya   cirasthitaye yatheyaṃ na antardhīyeta ||


§13 何が過ちか ── 一切と、一句 〈V. 227–228〉

sacet tvam ānanda yo mayā te dharmo deśitaḥ sākṣāt sthāpayitvā prajñāpāramitām, tāṃ sarvāṃ dharmadeśanām udgṛhya punar eva vipraṇāśayeḥ, punar eva utsṛjeḥ, vismārayeḥ, na me tvam ānanda etāvatā aparāddhaḥ syāḥ ||

yat khalu punas tvam ānanda prajñāpāramitāpratisaṃyuktaṃ padaṃ vā padasāmantakaṃ vā nāśayeḥ, utsṛjeḥ, vismārayeḥ, tāvatā tvam ānanda mama aparāddhaḥ syāḥ, na ca me tvaṃ cittam ārādhayeḥ ||

sacet punas tvam ānanda prajñāpāramitām udgṛhya punar eva nāśayeḥ, punar eva utsṛjeḥ, vismārayeḥ, na tvayā ahaṃ satkṛto gurukṛtaḥ syām, na mānito na pūjito na arcito na apacāyitaḥ syām ||

ye ‘pi te ānanda atītānāgatapratyutpannā buddhā bhagavantaḥ, te ‘pi tvayā ānanda na satkṛtā na gurukṛtā na mānitā na pūjitā na arcitā na apacāyitā bhavanti ||

sacet punas tvam ānanda prajñāpāramitām udgṛhya punar eva nāśayeḥ, punar eva utsṛjeḥ, vismārayeḥ, tāvatā tvam ānanda mama aparāddhaḥ syāḥ, na ca me tvaṃ cittam ārādhayeḥ ||


§14 母、生みの母、産みの母 〈V. 228〉

tat kasya hetoḥ? uktam etad ānanda tathāgatena ——

prajñāpāramitā atītānāgatapratyutpannānāṃ tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ   mātā   jananī   janayitrī sarvajñatāyā āhārikā iti ||

tasmāt tarhi ānanda parīndāmi anuparīndāmi te imāṃ prajñāpāramitām, yatheyaṃ na antardhīyeta ||


§15 十一の「べし」── 法身なるがゆえに 〈V. 228〉

  udgrahītavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   dhārayitavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   vācayitavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   paryavāptavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   pravartayitavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   deśayitavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   upadeṣṭavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   uddeṣṭavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   svādhyātavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   likhitavyā iyam ānanda prajñāpāramitā,   bhāvayitavyā iyam ānanda prajñāpāramitā ||

sumanasikṛtā ca sudhṛtā ca suparyavāptā ca supravartitā ca tvayā ānanda iyaṃ prajñāpāramitā kartavyā ||

suparivyaktena akṣarapadavyañjanena suniruktā ca udgrahītavyā ||

tat kasya hetoḥ? atītānāgatapratyutpannānāṃ hi ānanda tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ dharmakāyatā iti tāṃ dharmatāṃ pramāṇīkṛtya ||


§16 現前の如来に対するがごとく 〈V. 228〉

yathā tat tvam ānanda etarhi me tathāgatasya tiṣṭhato dhriyamāṇasya yāpayato   hitaiṣitayā   premato vā   gauravato vā   kalyāṇato vā   sparśavihārato vā kartavyaṃ vā dātavyaṃ vā samanvāhartavyaṃ vā manyase, tathaiva tvayā ānanda iyaṃ prajñāpāramitā   udgrahītavyā,   dhārayitavyā,   vācayitavyā,   paryavāptavyā,   pravartayitavyā,   deśayitavyā,   upadeṣṭavyā,   uddeṣṭavyā,   svādhyātavyā,   likhitavyā,   bhāvayitavyā,   satkartavyā,   gurukartavyā,   mānayitavyā,   pūjayitavyā,   arcayitavyā,   apacāyitavyā, tayā hitaiṣitayā tena premṇā tena gauraveṇa tayā guṇavattayā ||

evaṃ tvayā ānanda ahaṃ pūjito bhavāmi, te ca bodhisattvā mahāsattvāḥ | atītānāgatapratyutpannānāṃ ca buddhānāṃ bhagavatām antike prema ca prasādaś ca gauravaṃ ca utpāditaṃ bhavati ||


§17 もしわれが汝にとって愛しくば 〈V. 228〉

yadi te ānanda ahaṃ priyo manaāpo ‘parityaktas tathāgataḥ, tatas te ānanda iyaṃ prajñāpāramitā priyā manaāpā aparityajanīyā bhavatu, yathā te ekapadam api na praṇaśyet, yathā na antardhīyeta ||


§18 要約 ── 般若波羅蜜が汝の師である 〈V. 228〉

bahv api te ānanda ahaṃ bhāṣeyaṃ prajñāpāramitāyāḥ parīndanām ārabhya   kalpaṃ vā   kalpāvaśeṣaṃ vā   kalpaśataṃ vā   kalpasahasraṃ vā   kalpaśatasahasraṃ vā   kalpakoṭīṃ vā   kalpakoṭīśataṃ vā   kalpakoṭīsahasraṃ vā   kalpakoṭīśatasahasraṃ vā   tato vā upari ||

saṃkṣepeṇa ānanda yādṛśas tava ahaṃ śāstā, tādṛśī te prajñāpāramitā śāstā ||

yādṛśās te atītānāgatapratyutpannā buddhā bhagavantaḥ sadevamānuṣāsurasya lokasya śāstāraḥ, tādṛśī prajñāpāramitā sadevamānuṣāsurasya lokasya śāstā ||

tasmāt tarhi ānanda aparimāṇā prajñāpāramitā | aparimāṇayā parīndanayā prajñāpāramitāṃ te parīndāmi anuparīndāmi sadevamānuṣāsurasya lokasya hitāya sukhāya ||


§19 教誡 〈V. 228〉

yasya ānanda   tathāgato na parityaktaḥ,   dharmo na parityaktaḥ,   saṃgho na parityaktaḥ,   atītānāgatapratyutpannānāṃ buddhānāṃ bhagavatāṃ   bodhir na parityaktā, tasya prajñāpāramitā aparityaktā bhavatu ||

iyam asmākam anuśāsanī ||


§20 菩提の摂取 ── 壊れつつあるものを 〈V. 228–229〉

yo ‘pi kaścid ānanda enāṃ prajñāpāramitām udgṛhṇīyād dhārayet paryavāpnuyād vācayet pravartayed deśayed upadiśed uddiśet svādhyāyed likhed bhāvayet, atītānāgatapratyutpannānāṃ buddhānāṃ bhagavatāṃ tena bodhir anuparigṛhītā bhavet ||

yo hi kaścid ānanda enāṃ prajñāpāramitāṃ pralujyamānām anuparigṛhṇīte, atītānāgatapratyutpannānāṃ buddhānāṃ bhagavatāṃ tena bodhir anuparigṛhītā bhavati ||

tat kasya hetoḥ? prajñāpāramitānirjātā hi ānanda buddhānāṃ bhagavatāṃ bodhiḥ ||

ye ‘pi te ānanda abhūvann atīte ‘dhvani tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ, teṣām apy ānanda buddhānāṃ bhagavatāṃ prajñāpāramitānirjātaiva anuttarā samyaksaṃbodhir abhūt ||

te ‘pi te ānanda anāgate ‘dhvani bhaviṣyanti tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ, teṣām apy ānanda buddhānāṃ bhagavatāṃ prajñāpāramitānirjātaiva anuttarā samyaksaṃbodhir bhaviṣyati ||

ye ‘pi te ānanda aprameyeṣv asaṃkhyeyeṣu lokadhātuṣu tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhā etarhi tiṣṭhanti dhriyante yāpayanti, teṣām apy ānanda buddhānāṃ bhagavatāṃ prajñāpāramitānirjātaiva anuttarā samyaksaṃbodhiḥ ||


§21 菩薩たちの母 ── 二度目、三度目の付嘱 〈V. 229〉

tasmāt tarhi ānanda bodhisattvena mahāsattvena anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhukāmena ṣaṭsu pāramitāsu śikṣitukāmena iyam eva prajñāpāramitā śrotavyā udgrahītavyā dhārayitavyā vācayitavyā paryavāptavyā pravartayitavyā deśayitavyā upadeṣṭavyā uddeṣṭavyā svādhyātavyā likhitavyā ||

ihaiva prajñāpāramitāyāṃ śikṣitavyaṃ yogam āpattavyam ||

tat kasya hetoḥ? eṣā hi ānanda prajñāpāramitā bodhisattvānāṃ mahāsattvānāṃ mātā jananī janayitrī ||

ye ‘pi kecid ānanda bodhisattvā mahāsattvāḥ ṣaṭsu pāramitāsu śikṣitvā niryātāḥ, niryāsyanti, niryānti ca anuttarāyāṃ samyaksaṃbodhau, sarve te ānanda prajñāpāramitām āgamya ṣaṭsu pāramitāsu śikṣitāḥ | te ‘pi sarve enām eva prajñāpāramitām āgamya ṣaṭsu pāramitāsu nirjātāḥ ||

tat kasya hetoḥ? prajñāpāramitānirjātā hi ānanda sarvāḥ pāramitā āhārikā bhavanty anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ ||

tasmāt tarhi ānanda bhūyasyā mātrayā enāṃ prajñāpāramitāṃ dvitīyakam api tṛtīyakam api parīndāmi anuparīndāmi te, yatheyaṃ na antardhīyeta ||


§22 無尽の法蔵 〈V. 229〉

eṣā hi ānanda tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānām akṣayo dharmakoṣaḥ, yad uta prajñāpāramitā ||

tat kasya hetoḥ? yo hi ānanda atīte ‘dhvani anavarāgre saṃsāre sattvānāṃ buddhair bhagavadbhir dharmo deśitaḥ, sarvaḥ sa ita eva dharmakoṣāt, yad uta prajñāpāramitātaḥ ||

ye ‘pi te ānanda anāgate ‘dhvani buddhā bhagavanto ‘parimite saṃsāre ‘nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhya sattvānāṃ dharmaṃ deśayiṣyanti, te ‘pi buddhā bhagavanta ita eva dharmakoṣāt, yad uta prajñāpāramitātaḥ ||

ye ‘pi te ānanda etarhi aprameyeṣv asaṃkhyeyeṣu lokadhātuṣu buddhā bhagavantas tiṣṭhanti dhriyante yāpayanti, dharmaṃ ca deśayanti, teṣām apy ānanda buddhānāṃ bhagavatām ita eva dharmakoṣāt prabhāvanā bhavati, yad uta prajñāpāramitātaḥ ||

tasmāt tarhi ānanda akṣaya eṣa dharmakoṣo yad uta prajñāpāramitākoṣaḥ ||


§23 阿難よ、声聞の務めとは 〈V. 229〉

sacet tvam ānanda śrāvakayānī śrāvakayānikānāṃ pudgalānāṃ śrāvakabhūmau dharmaṃ deśayes, tasyāṃ ca dharmadeśanāyāṃ ye trisāhasramahāsāhasre lokadhātau sattvās te sarve arhattvaṃ sākṣāt kuryuḥ,

tathāpi tvayā me śrāvakeṇa dharmacakrapravartanānupravartanato dharmaṃ deśayatā śrāvakakṛtyaṃ na kṛtaṃ syāt ||

sacet punas tvam ānanda bodhisattvasya mahāsattvasya ekam api prajñāpāramitāpratisaṃyuktaṃ dharmaṃ deśayeḥ saṃprakāśayeḥ, evam ahaṃ tvayā śrāvakeṇa dharmacakrapravartanānuvartanato dharmaṃ deśayatā ārādhitaḥ syām |

na tu tayā paurvikayā dharmadeśanayā, yayā te trisāhasramahāsāhasre lokadhātau sarvasattvā arhattvaṃ prāpitāḥ ||


§24 福徳の階梯 ── 時間の刻み 〈V. 229〉

teṣāṃ ca arhatāṃ   yad dānamayaṃ puṇyakriyāvastu,   śīlamayaṃ puṇyakriyāvastu,   bhāvanāmayaṃ puṇyakriyāvastu, tat kiṃ manyase ānanda api nu sa bahu puṇyaskandhaḥ? ||

ānanda āha —— bahu bhagavan, bahu sugata ||

bhagavān āha ——

tato ‘pi sa ānanda śrāvakayānikaḥ pudgalo bahutaraṃ puṇyaṃ prasavati, yo bodhisattvānāṃ mahāsattvānāṃ prajñāpāramitāpratisaṃyuktaṃ dharmaṃ deśayati ||

ato ‘pi sa ānanda bahutaraṃ puṇyaṃ prasavati, yo bodhisattvo mahāsattvo ‘parasya bodhisattvasya mahāsattvasya prajñāpāramitāpratisaṃyuktaṃ dharmaṃ deśayati ||

  antaśa ekadivasam api |   tiṣṭhatv ānanda ekadivasam, antaśaḥ purobhaktam api |   tiṣṭhatv ānanda purobhaktam |   antaśa ekanālikām api ekanālikāntaram api vā |   tiṣṭhatv ānanda ekanālikāntaram, antaśo muhūrtam api |   tiṣṭhatv ānanda muhūrtam, antaśa ekalavam api |   tiṣṭhatv ānanda ekalavam, antaśa ekakṣaṇasaṃnipātam api ||

yo hy ānanda bodhisattvo mahāsattvo ‘parasya bodhisattvasya mahāsattvasya ekakṣaṇalavam api prajñāpāramitāpratisaṃyuktaṃ dharmaṃ deśayati, ayaṃ tato ‘tibahutaraṃ puṇyaṃ prasavati ||

idaṃ hy ānanda tasya bodhisattvasya mahāsattvasya dharmadānaṃ sarvaśrāvakapratyekabuddhayānikānāṃ pudgalānāṃ kuśalamūlāny abhibhavati ||


§25 退転する処は無い 〈V. 229〉

evam ānanda kuśalamūlasamanvāgato bodhisattvo mahāsattva evam etat kuśalamūlaṃ samanvāharann asthānam etad ānanda anavakāśo yat sa bodhisattvo mahāsattvo vivarteta anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ | na etat sthānaṃ vidyate ||


§26 神変 ── 阿閦如来を見る 〈V. 229–230〉

atha khalu bhagavāṃs tasyāṃ velāyāṃ tathārūpam ṛddhyabhisaṃskāram abhisaṃskṛtavān, yathārūpeṇa ṛddhyabhisaṃskṛtena tāś catasraḥ parṣado   bhikṣu-   bhikṣuṇy-   upāsaka-   upāsikā- devanāgayakṣagandharvāsuragaruḍakinnaramahoragā manuṣyāmanuṣyā vā,

sarve te buddhānubhāvena akṣobhyaṃ tathāgatam arhantaṃ samyaksaṃbuddhaṃ paśyanti sma   bhikṣusaṃghaparivṛtaṃ   bodhisattvagaṇapuraskṛtaṃ   dharmaṃ deśayantaṃ   sāgaropamāyāṃ gambhīrāyām akṣobhyāyāṃ parṣadi,

bodhisattvair mahāsattvair acintyaguṇasamanvāgataiḥ parivṛtaṃ puraskṛtaṃ, sarvaiś ca arhadbhiḥ   kṣīṇāsravaiḥ,   niḥkleśaiḥ,   vaśībhūtaiḥ,   suvimuktacittaiḥ,   suvimuktaprajñaiḥ,   ājāneyaiḥ,   mahānāgaiḥ,   kṛtakṛtyaiḥ,   kṛtakaraṇīyaiḥ,   apahṛtabhāraiḥ,   anuprāptasvakārthaiḥ,   parikṣīṇabhavasaṃyojanaiḥ,   samyagājñāsuvimuktacittaiḥ,   sarvacetovaśiparamapāramiprāptaiḥ ||


§27 神変の収束 〈V. 230〉

atha khalu bhagavāṃs tam ṛddhyabhisaṃskāraṃ punar eva pratisaṃharati sma ||

pratisaṃhṛte ca bhagavatā tasminn ṛddhyabhisaṃskāre na bhūyaḥ sa bhagavān akṣobhyas tathāgato ‘rhan samyaksaṃbuddhaḥ saṃdṛśyate sma ||

te ca sarve bodhisattvā mahāsattvāḥ, te ca mahāśrāvakāḥ, tac ca buddhakṣetraṃ tāsāṃ catasṛṇāṃ parṣadāṃ gandharvāsuragaruḍakinnaramahoragāṇāṃ manuṣyāmanuṣyāṇāṃ ca na cakṣuṣa ābhāsaṃ bhūya āgacchanti sma ||

tat kasya hetoḥ? pratisaṃhṛto hi tathāgatena arhatā samyaksaṃbuddhena sa ṛddhyabhisaṃskāraḥ | tena te sarve sarveṣāṃ teṣāṃ na bhūyaś cakṣuṣa ābhāsam āgacchanti sma ||


§28 一切法は眼の見えるところに来ない 〈V. 230〉

atha khalu bhagavān āyuṣmantam ānandam āmantrayate sma ——

evam ānanda sarvadharmā na cakṣuṣo ‘py ābhāsam āgacchanti, na dharmā dharmāṇām ābhāsam āgacchanti, na dharmā dharmān paśyanti, na dharmā dharmān jānanti ||

tat kasya hetoḥ? sarvadharmā hi ānanda ajānakā apaśyakāḥ, na kāryasamarthāḥ ||

tat kasya hetoḥ? nirīhakā hi ānanda sarvadharmā agrāhyā ākāśanirīhakatayā | acintyā hy ānanda sarvadharmā māyāpuruṣopamāḥ | avedakā hy ānanda sarvadharmā asadbhāvatām upādāya ||


§29 かく行じ、かく学ぶ 〈V. 230〉

evaṃ caranta ānanda bodhisattvā mahāsattvāś caranti prajñāpāramitāyām | na kaṃcid dharmam abhiniviśante ||

evaṃ śikṣamāṇā ānanda bodhisattvā mahāsattvāḥ śikṣante prajñāpāramitāyām ||

sarvaśikṣāparamapāramitāṃ mahābodhiṃ prāptukāmena bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāyāṃ śikṣitavyam ||


§30 十一の最上語 ── 一切の学びのうち 〈V. 230〉

tat kasya hetoḥ? eṣā hy ānanda śikṣā sarvaśikṣāṇām   agrā ākhyāyate,   śreṣṭhā ākhyāyate,   jyeṣṭhā ākhyāyate,   varā ākhyāyate,   pravarā ākhyāyate,   praṇītā ākhyāyate,   uttamā ākhyāyate,   anuttamā ākhyāyate,   niruttarā ākhyāyate,   asamā ākhyāyate,   asamasamā ākhyāyate,

  sarvalokahitāvahā,   sarvalokasukhāvahā,   anāthānāṃ nāthakarī,   buddhānujñātā,   buddhapraśastā ||


§31 足の親指 〈V. 230〉

asyām ānanda prajñāpāramitāyāṃ śikṣitvā atra śikṣāyāṃ sthitvā tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhā imaṃ trisāhasramahāsāhasraṃ lokadhātum ekena padāṅguṣṭhena utkṣipya punar eva nikṣipeyuḥ ||

na ca teṣāṃ buddhānāṃ bhagavatām evaṃ syāt —— utkṣipto vā ayaṃ trisāhasramahāsāhasro lokadhātuḥ, nikṣipto vā iti ||

tat kasya hetoḥ? aprameyāsaṃkhyeyaguṇasamanvāgatā hi prajñāpāramitā ||

asyām ānanda prajñāpāramitāśikṣāyāṃ śikṣitvā buddhā bhagavanto ‘tītānāgatapratyutpanneṣu dharmeṣv asaṅgatām anuprāptāḥ ||


§32 十一の最上語 ── 三世の一切の学びのうち 〈V. 230〉

yāvatya ānanda kāścic chikṣā atītānāgatapratyutpanne ‘dhvani, sarvāsāṃ tāsām ānanda śikṣāṇām iyam eva prajñāpāramitāśikṣā   agrā ākhyāyate,   śreṣṭhā ākhyāyate,   jyeṣṭhā ākhyāyate,   varā ākhyāyate,   pravarā ākhyāyate,   praṇītā ākhyāyate,   uttamā ākhyāyate,   anuttamā ākhyāyate,   niruttarā ākhyāyate,   asamā ākhyāyate,   asamasamā ākhyāyate ||


§33 無量・無尽・無辺 ── 虚空 〈V. 230–231〉

apramāṇā hy ānanda prajñāpāramitā | akṣayā hy ānanda prajñāpāramitā | aparyantā hy ānanda prajñāpāramitā ||

tat kasya hetoḥ? asattvād eva prajñāpāramitāyāḥ ||

ākāśasya hi sa ānanda pramāṇaṃ vā kṣayaṃ vā paryantaṃ vā grahītavyaṃ manyeta, yaḥ prajñāpāramitāyāḥ pramāṇaṃ vā kṣayaṃ vā paryantaṃ vā grahītavyaṃ manyeta ||

tat kasya hetoḥ? apramāṇā hy ānanda prajñāpāramitā | akṣayā hy ānanda prajñāpāramitā | aparyantā hy ānanda prajñāpāramitā ||

na mayā ānanda prajñāpāramitāyāḥ pramāṇaṃ vā kṣayo vā paryanto vā ākhyātaḥ ||


§34 名身・句身・文身は、般若波羅蜜にあらず 〈V. 231〉

nāmakāyapadakāyavyañjanakāyāḥ khalu punar ānanda pramāṇabaddhāḥ | na iyam ānanda prajñāpāramitā pramāṇabaddhā ||

tat kasya hetoḥ? na hy ānanda nāmakāyapadakāyavyañjanakāyāḥ prajñāpāramitā | na hi pramāṇavatī iyam ānanda prajñāpāramitā | aparimāṇā hy ānanda prajñāpāramitā ||


§35 なぜ量を説かざりしか 〈V. 231〉

ānanda āha —— kena punaḥ kāraṇena bhagavan bhagavatā prajñāpāramitāyāḥ pramāṇaṃ na ākhyātam? ||

bhagavān āha ——

akṣayatvād ānanda prajñāpāramitāyās tathāgataḥ pramāṇaṃ na nirdiśati ||

viviktatvād ānanda prajñāpāramitāyāḥ pramāṇaṃ tathāgatena na ākhyātam ||

na hy ānanda viviktasya dharmasya viviktatāpy upalabhyate, kutaḥ punar asya pramāṇaṃ bhaviṣyati? ||

evam ānanda prajñāpāramitā aprameyatvād apramāṇā aparimāṇā ||


§36 四度の「ここから」 〈V. 231〉

ye ‘pi te ānanda atīte ‘dhvany abhūvaṃs tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ, te ‘py ānanda ita eva prajñāpāramitātaḥ prabhāvitāḥ | na ca ānanda iyaṃ prajñāpāramitā kṣīṇā vā parikṣīṇā vā ||

ye ‘pi te ānanda anāgate ‘dhvani bhaviṣyanti tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhāḥ, te ‘py ānanda ita eva prajñāpāramitātaḥ prabhāvayiṣyante | na ca ānanda iyaṃ prajñāpāramitā kṣeṣyate vā parikṣeṣyate vā ||

ye ‘pi te ānanda etarhy aprameyeṣv asaṃkhyeyeṣu lokadhātuṣu tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhās tiṣṭhanti dhriyante yāpayanti, te ‘py ānanda ita eva prajñāpāramitātaḥ prabhāvyante | na ca iyam ānanda prajñāpāramitā kṣīyate vā parikṣīyate vā ||

aham apy ānanda etarhi tathāgato ‘rhan samyaksaṃbuddhaḥ | mama apy ānanda ita eva prajñāpāramitātaḥ prabhāvanā | na ca ānanda iyaṃ prajñāpāramitā kṣīyate vā parikṣīyate vā ||

tat kasya hetoḥ? ākāśaṃ hi sa ānanda kṣayayitavyaṃ manyeta, yaḥ prajñāpāramitāṃ kṣayayitavyāṃ manyeta ||

tasmāt tarhy ānanda akṣayeyaṃ prajñāpāramitā ||


§37 須菩提の問い ── 無尽なりや 〈V. 231〉

atha khalv āyuṣmataḥ subhūter etad abhavat ——

gambhīram idaṃ sthānaṃ tathāgatena bhāṣitam | yan nv ahaṃ tathāgataṃ pṛccheyam etat sthānam ||

atha khalv āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat —— akṣayā bhagavan prajñāpāramitā? ||

bhagavān āha —— akṣayā hi subhūte prajñāpāramitā yad uta ākāśākṣayatvāt sarvadharmānutpādataḥ ||


§38 五蘊の無尽より引き出す 〈V. 231〉

subhūtir āha —— kathaṃ bhagavan bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitā abhinirhartavyā? ||

bhagavān āha ——

  rūpākṣayatvena subhūte bodhisattvena mahāsattvena   prajñāpāramitā abhinirhartavyā |   evaṃ vedanākṣayatvena |   evaṃ saṃjñākṣayatvena |   evaṃ saṃskārākṣayatvena |   vijñānākṣayatvena subhūte bodhisattvena mahāsattvena   prajñāpāramitā abhinirhartavyā ||

evaṃ khalu subhūte bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitā abhinirhartavyā ||


§39 十二支の無尽より引き出す 〈V. 231–232〉

  avidyākṣayatvena subhūte bodhisattvena mahāsattvena   prajñāpāramitā abhinirhartavyā |   evaṃ saṃskārākṣayatvena,   vijñānākṣayatvena,   nāmarūpākṣayatvena,   ṣaḍāyatanākṣayatvena,   sparśākṣayatvena,   vedanākṣayatvena,   tṛṣṇākṣayatvena,   upādānākṣayatvena,   bhavākṣayatvena,   jātyakṣayatvena,   jarāmaraṇākṣayatvena,   śokaparidevaduḥkhadaurmanasyopāyāsākṣayatvena subhūte bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitā abhinirhartavyā ||


§40 二辺を離れたる縁起の観察 〈V. 232〉

iyaṃ subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya antadvayavivarjitā pratītyasamutpādavyavalokanā ||

evaṃ vyavalokayan subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ pratītyasamutpādam anādyantamadhyaṃ taṃ vyavalokayati ||

ayaṃ subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya āveṇiko dharmo bodhimaṇḍe niṣaṇṇasya, yad evaṃ pratītyasamutpādaṃ vyavalokayati ||

evaṃ vyavalokayataḥ subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya pratītyasamutpādaḥ sarvajñajñānapratilambho bhavati ||

yo hi kaścit subhūte bodhisattvo mahāsattvo anena akṣayābhinirhāreṇa prajñāpāramitāyāṃ caran pratītyasamutpādaṃ vyavalokayati, sa na śrāvakabhūmau vā pratyekabuddhabhūmau vā sthāsyati, api tu sthāsyati sarvajñatāyām ||


§41 退転の分かれ目 ── 方便善巧 〈V. 232〉

ye kecit subhūte bodhisattvā mahāsattvā vivartante ‘nuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ, sacet imān manasikārān idaṃ ca upāyakauśalyam anāgamya na jānanti ——

kathaṃ prajñāpāramitāyāṃ caratā bodhisattvena mahāsattvena akṣayābhinirhāreṇa prajñāpāramitā abhinirhartavyā, kathaṃ ca akṣayābhinirhāreṇa prajñāpāramitāyāṃ pratītyasamutpādo vyavalokayitavya iti ||

ye kecit subhūte bodhisattvā mahāsattvā vivṛttā vivartante vivartsyante ca anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ, sarve te idam upāyakauśalyam anāgamya vivṛttā vivartante vivartsyante ca ||

ye kecit subhūte bodhisattvā mahāsattvā na vivṛttā na vivartante na vivartsyante ca, sarve te imāṃ prajñāpāramitām āgamya na vivṛttā na vivartante na vivartsyante ca anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ ||

evaṃ prajñāpāramitāyāṃ caratā bodhisattvena mahāsattvena akṣayābhinirhāreṇa prajñāpāramitā abhinirhartavyā | evaṃ ca akṣayābhinirhāreṇa prajñāpāramitāyāṃ pratītyasamutpādo vyavalokayitavyaḥ ||


§42 観じられざるもの 〈V. 232〉

evaṃ khalu punaḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ pratītyasamutpādaṃ vyavalokayan   na kaṃcid dharmam ahetukam utpadyamānaṃ samanupaśyati,   na kaṃcid dharmaṃ   nityaṃ vā dhruvaṃ vā śāśvataṃ vā   avipariṇāmadharmakaṃ vā samanupaśyati,   na kaṃcid dharmaṃ kārakaṃ vā vedakaṃ vā samanupaśyati ||

iyaṃ subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya imāṃ prajñāpāramitām akṣayābhinirhāreṇa abhinirharato ‘syāṃ prajñāpāramitāyāṃ carataḥ pratītyasamutpādavyavalokanā ||

yasmin samaye subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitām akṣayābhinirhāreṇa abhinirharan pratītyasamutpādaṃ vyavalokayati, tasmin samaye subhūte bodhisattvo mahāsattvo   na rūpaṃ samanupaśyati,   na vedanāṃ, na saṃjñāṃ, na saṃskārān,   na vijñānaṃ samanupaśyati,   na avidyāṃ samanupaśyati,   evaṃ na saṃskārān, na vijñānaṃ, na nāmarūpaṃ,   na ṣaḍāyatanaṃ, na sparśaṃ, na vedanāṃ,   na tṛṣṇāṃ, na upādānaṃ, na bhavaṃ, na jātiṃ,   na jarāmaraṇaṃ,   na śokaparidevaduḥkhadaurmanasyopāyāsān   samanupaśyati ||

idaṃ buddhakṣetram iti na samanupaśyati, anyad buddhakṣetram iti na samanupaśyati | tam api dharmaṃ na samanupaśyati, yena dharmeṇa idaṃ vā anyad vā buddhakṣetraṃ samanupaśyet ||

iyaṃ sā subhūte bodhisattvānāṃ mahāsattvānāṃ prajñāpāramitā ||


§43 魔の憂い ── 父母を喪うがごとく 〈V. 232–233〉

yasmin samaye subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ carati, tasmin samaye māraḥ pāpīyān paramaśokaśalyasamarpito bhavati ||

tad yathāpi nāma subhūte puruṣo mātāpitṛṣu kālagateṣu paramaśokaśalyasamarpito bhavati, evam eva subhūte yasmin samaye bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ carati, tasmin samaye māraḥ pāpīyān paramaśokaśalyasamarpito bhavati ||


§44 魔は一人か ── 一切の波旬 〈V. 233〉

subhūtir āha ——

kim eka eva bhagavan māraḥ pāpīyān paramaśokaśalyasamarpito bhavati, utāho bahavo mārāḥ pāpīyāṃsaḥ paramaśokaśalyasamarpitā bhavanti, utāho ye trisāhasramahāsāhasre lokadhātau mārāḥ pāpīyāṃsas te ‘pi sarve tasmin samaye paramaśokaśalyasamarpitā bhavanti? ||

evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat ——

yasmin samaye subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāvihāreṇa viharati, tasmin samaye ye trisāhasramahāsāhasre lokadhātau mārāḥ pāpīyāṃsas te sarve paramaśokaśalyasamarpitā bhavanti, svakasvakeṣv āsaneṣu na ramante ||


§45 隙も、足がかりも得ず 〈V. 233〉

tat kasya hetoḥ? prajñāpāramitāvihāreṇa hi viharato ‘sya subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya sadevamānuṣāsuro loko   ’vatāraṃ na labhate grahaṇāya,   gādhaṃ na labhate, yatra enaṃ gṛhītvā viheṭhayed vā vivartayed vā anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ ||

tasmāt tarhi subhūte bodhisattvena mahāsattvena anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃboddhukāmena prajñāpāramitāyāṃ caritavyam ||


§46 六波羅蜜と方便善巧の円満 〈V. 233〉

tat kasya hetoḥ? prajñāpāramitāyāṃ hi subhūte carato bodhisattvasya mahāsattvasya   dānapāramitā bhāvanāparipūriṃ gacchati,   evaṃ śīlapāramitā,   kṣāntipāramitā,   vīryapāramitā,   dhyānapāramitā bhāvanāparipūriṃ gacchati ||

prajñāpāramitāyāṃ hi subhūte carato bodhisattvasya mahāsattvasya sarvāḥ ṣaṭ pāramitā bhāvanāparipūriṃ gacchanti, sarvāṇi ca upāyakauśalyāni bhāvanāparipūriṃ gacchanti ||

tasya bodhisattvasya mahāsattvasya prajñāpāramitāyāṃ carato yāni kānicin mārakarmāṇy utpadyeran, sarvāṇi tāny utpadyamānāny eva sa prajñāsyati, prajānan visarjayiṣyati ||

sarvopāyakauśalyāni subhūte parigrahītukāmena bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāyāṃ caritavyam, prajñāpāramitā bhāvayitavyā ||


§47 諸仏を思念すべからず、しかして 〈V. 233〉

yasmin samaye subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ carati, prajñāpāramitām abhinirharati, tasmin samaye subhūte na bodhisattvena mahāsattvena ye ‘prameyeṣv asaṃkhyeyeṣu lokadhātuṣu buddhā bhagavantas tiṣṭhanti dhriyante yāpayanti, te samanvāhartavyāḥ ||

teṣām api itonirjātaiva sarvajñatā yad uta prajñāpāramitātaḥ ||

evaṃ samanvāhṛtya tena bodhisattvena mahāsattvena punar evaṃ cittam utpādayitavyam —— aham apy etān dharmān anuprāpsyāmi ye tair buddhair bhagavadbhir anuprāptā iti ||


§48 弾指の間 ── 有所得の布施との比較 〈V. 233〉

evaṃ subhūte bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāyāṃ caratā ime cittotpādā utpādayitavyā abhinirhartavyā divasasya atyayena, antaśo ‘cchaṭāsaṃghātamātrakam api ||

yaś ca subhūte aupalambhiko bodhisattvo mahāsattvo gaṅgānadīvālukopamān kalpān dānaṃ dadyāt, ayam eva tata aupalambhikād bodhisattvān mahāsattvād bahutaraṃ puṇyaṃ prasavati, yo ‘yaṃ bodhisattvo mahāsattvo divasasya atyayena imāṃ prajñāpāramitām abhinirharet, antaśo ‘cchaṭāsaṃghātamātrakam api ||

ayaṃ bodhisattvo mahāsattvo ‘vinivartanīyatāyāṃ sthāsyati ||


§49 如来に思念されたる者の趣 ── 章の結び 〈V. 233–234〉

tathāgatasamanvāhṛtaḥ sa bodhisattvo mahāsattvo veditavyaḥ, yo ‘syāṃ prajñāpāramitāyāṃ caran imāṃś cittotpādān utpādayati divasasya atyayena antaśo ‘cchaṭāsaṃghātamātrakam api | kaḥ punar vādo yasyeme cittotpādā divasam anuvarteran ||

tathāgatasamanvāhṛtasya hi subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya kā gatiḥ pratikāṅkṣitavyā? ||

tathāgatasamanvāhṛtasya hi subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya na anyā gatiḥ pratikāṅkṣitavyā anyatra anuttarāyāḥ samyaksaṃbodheḥ | abhavyaś ca asāv apāyeṣu upapattum | svargopapattir eva tasya pratikāṅkṣitavyā ||

tatrāpi tathāgatair avirahito bhaviṣyati, tathāgatāvirahiteṣu ca buddhakṣetreṣu upapatsyate, sattvāṃś ca paripācayiṣyati ||

ime ‘pi subhūte guṇāḥ, ime ‘py anuśaṃsā bodhisattvasya mahāsattvasya prajñāpāramitāyāṃ carataḥ, prajñāpāramitām abhinirharataḥ, imāṃś cittotpādān utpādayataḥ antaśo ‘cchaṭāsaṃghātamātrakam api |

kaḥ punar vādo yasyeme cittotpādā divasam anuvarteran ——

tad yathāpi nāma subhūte gandhahastino bodhisattvasya mahāsattvasya, ya etarhi akṣobhyasya tathāgatasya arhataḥ samyaksaṃbuddhasya antike brahmacaryaṃ caratīti ||


尾題

āryāṣṭasāhasrikāyāṃ prajñāpāramitāyām avakīrṇakusumaparivarto nāma aṣṭāviṃśatitamaḥ ||

聖なる八千頌般若波羅蜜における散華と名づくる品、第二十八


付記 一:訂正・保留した箇所

この章には、刊本の底本が途中で切り替わったとみられる箇所があります。

刊本扱い理由
satva / bodhisatva / mahāsatva(§23〜§25)sattva / bodhisattva / mahāsattva に統一した**§23 の途中から §25 の終わりまで、重子音が単子音で綴られ、句読も欧文式(引用符・ピリオド)に変わる。**刊本がこの範囲だけ別系統の写本ないし別の校訂に拠ったとみられる。読誦に支障があるので、本経全体の綴りに合わせた
arhatvaṃ(§23・§24)arhattvaṃ に訂した同じ範囲。重子音の脱落
deśayanti(§24、単数主語)deśayati に訂した同じ範囲。主語 yo ... bodhisattvo mahāsattvaḥ は単数
citaiḥ(§26 の samyagājñāsuvimuktacitaiḥcittaiḥ に訂した同じ範囲の綴り。直前の suvimuktacittaiḥ は正規形
tata sa ānanda(§24)tato 'pi sa ānanda と読んだ刊本の tatatato の脱落形。直後の同型句が ato 'pi sa ānanda であることから 'pi を補った
asaṃkhyeṣu(§20)asaṃkhyeyeṣu に訂した音節の脱落。同じ句が本章に四度あり、他はすべて asaṃkhyeyeṣu
paryadvācayed āpnuyāt(§20)dhārayet paryavāpnuyād vācayet と読み直した刊本は語順が乱れ、paryavāpnuyātparyad + vācayet に割れている。同型の列が本章に六度あるので、それに合わせた
tasmāt tarhiḥ(§45)tasmāt tarhi に訂した余分なヴィサルガ
mārāṃ pāpīyāṃsaḥ(§44)mārāḥ pāpīyāṃsaḥ に訂した語尾の混乱。同じ文中に正規形あり
manyetaḥ(§33)manyeta に訂した余分なヴィサルガ
teṣā bhikṣūṇāṃ(§1)teṣāṃ bhikṣūṇāṃ に訂したアヌスヴァーラの脱落
vedanāsaṃjñāsaṃskārāḥ(§38)三句に開いた刊本は受・想・行を一つの複合語に畳んでいる。読誦用に vedanākṣayatvena saṃjñākṣayatvena saṃskārākṣayatvena と分けた
tāsāṃ catasṛṇāṃ gandharvāsura...(§27)tāsāṃ catasṛṇāṃ parṣadāṃ を補って読んだ§26 の catasraḥ parṣadaḥ を承ける。刊本は parṣadāṃ を落としている
pratītyanutpādam(§40)pratītyasamutpādam に訂した音節の脱落。前後はすべて pratītyasamutpāda
nirīhakā ... agrāhyā(§28)※原文どおり**agrāhya(把えがたき)と nirīhaka(動かざる)が並ぶ。**虚空の喩えがこの二語を束ねる
kiṃ ca api(§11)※原文どおり刊本 kiṃcāpi。譲歩の接続
ekanālikā / ekalava / ekakṣaṇasaṃnipāta(§24)※原文どおり時間の単位。nālikā は漏刻の一刻、lava は極短時、kṣaṇasaṃnipāta は一刹那の間
ekakṣaṇasaṃnipātamekakṣaṇalavam(§24)※原文どおり**列の末項と、それを承ける文とで語が入れ替わっている。**刊本のまま

刊本の略記について

本章に peyālaṃ は無い。§8 の十動詞と六動詞も、§15 の十一の「べし」も、§16 の十七も、§18 の十段の劫も、§24 の時間の刻みも、§26 の阿羅漢の十四の形容も、§30・§32 の十一語も、§39 の十二支も、**いずれも刊本が全項を書き出している。**行分けのみ施した。


付記 二:本章の語

章題の語(§4 のみ)

意味
avakīrṇakusuma散華 ── 六百の比丘が未来に名乗る仏名
avakirati / abhyavakirati / abhiprakirati散ずる/散じかける/あまねく散ずる
māndārava / mahāmāndārava曼陀羅華/大曼陀羅華
pañcavarṇika puṣpa五色の華
puṣpavarṣa華の雨

微笑と光(§2)

意味
smitaṃ prāduṣkaroti微笑を現ずる
mukhadvārān niścaranti口の門より出づる
māñjiṣṭha茜色
sphaṭika水晶色
abhyudgamya昇りて
pratyudāvṛtya還りて
triḥ pradakṣiṇīkṛtya三たび右繞して
mūrdhany antardhīyante頭頂に没す

授記の段(§4〜§7)

意味
tārakopama kalpa星喩劫
ekanāman同じ一つの名をもつ
āyuḥpramāṇa寿量
vaistārika pravacana広く行きわたる教法
pṛthuvaipulyaprāpta広大に普及せる
saddharmaḥ sthāsyati正法が住する
grāmanagaranigamajanapadarāṣṭrarājadhānī村・町・市・地方・国・王都
niṣṭhā tatra gantavyāかく決着すべし
tuṣita devanikāya兜率天衆
pracarati行きわたる

受持の十動詞(§8)

udgṛhṇāti(受持す)/dhārayati(護持す)/vācayati(読誦す)/paryavāpnoti通達す)/pravartayati(宣布す)/deśayati(演説す)/upadiśati(教示す)/uddiśati示誦す)/svādhyāyati諷誦す)/likhati(書写す)

教誡の六動詞(§8)

avavadati(教誡す)/anuśāsti(教授す)/saṃdarśayati示す)/samādāpayati勧む)/samuttejayati励ます)/saṃpraharṣayati慶ばす

拒まざる七動詞(§10)

na pratikrośati(罵らず)/na prativahati(抗わず)/na pratikopayati怒らず)/na pratisaṃharati退けず)/na pratiṣedhayati(遮らず)/na pratikṣipati捨てず)/na pratibādhitavyāṃ manyate妨ぐべしと思わず


付嘱の語(§11〜§22)

意味
parīndāmi anuparīndāmi付嘱し、重ねて付嘱す
parīndanā付嘱
akṣarasaṃnipāta文字の連なり
cirasthiti久しく住すること
na antardhīyeta隠没せざるように
visaṃvādayati praṇidhānam誓願を裏切る
kṛtajña知恩の者
sākṣāt sthāpayitvā〜を除いて
padaṃ vā padasāmantakaṃ vā一句、あるいは句の一部
vipraṇāśayati / utsṛjati / vismārayati失う/捨てる/忘れる
aparāddha背きたる者
cittam ārādhayati心を喜ばしむ
mātā jananī janayitrī母、生みの母、産みの母
āhārikā運び来たらすもの
dharmakāyatā法身なること
pramāṇīkṛtya量として
suparivyakta akṣarapadavyañjana明晰なる字・句・文
suniruktaよく釈せられたる
sparśavihāra快く住すること
guṇavattā徳あること
aparityajanīya捨てらるべからざる
anuśāsanī教誡
pralujyamāna壊れつつある
anuparigṛhṇīte摂取す
prajñāpāramitānirjāta般若波羅蜜より生じたる
akṣayo dharmakoṣaḥ無尽の法蔵
anavarāgra saṃsāra始めも終わりもなき輪廻
prabhāvanā顕示・顕現

福徳と時間(§23〜§25)

意味
dharmacakrapravartanānupravartana法輪の転ぜらるるに随いて転ずること
śrāvakakṛtya声聞としての務め
ārādhita満足せしめられたる
puṇyakriyāvastu福業事
dānamaya / śīlamaya / bhāvanāmaya施より成る/戒より成る/修より成る
tiṣṭhatu措け
purobhakta午前
ekanālikā一ナーリカー(漏刻の一刻)
muhūrta一瞬時
ekalava一ラヴァ
ekakṣaṇasaṃnipāta / ekakṣaṇalava一刹那の間
asthānam anavakāśaḥその処は無く、余地も無し

神変の段(§26〜§28)

意味
ṛddhyabhisaṃskāra神変の造作
pratisaṃharati収める
sāgaropamā parṣad海に喩えらるる会衆
akṣobhyā parṣad動ぜざる会衆
na cakṣuṣa ābhāsam āgacchati眼の見えるところに来ない

阿羅漢の十四の形容 ── kṣīṇāsrava(漏尽きたる)/niḥkleśa(煩悩なき)/vaśībhūta(自在を得たる)/suvimuktacitta心よく解脱せる)/suvimuktaprajña慧よく解脱せる)/ājāneya良馬のごとき)/mahānāga大龍のごとき)/kṛtakṛtya(なすべきを果たせる)/kṛtakaraṇīya(なすべきを為し終えたる)/apahṛtabhāra重荷を降ろせる)/anuprāptasvakārtha(自らの利を得たる)/parikṣīṇabhavasaṃyojana有の結を尽くせる)/samyagājñāsuvimuktacitta(正しき了知によりて心よく解脱せる)/sarvacetovaśiparamapāramiprāpta一切の心の自在の最上の彼岸に至れる

一切法の四段(§28) ── ajānaka apaśyaka(知る者なく見る者なし)/na kāryasamarthaはたらきをなしえず)/nirīhaka動かず)/agrāhya(把えがたし)/ākāśanirīhakatā虚空の動かざること)/māyāpuruṣopama幻の人に喩えらる)/avedaka感受する者なし)/asadbhāvatā実有ならざること


学びと量(§29〜§36)

意味
abhiniviśate執着す
sarvaśikṣāparamapāramitā一切の学びの最上の彼岸
sarvalokahitāvahā / sarvalokasukhāvahā一切世間に利益/安楽をもたらす
anāthānāṃ nāthakarī依なき者の依となす
buddhānujñātā / buddhapraśastā諸仏の許したまえる/讃えたまえる
padāṅguṣṭha足の親指
utkṣipya ... nikṣipeyuḥ持ち上げて、また置く
asaṅgatā無著性
apramāṇa / akṣaya / aparyanta無量/無尽/無辺
asattvāt実有ならざるがゆえに
nāmakāya / padakāya / vyañjanakāya名身・句身・文身
pramāṇabaddha量に縛られたる
prabhāvita / prabhāvayiṣyante / prabhāvyante顕現せしめられたる/せしむるであろう/せしめられつつある

無尽より引き出す(§37〜§42)

意味
abhinirharati引き出す・現起せしむ
akṣayābhinirhāra無尽の引き出し
ākāśākṣayatva虚空の無尽なること
sarvadharmānutpāda一切法の無生
antadvayavivarjita二辺を離れたる
pratītyasamutpādavyavalokanā縁起の観察
anādyantamadhya初めも終わりも中間もなき
āveṇika dharma不共の法
sarvajñajñānapratilambha一切智智の獲得
upāyakauśalya方便善巧
vivṛtta / vivartate / vivartsyate退転した/しつつある/するであろう
ahetuka無因の
nitya / dhruva / śāśvata / avipariṇāmadharmaka常/堅/恒/不変易の性なる
kāraka / vedaka作者/受者

魔と結び(§43〜§49)

意味
paramaśokaśalyasamarpita最上の憂いの箭に貫かれたる
mātāpitṛṣu kālagateṣu父母の亡くなりしとき
svakasvakeṣv āsaneṣu na ramanteおのおのの座に安んじられず
avatāraṃ na labhate grahaṇāya捉うる隙を得ず
gādhaṃ na labhate足がかりを得ず
bhāvanāparipūri修習の円満
mārakarma魔業
visarjayati払い捨つ
itonirjātaここより生じたる
aupalambhika有所得の
acchaṭāsaṃghātamātraka指を弾く間ほど
divasasya atyayena一日の過ぎゆくうちに
tathāgatasamanvāhṛta如来に思念されたる
abhavya〜しえざる
tathāgatāvirahita如来に離れざる
paripācayati成熟せしむ
anuśaṃsa利益
gandhahastin香象菩薩

唱えかたについて

§1〜§2 ── 動作を追う

比丘たちが座を立ち、肩を袒にし、膝をつき、合掌する ── **動作が一つずつ来ます。**一動作ごとに軽く切る。§2 の光も同じで、出て・照らし・昇り・還り・繞り・没するの六動作を、同じ間で置く。

§4〜§5 ── 等しさ

samaḥ samam eva sarveṣām eva が繰り返されます。強めない。同じであることは語が言うので、声は平らに保つ。§5 の yato yataḥ yatra yatra の畳みは速めずに、一組ずつ置く。

§13 ── 秤の二辺

na me tvam ānanda etāvatā aparāddhaḥ syāḥ(それだけでは背いたことにならない)と tāvatā tvam ānanda mama aparāddhaḥ syāḥ(それだけで背いた者となる)── **etāvatātāvatā を、同じ高さで置く。**対比は語が担います。

§15〜§16 ── 十一と十七

§15 は iyam ānanda prajñāpāramitā が十一度くり返されます。一項ごとに切り、十一度とも同じ長さで。§16 は動詞だけが十七並ぶので、こちらは切らずに流し、tayā hitaiṣitayā の前で大きく息を継ぐ。

§17 ── 短い一段

本章でいちばん短い段です。前後より少しゆっくり。yathā te ekapadam api na praṇaśyet(一句すら失われぬように)の ekapadam を、はっきり置く。

§24 ── 時間の刻み

tiṣṭhatu ānanda(措け)を挟んで単位が縮んでいきます。**tiṣṭhatu のたびに軽く切り、次の単位を同じ強さで置く。**縮むにつれて速めない ── むしろ最後の ekakṣaṇalavam にいちばん時間をかける。

§26〜§27 ── 見えて、消える

§26 は長い一文です。**阿羅漢の十四の形容は一項ごとに切り、途中で速めない。**そして §27 に入ったら、声を落とさずに、同じ調子のまま「もはや見えない」を唱える。消えたことを声で演出しない。

§28 ── 四段の理由

ajānakā apaśyakāḥ / nirīhakā / acintyā / avedakā四段とも hi ānanda sarvadharmāḥ を挟むので、その位置で切る。

§30・§32 ── 十一語、二度

第二十七章 §31 と同じ列です。二度とも同じ順序・同じ間で。§30 の末尾に加わる五句は、十一語と切り離さず、続けて唱える。

§38〜§39 ── 五蘊と十二支

-ākṣayatvena が十七度くり返されます。**語尾が同じなので、単調にならないよう、頭の語(rūpa / vedanā / avidyā / saṃskāra …)をはっきり立てる。**最後の śokaparidevaduḥkhadaurmanasyopāyāsākṣayatvena がいちばん長いので、そこで一息使い切る。

§43 ── 父母

mātāpitṛṣu kālagateṣu短い譬喩なので、急がない。§14・§21 で mātā jananī janayitrī を唱えたときと、同じ速さで mātā- を置く。

§49 ── 名前で閉じる

最後は gandhahastino bodhisattvasya mahāsattvasya ── 譬喩の対象が名前一つです。tad yathāpi nāma から caratīti まで一続きに唱え、**iti を落とさない。**華で始まった章が、名前で終わります。

よかったらシェアしてね!
  • URLをコピーしました!
  • URLをコピーしました!

コメント

コメントする

CAPTCHA


目次